.

I Per-Arne Bodins bok om Rysslands kultur: Skruden och nakenheten, läser jag också om Sergej Netjajev som skrev den första ryska läroboken för terrorister: Revolutionärernas katekes. Den bok som användes av de ryska kommunisterna.
Jag sa tidigare att jag funderar på vad ordet humanism betyder i Ryssland. Visst kan man undra, eftersom denne man kom att betyda så mycket för bolsjevikerna.

Sergej Netjajev föddes år 1847. Under det århundrade då terrorismen utvecklades i Europa, och då framför allt i Ryssland. Han utbildade sig till lärare, och var medlem i en grupp revolutionärt sinnade studenter under mitten av 1860-talet. Han reste till Schweiz, och påstod att han flytt från Peter-Paulsfästningen. Troligtvis ljög han för att imponera. Han ljög också om att han var medlem i två revolutionära organisationer, den ryska revolutionära kommittén och det internationella revolutionära rådet. Ingen av dem existerade. Han stöddes ekonomiskt av ryska radikala studenter och blev bekant med Bakunin, anarkist.
När han återkom till Ryssland grundade han en terrorgrupp "Folkets rättskipning". Där regerade han. Hårt. Han låtsades att det var en världsvid organisation. Han manipulerade med brev som han påstod kom från utlandet. En invigd fick låtsas vara inspektör från utlandet. Han anmälde sina medlemmar till polisen för att kompromettera dem. 1869 mördade de en medlem Ivan Ivanov. Grymt. Men de avslöjades. Medlemmar arresterades, men Netjajev lyckades fly ur landet.
Åter i Schweiz skrev han sitt program om hur samhället skulle gestalta sig efter revolutionen. Och nu kommer det: Det bygger på ”Det kommunistiska manifestet” med tillägg: Arbete ska inte bara vara obligatoriskt. Det ska utdömas dödsstraff för den som inte arbetar. En kommitté skulle reglera alla människors verksamhet in i minsta detalj.
Ordagrant skriver Bodin så: Blandningen av radikal socialistisk retorik, extrem våldsanvändning, tron på en stark stat, manipulatoriska medel och misstro mot individen stämmer in mycket väl på Sovjetunionen, även om kommunistpartiet i ord fördömde terrorismen som kampmedel.

Sergei Netjajev

Utdrag ur Netjajevs bok
1. Revolutionären skall bryta alla band med det vanliga borgerliga livet och avsäga sig all egendom och till och med sitt namn.
2. Revolutionären skall avge ett "klosterlöfte" och han kallas "den invigde" i boken.
3. En revolutionär ska uthärda allt, inklusive tortyr, och vara beredd att dö för saken. Netjajev var själv beredd att bli martyr.
4. Inga mänskliga känslor som kärlek och heder får hysas av revolutionärerna.
5. Särskilda listor upprättades på dem som skulle mördas. De skulle inte avrättas pga. personlig skuld, utan pga. sin position i samhället. I första hand skall personer förintas som är särskilt skadliga för den revolutionära organisationen, och sådana vars plötsliga och våldsamma död kan orsaka mest skräck hos regeringen.
6. Moral är för revolutionären endast det som möjliggör revolutionens seger.
Netjajev var Gud för dem. Han tog sig rätten att bestämma över liv och död.

Här är svaret på några av mina frågor.

Det finns en grad av "religion" i Netjajevs synsätt. Jag har förstått att kommunismen är en egen religion, och sett att några ledande kommunister har utbildat sig till präster i Sverige efter Sovjets fall.

Redan här upprättades listor, och just så valdes människor ut. Yrket, samhällspositionen var avgörande. Och det iskalla sättet man valde ut offren, säger också en hel del om revolutionärerna.

Moral existerar inte.
Humanism existerar inte.

Jag har ofta funderat på dem som tar sig rätten att bestämma över andra människors liv och död. Nu vet jag. Man bara ser till att få den. Sedan bekymrar man sig inte om vad man egentligen gör.

Det stämmer mycket väl med livet i Sovjetunionen.

Netjajev dog i Peter-Paulsfästningen år 1882. Att han satt isolerad bekymrade honom inte. Han läste och skrev en roman. Strax före sin död bad han att få tala med en präst. Det fick han inte.