.

Det måste ha varit spännande att bygga upp ett land. I slutet av 1800-talet när frihetsrörelsen växte. Det var så mycket som måste göras. För det första var det ju språket som måste bli enhetligt, det som Raimo beskrivit så spännande i sin bok ”Från allmogemål till nationalspråk". Sedan var det bönderna som måste lära sig att arbeta självständigt och kunnigt med jordbruket istället för att bara lyda order. De måste se helheten. Det som C R Jakobson lärde dem. Så var det hela utbildningen som gjordes om så, att den passade esterna själva. Mängder av olika funktioner skulle skapas. Även en regeringsordning. De klarade det! Visserligen sa västmakterna att de inte gjorde det eftersom landet var en diktatur under några få år. Struntprat! Ett litet land som bara existerat i modern tid under fjorton år drabbades hårt av den stora finanskris som skakade världen! Krävde vi att de skulle klara det som äldre och större länder hade problem med. Flera av dem var diktaturer under många år. 1938 hölls ett demokratiskt val, och arbetet på att genomföra en genuin demokrati var långt gånget. Ett litet land stod ensamt mellan två stora diktaturer, varav den ena krävde underkastelse. President Päts menade att landets befolkning skulle utplånas om man gjorde motstånd. Han fick dessutom löfte om att landets suveränitet aldrig skulle tas ifrån esterna. Jorden skulle inte kollektiviseras. Vad var det då som hände? Sovjet tillsatte en premiärminister och övriga ministrar, en enda fick premiärministern tillsätta själv. Och detta var helt i sin ordning eftersom det varit ett ”demokratiskt” val i landet. Ja, det har jag ju kommenterat tidigare hur demokratiskt det valet var. Tanja röstade på ”Perse” (Arslet), men det kom inte med i statistiken. I Estland fanns drygt tre hundra medlemmar registrerade i det kommunistiska partiet vid den här tiden. Tala om folkets makt!

Därefter hände det otroliga. Att det kan gå så fort när det dessutom pågår ett världskrig. Naturligtvis var det planerat långt i förväg. Allt det som hänt under frihetstiden försvann. Nu gällde sovjetisk lag på alla fronter. I skolorna ströks de två sista åren, kristendomsämnet togs bort både i grundskolan och universitetet. En nationalisering av jordbruken påbörjades. Större jordbruk miste mark när all jord tillföll staten. Att ha haft hjälp i arbetet klassades som utsugning och gav deportering till Sibirien som straff. Att ha fel yrke också. I första vändan sökte man upp kontrarevolutionärer, poliser och fängelsearbetare, högre statstjänstemän, ”stor”jordägare och industrimän, officerare, präster och alla deras familjemedlemmar. Den stora deportationen ägde rum den 14 juni 1940, som jag berättat tidigare. Jag vet ju också, att det räckte att ha arbetat på polisstation på sommarlovet för att man skulle bli arkebuserad, som Nillas man. Nilla själv kom till Sibirien. Arkebusering på öppen gata förekom. Ingen gick säker. Rubeln infördes och växelkursen sattes så lågt att folk förlorade sina sparpengar. Allt över 1 000 rubler på bankkonto konfiskerades och alla priser höjdes. Allt detta hände under 1940 och 1941 fram tills tyskarna kom.

Vänta nu. Läs det igen! Tänk ordentligt på vad du läser.

Kan du nu förstå att esterna hälsade tyska armén som en möjlighet till ett bättre liv? Om du säger att ”Det var ju krig.” Svarar jag: Krig? Ingen hade förklarat Estland krig. Sovjet tvingade på Estland en nonagressionspakt, och sedan var det fritt fram. Och även om det skulle ha varit krig... Räknas inte det lidandet? För esterna var detta ett år i helvetet. Helvetet som avskaffades i kyrkan. Men det fanns i alla fall. I verkliga livet. Många människor har levt i det helvetet.