.

Den 13 okt skrev jag om att Sverige innehaft markområdena runt Finska Viken, men det blev inte så mycket mer sagt om det. Men jag tycker det är intressant, så nu kommer det:

Under 1500-talet var Östersjöländerna i närmast permanent krigstillstånd. Under det tidiga 1600-talet fick en allt fastare organiserad militärstat överhanden: Sverige.

1598 började den period som skulle kallas ”den stora oredans tid” i Ryssland. Och så var det kampen om makten skapade kaos i landet. I NÖ Europa var det Sverige, Ryssland och Polen som stod emot varandra. Bland annat var Estland orsak till tvisten. Dessutom ville Sigismund i Polen också bli kung av Sverige. Sverige och Polen var i krig från år 1600. Under oredan i Ryssland kom förslag till olika tsarkandidater från både Sverige och Polen. Den som fick sin kandidat på tronen i Ryssland skulle lätt besegra den andre.

Efter några nederlag i början på 1600-talet för svenskarna blev den polske kandidaten tsar, vilket betydde problem för Sverige. Jakob Pontusson de la Gardie som ledde en svensk armé i Ryssland lyckades ändra läget. Han erövrade Kexholm, Novgorod, staden Ladoga, Nöteborg m.fl. ryska fästningar. 1611 tar Gustav II Adolf över kronan. Han tog över krigen med Danmark och Polen, och konflikten med Ryssland. Eftersom han ansåg att han först måste klara av Danmark, fick de la Gardie klara sig med små resurser. Den av Polen tillsatte tsaren avsattes för Michail Romanov, den förste tsaren av ätten Romanov

Och nu gällde kampen bara Sverige och Ryssland. Efter freden med Danmark kunde Sverige ägna sig åt Ryssland. Styrkorna förstärktes. Bl.a. stred de om Pskov, där de misslyckades. Men kriget kom i stå. Tsar Michail förstod att svenskarna kunde sätta in mycket större styrkor efter fred med Danmark och Polen. De sökte förhandling. För ett rike som haft en hamn vid havet, var det svårt att bli av med den. Det skulle försvåra handeln avsevärt, vilket var ett problem vid förhandlingarna som påbörjades i januari 1616. Man tror att Gustav II Adolf såg mest på de strategiska frågorna, och var orolig för att Ryssland skulle få möjlighet att skapa en så stor flotta att de skulle fylla hela Östersjön. Svenskarna erkände Michail Romanov som tsar, och ryssarna erkände Sveriges innehav av Estland. För övrigt fick Sverige Kexholm, Nöteborg, Ivangorod, Jama och Koporje,( de röda områdena på kartan nedan) och det betydde att ryssarna var utestängda från Östersjön. Undertecknandet skedde i Stolbova, som fick ge freden dess namn.

Sverige efter freden i Stolbova 1617.

Freden bestod till 1721, när freden slöts efter det stora nordiska kriget. Då förlorade Sverige sin dominans i Östersjön, och därmed också Estland.

Vi vet att det verkligen var oerhört viktigt för Ryssland att ha en Östersjöhamn. Det har Estland fått känna av. Gränserna har ändrats fler gånger, och när freden skrevs under i Tartu 1920, och Ryssland lovade att aldrig i evig tid ha några anspråk på Estland, då tillföll setukesernas område vid Petseri Estland. Något som Stalin sedan ändrade.  Visst. Evig tid betydde 20 år.

Tänk att jag inte alls minns att Sverige hade alla stränder runt Finska viken!

Om jag kunde läsa tankar, då skulle jag vilja sitta och lyssna på när Edgar Savisaar tänker. Hur långt skulle han vara beredd att gå för att tillfredställa ryssarna? I Ukraina är Putins man närmast presidentposten. Savisaar som Putins man i Estland, hur skulle han stå emot påtryckningar? Vad vill han egentligen? Att han är de estniska ryssarnas man är väl helt i sin ordning, men att han är Rysslands man, det oroar mig. Ryssland är officiellt ingen kommunistmakt längre. Savisaar är inte heller kommunist. Varför Ryssland? Vad är det de har gemensamt om inte drömmen om makt?