.

Nu har jag kommit hem från biblioteket. Vilka fynd! Jag hittade en bok om Ivan den förskräcklige och en om Nordiska frihetskriget. Det ska verkligen bli intressant att läsa båda två.

Jag fortsatte förresten att läsa vad jag tidigare skrivit om Virve, farbror Armin och hennes vänner i Estland, och hittade ett litet stycke om när hon skulle ordna ett Kirna hemma på gården:

Virve hade läst många böcker om feng shui, och hade funderat mycket på hur vi påverkas av färger och stämningar i rummen. En gång hade hon nämnt det för sin vän Juhan och han sa glatt:

”Jag känner en som kan allt det här. Du ska få träffa honom. Men han är synsk, så han vet nog redan att jag har sagt det här.”

Och så blev mötet av hemma hos Juhan. Enn är en liten man med stor karisma. Han kan leta efter energier, bra och dåliga; han kan se vättar; han kan få en speciell kontakt med människor. När Juhan frågade hade han självklart svarat att ”självklart skulle han komma hem till bondgården och söka efter speciella punkter för Virve att hämta nya krafter i när hon är så trött som hon var just den kvällen, och inte bara det! Han kan också räkna ut hur länge hon ska sitta där varje gång för att det ska ge maximal effekt.

”Sätt dig här bredvid mig”, sa han, och sedan var han alldeles tyst. Han hade en pendel i handen och framför sig hade han en ritning av något slag. Han höll pendeln alldeles stilla framför Virve. Hon tittade på hans hand. Noga. Efter en liten stund började pendeln röra sig. Litegrand, och så en aning snabbare. Efter en stund stannade han den genom att slå den mot pappret.

Och så meddelade han resultatet av övningen:

”Du ska sitta 20 minuter varje gång på den speciella platsen jag hittar på gården när jag kommer dit, och du ska andas lugnt och bara tänka på din andning så mycket du kan. Inte ha brådska någon annanstans. Bara sitt still. Efter 20 minuter reser du dig och gör något annat. Varje dag likadant. Du kommer då att känna hur du lugnar ner dig. Du kommer bli lite bättre för varje dag.”

Han såg helt övertygande ut.

Virve tänkte, att det kan ju aldrig skada. ”Det är klart att jag tar chansen att bli av med stress och elände utan mediciner.”

Hon berättade för farbror Armin om när hon var på en informationskväll 1992 om dagens Estland:

”Ja, man pratade mycket i Sverige om att ryssarna blev så illa behandlade. Jag tyckte det var pinsamt. Tidigare hade ju ingen brytt sig om att esterna minst sagt blivit illa behandlade av sovjeterna. Jag kommer ihåg när jag var på ett möte med Naturskyddsföreningen som hade besök av en ”grön” est. Han höll ett föredrag om naturen och Estland, visade på en karta, och förklarade hur mycket som behövde åtgärdas för att rensa landet från all nedsmutsning som hänt under sovjettiden. När frågan släpptes fri, var det en svensk som räckte upp handen. Han fick genast frågan och det första problemet som togs upp på Naturskyddsföreningens möte var: Varför diskriminerar esterna ryssarna i landet? Det var pinsamt!” Virve skakar på huvudet.  ”EU gjorde ju en undersökning om det, och slog fast att ingen blev diskriminerad. Och egentligen skulle världen berömma esterna för att det inte var några aktioner från deras sida efter femtio års lidande. Men det var ingen som förstod någonting. Jättekonstigt tycker jag.”