.

Det blev en kort värmebölja. Den är redan över. Nu är det minus 26 grader. Klockan är 20 och det har varit kallt hela dagen.

Vi har varit kulturella i kväll.

26-01-2010 toimuvad üritused

Alltså: Väike Maarjas musikkväll i Ebaverebergets sporthus. Det är tredje gången Marju anordnar det. Och jag lovar, detta skulle inte kunna arrangeras i Sverige. Det var ungefär trettio åhörare och fem som sjöng och läste dikter. Vinterdikter som skulle hjälpa oss att inte bli deprimerade i vintermörkret utan uppmanad oss att träffas, och att njuta av det vackra. Och så lite nationalromantik. Alla sånger var gamla kända estniska sånger; ni vet, de som var så förbjudna under sovjettiden att vi alla skulle deporterats om det kommit fram vad vi gjort.

Jag njöt. Jag njöt av själva stunden. Jag kände allvaret och skämten. Marju är utbildad organist och musiker och har varit organist i vår kyrka. Nu arbetar hon som journalist på kommunens tidning och som organist i Kolmanikyrkan i Rakvere. Detta är något extra hon gör när hon håller i dessa kvällar; och hon lockar en publik i alla åldrar. Den yngsta var ca tre år, och den äldste var nog Ants.

Vi möttes förstås av ”Suusakindad” och alla log. Och Kadri Kopso sa ”Titta här kommer stamgästerna”. Det känns så varmt i hjärtat.

Så här såg sporthuset ut när det byggdes.

Och detta är utsikten från toppen. Berget är mycket högt. 166 meter!

 

Och nu har jag sett nyheterna. Det har varit en så kall vinter att veden har tagit slut! Folk har t.o.m. eldat med ved som inte torkat, och en sotare berättade att det lätt kan bli skortstensbrand då, eftersom det bildas så mycket sot av sådan ved.

2010 har utlysts som Läsandets År. Man vill uppmana alla att läsa böcker, och det har satsats ganska mycket pengar för det. Men idén kritiseras eftersom man anser att alla kan läsa, och istället skulle man satsa på annan kultur. (Jag tycker det är bra, för läsning kan uppmuntras till just annan kultur. Det beror ju på vad man läser.)

Sofi Oksanen och Imbi Paju har skrivit en bok tillsammans som nu kommer ut i Estland. Imbi Paju sa, att hon var alldeles chockd över att hon hörde människor säga att. "Det var nog inte så farligt." Att de bestämde sig för att skriva boken: Bakom allt: Skräck!

 

 

Det ser ut ungefär som i Sverige när de läser nyheterna.

Och apropå finanskrisen uppmanas nu staten och kyrkan samarbeta för att hjälpa människor i nöd. I Estland finns ingen statskyrka, men man ka ju samarbeta i alla fall.

Isvägen mellan Haapsalu och Noa Rootsi över havet fungerar nu. Isen är 22 cm tjock. Men det behövs mer kyla (!!!) för att vara säker på andra ställen.