.

Naturligtvis firas Nationaldagen i Tallinn vid det nya Frihetsmonumentet. Vi har sett kransnedläggning av presidenten, parlamentets talman, statsministern och flera andra. En krans lades ned av Diplomatiska kåren av den svenske ambassadören. Programledaren i TV talade också om de som stött frihetskampen 1918 - 1929 och nämnde då även Gustav V. Över 6000 soldater dödades i frihetskriget. Det är många i ett så litet land. Ants pappa, Morits var en av soldaterna, men han överlevde. Jag kände att han hedrades för sin insats liksom alla andra soldater. Den andra frihetskampen nämndes inte, men jag såg hur den svarta tunga dimman, som låg över landet i över 50 år har skingrats. Och jag förundras över den ständiga maktkampen, den ständiga grymheten i den här världen. Detta är ett litet folk, som aldrig har haft några planer på att erövra världen; inte ens någon liten del av den. Jag önskar att de ska få fortleva med sin egen kultur och sina egna seder. Så länge de själva vill.

ÖB talade också om det nya kriget: cyberkriget. Estland var det första landet som drabbades. Nato tog det på allvar och förlade det stora cyberkrigskommandot i Tallinn. Tallinn har visat framfötterna när det gäller IT. Skype skapades av en est och en svensk. I Estland kunde man som första land i världen rösta via nätet. Och det är bara två exempel.

Mottagningen och middagen äger rum i Tartu. Det ska vi se. Vi har just nu sett paraden. ÖB Ants Laaneots höll ett mycket bra tal. Han talade om folket och kulturen. Om länder i närheten som sprider lögner om Estland. Att ett annat land påstått att det kan ta Estland med en division på två timmar. Alla unga män gör värnplikt. Sedan Nato bildades har inget Natoland angripits. Estland gör det som begärs av dem, och lite till. Det är viktigt att alla gör vad de kan för att bevara freden. Nato har sagt, att Estland inte behöver något flygförsvar, det är så ohyggligt kostsamt och det finns så många stridsflygplan redan i Nato.

Två franska Natoplan körde över platsen.

Sedan fick vi se vad Estland själv kan försvara sig med.

Jag känner en stor högtidlighet inför beslutsamheten: Inte en gång till!

Presidenten lägger sin krans framför minnesmonumentet av Frihetskriget 1918 - 1920.

Just nu, efter paraden, visas filmen Namnen på marmortavlorna. Den handlar om en grupp gymnasister som ger sig ut i kriget 1918. Den är mycket bra och skulle kunna handla om Morits.

I en annan kanal sjungs estniska sånger om Estland. Det är unga sångare, några sjungs med känsla, andra är upphottade.  När de sjunger ”Welcome to Estonia” ser jag hur Mart Laar och publiken sjunger med.

Det är fördelar med att fira nationaldag den 6 juni jämfört med den 24 februari. Det är inte jättekallt, men minus 10 grader är ändå kallt om man ska stå still några timmar, som de gjorde i Tallinn. Vi stannar hemma hela dan.

OBS! Anders Björk fick sin medalj i går.

Klockan 18 började konserten i Tartu, i Vanemuine Teater. Presidenten höll sitt tal, som var mycket intressant som vanligt. Han sa, att det var många som inte trodde att esterna skulle klara av att skapa och sköta en fri republik. ”Men se allt vi gjort! Och så räknade han upp vilka otroliga steg landet tagit under friheten. Vi klarade det!. Med samarbete. Men nu finn det problem. Arbetslösheten är ett sådant. Tidigare kan det ha varit arbetstagarens eget fel att han blivit arbetslös. Nu är det inte så, därför måste vi samarbeta för att hjälpa de svaga. Företagare måste få förmåner om de anställer. Kommunerna får inte bli de enda arbetsgivarna, då flyr människorna till städerna eller till utlandet. Och det vill vi inte. … Som rättsstat och demokrati fungerar Estland mycket bra, och vi måste se till att det fortsätter så. Parlamentet måste själv se till att ta itu med dem som inte sköter sig där. … Tidigare dog många i trafikolyckor och mord, numera är det flera gånger färre som gör det. De senaste femton åren har visat att det går att göra stora förändringar. … Våra förfäder ville skapa ett gott rike. Vi kan inte göra mindre än de.

Därefter kom festkonserten, som var ett spel om den nyare historien. Scenen var en tallskog med synliga stammar och ljuset silades ner på scenen genom trädens grenar. Man riktigt kände den rena luften. Det började med att Forntiden, Nutiden och Framtiden talade. Forntiden och Framtiden var positiva, men Nutiden var nedstämd och bekymrad. Då samlades människor i skogen och spelade och sjöng visor i moll. Bland dem gick den röde Satan omkring. När han äntligen lämnade skogen förändrades allt. Sången ändrades och gick istället i dur. En höjdpunkt var när en ensam ryss viritous på balalajka spelade och skämtade. Han var fantastiskt skicklig; kunde t.o.m. spela mede balalajkan bakom huvudet. Han fick stormande applåder. För övrigt var det sångare och musiker i alla åldrar, men övervägande unga, mycket unga.

Därefter såg vi den långa välkomsthälsningen när presidentparet tar alla middagsgästerna i hand. De var tvungna att ta en paus mitt i.

En gäst, Indrek Tarand, EU-parlamentariker, sa något väldigt bra. Han menade att rasismen, till hans förvåning, ökar i Europa, men i Estland finns ingen rasism, och har aldrig funnits, så som i andra europeiska länder där man bränt både hus och människor.