.

Dagens tidningar har ett par intressanta artiklar.
Vi kan börja med SvD där Claes Arvidsson skriver Estland är on line men ny medialag skrämmer.
Ja, Estland är verkligen online. Det nationella ID-kortet ger många möjligheter. Med kortet följer några olika koder som gör att det kan användas också på internet. T.ex. kan man logga in på sin bank, man kan rösta i valen och identifiera sig på andra viktiga sidor. Estland ligger etta i världen för statlig service on line. Man kan själv söka på nätet och se vem som sökt på ens person, och man får då också veta varför någon sökt.
Han skriver också att det är färre poliser nu. Det visste jag inte. Man ser poliser varje dag ute i trafiken. Ibland i polisbilar ibland i neutrala bilar. Jag minns den bilen, som vi såg kontrollera en annan bil på Narvavägen en gång. Sedan såg vi honom göra en U-sväng och följa efter oss. Han hoppades väl att kunna ta oss eftersom vi hade en utländsk, svensk, bil. Men vi höll rätt hastighet och bilen övergav oss efter en stund.

Estland sticker ut med den målmedvetenhet som har präglat landet efter frigörelsen... EU-medlemskap och Natoanslutning. ... euron. Det blir den slutliga bekräftelsen på att Estland är tillbaka. På vägen har man gjort mycket rätt genom att avskeda gamla sovjetbyråkrater för att få bukt med korruption och rasera destruktiva nätverk samtidigt som ekonomin liberaliserades. Några nyckelord ... platt skatt, balanserad budget och hållbart pensionssystem. Modellen har velat erbjuda välfärd istället för att skapa en välfärdsstat.

Sedan kom finanskrisen och då menar Arvidsson, som jag beskrivit tidigare, att det var den inre devalveringen som räddade landet. Alla gick solidariskt med på att sänka sina löner. Tillräckligt många har varit med om värre saker. Man protesterade inte som i Grekland t.ex.
Men: nu har regeringen fastställt en lag  för att tysta medier. Det känns främmande för oss, som följt estniska medier under lång tid. Det har känts skönt med mediernas nedslag på personer i ledande ställning som haft skumma affärer för sig. Men under Andrus Ansips ledning har lagen drivits igenom (som även omfattar bloggar och e-post) som är ägnad att lägga lock på den undersökande journalistiken. I lagen stipuleras att böterna för felaktiga påståenden inte bara ska vara förebyggande. Det vill säga att man ska inte bara straffas för det "fel" som har begåtts utan böterna ska vara så kraftigt tilltagna att de för all framtid avskräcker för nya "felaktigheter".
Vad lagen konkret kommer att kosta avgörs först när ett fall har avgjorts i domstol. Sista instans blir dock med all sannolikhet Europadomstolen som får fälla den slutliga domen över den nya medielagen.

Jag säger bara: Dåligt Ansip! Kommer tidningar läggs ner nu, när de hotas av böter och inte vågar kritisera som tidigare? Men jag kan inte riktigt tro på att det är så här illa!

I DN skriver Karin Bojs om Nobelpristagaren Andre Geim som belönats tillsammans med Konstantin Novoselov.

Andre Geim berättar om sitt liv, och ger en bra bild av Ryssland och minnen från Sovjet. Han föddes den 1 oktober 1958 i Sotij, Ryssland. Han levde med andra ord i Sovjetunionen när han började skolan. I Naltjik fanns märkligt nog en engelsk skola, som han började i. Engelskaläraren var ingen höjdare, men matteläraren var desto bättre. De fick syssla med svåra matematiska problem. Geim anser att svårigheterna också stärkte de mindre begåvade eleverna. Han gick ut gymnasiet med högsta betyg och guldmedalj, och tänkte att det skulle bli raka spåret till Sovjetunionens bästa universitet. De hade nämligen det kravet. Inte bara bästa betyg utan också guldmedalj. Men han kom inte in. Inte heller andra gången han sökte kom han in. Då undersökte han saken och fick veta, att eftersom han  till 80 % var tysk fick han inte gå på sådana universitet. Minoriteter var inte välkomna. För Geim blev det kanske bara en fördel eftersom han istället sökte in på ett annat, finare universitet och kom in.

Vad lär vi oss av detta? Att minoriteter inte var välkomna på alla universitet i Sovjet, där det levde många olika etniska minoriteter. Esterna var en av dem.

Det var det som intresserade mig mest i artikeln eftersom det är Estland och esterna som angår mig mest. Att han sedan är ett geni som har lyckats med vad andra inte ens kan förstå, som att visa att vatten kan sväva i ett magnetfält. Det visade han genom ett försök med en groda, som består till största delen av vatten.
För sex år sedan tog han fram materialet grafen, och det är vad han fått Nobelpriset för.