Juli 29, 2010 Han beskriver inte hemskheterna; han ger bakgrunden.

Plötsligt får jag svar. Jag sökte i vår boklåda efter något att läsa och fann ”Skruden och nakenheten. Essäer om Ryssland skriven av Per-Arne Bodin, utgiven 2009, som vi lånade på biblioteket i juni, och som jag glömt.

Och där fann jag svaren på många av mina frågor om Ryssland och Sovjetunionen. Frågor jag behöver svar på för att få riktig kunskap om Estland. Han beskriver inte hemskheterna; han ger bakgrunden.

Jag ska behandla boken kapitel för kapitel. Allt är meningsfullt.

Första avdelningen heter Ortodoxi, och behandlar först ”Den ryska kulturens särart”.

Ryssland kristnades redan år 988 av munkar från Bysans. Det är grunden. De kom med en färdig religion och ett skriftspråk som utvecklats av grekerna Kyrillos och Methodius hundra år tidigare.

Ändå är bilden mest väsentlig för de ortodoxa. Det är bilderna, ikonerna, som ger det kristna budskapet. Bilderna gör att tiden förvandlas till ett evigt nu. På ikonen av Johannes Döparens halshuggning visas både den huvudlösa kroppen och den hela kroppen. Tiden spelar ingen roll. De ortodoxa hade ingen familjebibel som gick i arv; däremot ikoner.

Ritualerna är också viktiga i den ortodoxa religionen. Då har man tagit ritualer både från kejsaren och munkarna i Bysans. När patriarken ska krönas sker det via en otroligt bestämd klädritual, som många präster deltar i. Dräkten är helt styrd av regler i sin utformning.

Den ortodoxa kyrkans heligaste högtid är påsken. I en fantastisk jublande fest firar man Kristus seger över döden. Detta är en mycket viktig punkt för bolsjevismen för övrigt.

Det var inte bara religionen som tillfördes Ryssland; det var också den bysantinska högkulturen som ikonkonsten, arkitekturen och musiken. Dock valde man att använda ett slaviskt språk i kyrkan, som man kallar kyrkoslaviska.

Antiken och latinet har aldrig spelat någon roll för de ortodoxa. Klostren i öster var enbart centra för andlighet och teologi, det fanns inte plats eller intresse för världslig kunskap. Kunskapen om antiken blev alltså inte någon del av den ryska kulturen. Istället va t så att antiken och vad den stod för förknippades med ondskans makter.

Detta är viktigt för att man ska förstå den ryska kulturen. Jag skulle vilja skriva mer i dag, men det har börjat åska, så jag måste stänga av.

Trackback
RSS 2.0