.

Huset är fullt. Snön smälter. Varje gång snön halkar nerför taket är det ett fruktansvärt brak och snöhögarna blir högre och högre runt huset.

När jag har vilat har jag läst Sofi Oksanens bok, och den är verkligen fantasiskt bra. Hon kan så in i detalj skildra vad som hände, hur man tänkte och hur man präglades av det otroligt förändrade samhället de var tvingade att leva i. Själv har jag hört andra berätta och läst några böcker, och jag har verkligen försökt förstå.

Jag ska väl inte avslöja för mycket om boken. Jag anser att alla bör läsa den, för att förstå hur fruktansvärt livet kan vara. Då får vi möjlighet att förstå lite mer om hur vi vill leva, och kanske också kan förstå när det finns risk att sättet att leva kommer förändras. Alla, alla fundamentalister som anser att de har svaret, lösningen för alla människors liv är en fara. Vi vill inte leva likadant. Och om vi ser att ett folk tvingas till att leva så ohyggligt, som esterna och många andra folk dömdes till, då vet vi att på något sätt måste vi göra vad vi kan för att befria dem. Vi måste lära oss när vi utsätts för lögner och dubbelspel. Vi måste förstå att det finns människor som medvetet ljuger för att hålla sig med makt.

Annars är det underbart här numera. Det känns viktigt att vara här. Att visa att vi respekterar dem som levt det hårda livet.