.

Idag har det gått ett år sedan jag började skriva den här bloggen. Jag hade tänkt hålla på precis ett år. Jag ville berätta om viktiga dagar och händelser i Estland. Jag ville berätta om landets historia, väder och vind, och jag ville förmedla mitt stora intresse för landet. Och jag är inte färdig. Jag måste fortsätta ett tag till. Så är det bara. Vem hade planerat att bli sjuk och seg i huvudet?

I går var Ants på ett möte som av vissa kallas extremt. Några män högtidlighöll minnet av massakern i Kautla, som jag berättade om den 27 juli. En av sönerna från den brända gården var med, och han berättade om att fadern hade först bundits levande och sedan slängts in i elden av Michail Pasternak och de män som har fått en minnessten på platsen för sin "hedervärda gärning".

Jüri Liim vid en minnessten över de döda i Kautla.

En av mötesdeltagarna Jüri Liim anklagas av Moskva och även av vissa i Estland för att vara nazist eller fascist. Det berättas om hur han härjade tillsammans med tyskarna under kriget. Han sa bestämt att han är varken nazist eller fascist, och dessutom är han född 1949, så han kan inte ha härjat under kriget. Ett exempel på historieförfalskning, eller hur?
Det hölls tal över människorna och händelsen. I år var det ovanligt få deltagare, kanske pga. värmen.
Jüri Liim menade att alla sovjetiska minnesmärken måste bort. Han menade att alla kommunistiska minnesmärken skulle förstöras på samma sätt som de estniska minnesmärkena förstördes av kommunisterna 1940 och 1944. En politiker förklarade att de har ett visst historiskt värde. Naturligtvis är det stötande att det finns minnesstenar över mördare som om de var hjältar, men lösningen är, att arbeta för att en förklarande skylt sätts upp på samma plats. Det ska åtminstone han arbeta för i riksdagen (riigikogu).
Man talade också om det faktum att ingen åtalats för mord begångna mot ester under kriget och tiden därefter. Helt riktigt har nazisterna fått lida för sina brott, sa de. Varför har aldrig kommunisterna fått lida för sina? Ingen har fått stå till svars för de brott som begåtts under ockupationen. Kanske skulle det behöva diskuteras. Kanske skulle man behöva fastslå vilka brott och fruktansvärda grymheter som skedde. För att visa respekt för de baltiska folken och alla andra folk som lidit så fruktansvärt under den tiden. Ett lidande kan inte jämföras med ett annat lidande. Allt lidande är personligt, men ska vi undvika grymheter i framtiden måste det diskuteras och redovisas öppet. Och kanske en ursäkt från förövarna och deras efterföljare skulle vara på sin plats. Så att vi kan sätta punkt.