.

Sofia med familj som varit hos oss några dagar åkte till Pärnu i dag. Vi skulle ha följt med, men det är alldeles för varmt. Vi skulle inte kunnat lämna hotellrummet som är luftkonditionerat, och då tyckte vi att det är bättre att sitta i vårt eget luftkonditionerad rum.
I går var det mitt livs första tornado i min närhet. Jag såg inte själva spiralen, eftersom jag inte förstod att jag skulle titta efter den. En dam som var ute och cyklade, kände hur både hon och cykeln plötsligt flög och landade i åker. Som tur var blev hon inte skadad. Ett parasoll på tomten blev ved, och några av mina blommor flög iväg. Det blåste oerhört, och den lilla björken på tomten pressades mot marken, men fick inga synliga skador.

Hanno tittade in i dag, och han vet att jag vill lära mig något hela tiden. I dag handlade det om Förintelsebataljonen (FIB) som skapats av en rysk jude vid namn Pasternak. (Apropå att esterna enligt Israel är ett fruktansvärt folk som var med om att döda judar. Läs vidare.) FIB:s uppgift var att döda så många som möjligt. Folk sköts och försvann. De hittades inte, så man kan bara hoppas att de begravdes.
Pasternak var med sina mannar i Estland och var oerhört grym. I byn Kautla fanns i juli 1941 den finska bataljonen Erna. De var inte aktiva soldater utan deras uppgift var att ta reda på så mycket som möjligt om ryssarnas aktioner. De var i de stora myrmarkerna där också Skogsbröderna fanns. De hade organiserat sig och hade kontroll över att de lokala kommunisterna inte skulle kunna göra något.
FIB närmade sig området söderifrån. De drog sig tillbaka när tyskarna avancerade norrut. FIB brände byarna de passerade och i Järvamaa hade de gjort det ordentligt. De försökte överraska männen i skogarna, men lyckades inte som de tänkt. När de så kom till bongården i Kautla gick de in på gården. Sköt ägaren och satte eld på huset. De som var därinne tilläts inte komma urt. Alla dog i lågorna. Pigan Miina Hallo Orav fångades in och slängdes levande in i lågorna.
Kautlabranden är bland det grymmaste, mest sadistiska mördandet på den tiden.
När Jüri Liim föreslog på 1980-talet att man skulle göra något som minne av det som hände, då föreslog Hanno att de skulle resa ett kopparkors, som de gjort i Porkuni redan. På natten den 5 december 1990 sprängde den ryska armén både korset i Porkuni och korset i Kautla.

FIB fortsatte mot Tallinn för att döda! Döda! De estniska bönderna var beväpnade för att kunna försvara sig. En av dessa bönder råkade möta Pasternak, och sköt honom på stunden. Han dog och en grav grävdes på platsen. "En hund får en hunds lön." Resten av FIB-männen gav sig iväg.
På 1970-talet började sovjeter söka efter platsen för graven. En bonde som tillfrågades sa bara "Där är han." Och Pasternak grävdes upp. Han fick en statsmannabegravning. Alla tidningar skrev hans historia. Han hyllades som en hjälte.

Förrädarna. Lauristin andre man från vänster.

När Sovjetunionen ockuperade Estland första gången 1940, då leddes de nya "regeringen" av Johannes Lauristin, en naiv kommunist, som trodde på idéerna och gått med i bolsjevikpartiet redan 1917. När han blev varse den rena sadismen, alla meningslösa morden, då tog han en bil till Amiral Tributs, hans "chef". Tributs kunde inte acceptera avvikande meningar, utan Lauristin sköts, lindades in i bandage och fick följa med bilen tillbaka till Tallinn med samma chaufför. Chauffören förstod att Lauristin var död, men sa inget först till någon. När han sedan till en god vän vågade anförtro sig blev han varnad. ”Säger du något, dödar de dig.” Istället sades det att Lauristin och andra (för partiet misshagliga) personer som tillhört Junikommunisterna, de estniska kommunisterna som intog maktpositioner 1940, hade följt båten Sverdlovsk till botten.. Men de som arbetat på båten vidhöll att Lauristin aldrig varit i närheten av den båten.

FIB tillämpade många intressanta metoder för att tillintetgöra ester. I ett hus satte de upp en estnisk flagga. Alla som visade intresse för flaggan mördades. Malles kusin gick fram till flaggan. Han togs, en påle sköts in i hans hals medan han fortfarande levde. Man lade honom så på lite ris och tände på. Efteråt fann man en liten bit av hans rock och kunde på så sätt säkert identifiera offret.

Annars är det fortfarande varmt. Klockan är 22 och det är 23 grader på balkongen.