.

Som det har snöat! Det har inte varit så mycket snö i Tallinn på mycket länge sägs det, och det är stora problem med istappar från hustaken där. Här har det också snöat i flera dagar i rad. Det blir så fantastiskt vackert ute i skogen, där snön hänger kvar på trädens grenar. Det kommer fortsätta snöa, och de varnar för att det kan bli så mycket som minus 25 grader nästa vecka.

Lägenhetspriserna har halverats, och en medelinkomsttagare har råd att köpa en större lägenhet, enligt Aktuaalne Kaamera. Förr köpte han en lägenhet på 30 kvm. Nu kan han köpa 80.

Vi har varit på Spa i Rakvere i dag. När jag satt hos frissan var det en skåpbil som skulle åka upp på Långa gatan, men fastnade i snön. Jag hade underhållning en halvtimme. Han försökte först med sin egen motor komma därifrån, men de gick inte. Han slirade på ett ställe bara. Sedan kom en liten bil med lina och försökte dra loss honom. Det var spännande, eftersom jag undrade hur den lilla bilen skull hålla för trycket. Istället körde den också fast. Men de startade motorn och sköt iväg den bilen. Sedan kom en annan skåpbil och skulle hjälpa till, men då sa den första skåpbilen att det var ingen idé. Han tog istället fram en snöspade och grävde, och grävde. Efter en god stund satte han sig i bilen och försökte köra sig loss. Det tog emot. Han kom en bit fram och sedan en bit tillbaka, men till slut så funkade det, och han körde iväg. Det var jätteroligt att titta på.

På Rakvere Spa är vi välkända. Ants ringer och säger att vi ska komma, och sedan kallas folk in. Vi har vår egen frisör, som tur är, hon är både bra och trevlig. Jonna fick en liten, ung kinespojke som gav henne shanghai-massage. Nästa gång ska vi säga till att hon vill ha en kvinnlig massös. Det är lite känsligt. Annars är det en skön massageform. De är små och hårdhänta, massörerna. De går igenom hela kroppen och masserar och dunkar med armbågar och knän. Alla är så små, att efter ett tag står de på massagebänken och arbetar. Man känner väldigt tydligt när de kommer till muskelknutar. Det gör fruktansvärt ont. Men jag har bestämt mig för, att de får hålla på tills alla knölar är borta. En stund att stilla drömma om…

Jag ska fortsätta med Malles berättelse senare. I Estland har de en så jobbig skrivstil! Den går inte att tyda. Hanno får fortsätta hjälpa oss med det när han kommer tillbaka.