Dec. 13, 2010. Så lite hon vet, Åsa Linderborg.
Söndagen fylldes av den första självmördarterrorn i Sverige. Hela dagen rapporterades från händelsen i Stockholm. Det är fruktansvärt skrämmande, men naturligtvis kan det drabba hela världen, så varför inte Stockholm. En intressant iakttagelse var att när terroristen motiverade sitt dåd med "Vilks målningar" visade han att han inte vet vad Vilks egentligen gjort. Men det han tror sig veta, är tillräckligt för att mörda.
En film om Wikileaks och Julian Assange var också intressant. Naturligtvis ska vi alla veta vilka fruktansvärda illdåd som begås i Irak och Afghanistan. Naturligtvis är det viktigt att vi alla ser att den staten som ska vara den ledande i världen också begår mord i krig. Det var vad jag också kunde läsa om i boken "Om Ryssland", som jag återkommer till. Det gör att Rysslands makthavare kan säga att det Väst gör kan vi också göra. Västvärlden är inget föredöme, varför ska de lära oss?
Aftonbladet är en tidning för sig. Den 10 september i år skrev jag om Åsa Linderborgs kolumn på 90-talet: man kan inte jämföra de baltiska folkens situation med palestiniernas, som någon gjorde. Esterna har ju inte behövt gå från hus och hem. De har sitt land kvar. – Jo. Precis så. Många, många fick gå från hus och hem till ett nytt liv i Sibirien, som slavar. Ville de säkert överleva var de tvungna att lämna sitt land. Visst. Många blev kvar, de hann inte fly: de bodde kvar i landet. Men bodde de i städerna kom det främmande människor och flyttade in i deras lägenheter. Ingen människa hade rätt till större livsrum än nio kvadratmeter. Den välkända dansösen Liia Lehtmaa var så fruktansvärt rädd 1978 att någon skulle få veta att hennes äldste son flyttat hemifrån. Då skulle någon främmande människa flytta in i deras lilla villa.
Vi vet att det hänt flera gånger att det publicerats tvivelaktigt material på tidningens kultursidor.
I dag läser jag att Dan Josefsson den 8 dec. skrev i Aftonbladet att : 1945 skickade sovjetstaten en vän av yttrandefrihet, Aleksandr Solzjenitsyn, till fångläger i Sibirien därför att denne bedrivit "antisovjetisk propaganda". De sovjetiska tjänstemännen kunde nog inte drömma om vilka medel en stat som USA 65 år senare skulle ha till sitt förfogande för att tysta obekväma röster. I ett förödande slag belägger USA Wikileaks med munkavle på Internet, samtidigt som man genom att ta organisationens pengar hindrar dess chefredaktör från att arbeta och leva ett fungerande liv oavsett var i världen han befinner sig.
Även om det stycket inte finns i en för övrigt identisk artikel dagen efter visar det med all tydlighet, att tidningen kan publicera vad som helst! Att jämföra Stalins terror med vad USA gör för att stoppa Wikileaks är så grymt. Så kyligt lär man ut att det som hände i Sovjetunionen och Stalins terror inte var så farligt. Så suddar man ut människors verklighet med en liten artikel. Vad som hände alla dem som hamnade i Gulag kan vi läsa i Solzjenitsyns böcker, och ännu har USA inte visat några så hänsynslösa planer mot sina medborgare.
Det var ett liknande yttrande i radions Klarspråk, också i början av 90-talet som gjorde att jag ringde in till programmet. En upprörd man protesterade mot att Andres Küng sagt att esternas lidanden i Gulag kunde jämföras med lidanden i de nazistiska koncentrationslägren. Mannen sa: "Man kunde komma levande från Gulag." Det allra värsta i den utsagan, ansåg jag, det var att mannen så säkert ”visste”, innan folk hunnit berätta. I dag vet vi mer. Vi vet att det var total okänslighet för mänskors känslor och människovärde och total osäkerhet för sitt eget öde och vad makthavare kunde göra av ett infall eller paranoia. Kappan vändes efter vinden och det blåste ofta och från alla håll.
Yttrandefriheten är oerhört viktig. Men historiska kunskaper måste man väl kunna kräva även i Aftonbladet?