Mars 2, 2010 Ingen mådde bra under det stora nordiska kriget.





Ingen mådde bra under det stora nordiska kriget. I Estland – Livland röjde tsaren och hans trupper. För att svenskarna inte skulle få mat och husrum när de kom för att försvara sitt land, tog ryska trupperna med sig proviant från de erövrade områdena och brände sedan det som var kvar. Det gjorde de också i sitt eget land. Svenskarna mötte brända byar överallt.

 

Predikstolen var den stora möjligheten att nå alla medborgare. På söndagarna gick alla till kyrkan; de var helt enkelt tvungna. Där kunde man prisa Gud för krigslycka, eller be för soldaterna om de hade problem. Och naturligtvis lägga pengar i kollekten. Kungen hade ensamrätt på den möjligheten, så ingen kunde driva någon annan åsikt i kyrkan. Kungen var mycket religiös, och krävde att alla andra skulle vara det också.

För att hålla humöret uppe diktades visor. Man kan säga att de var en del av propagandan.

 

Apropå slaget vid Narva:

Lika seger och stor gamman

Gav Gud av sin höga tron.

När som ryssarna allesamman

Börja trängas uppå bron.

Och då måste Gud så laga

Att de ryssar föllo ned

Sig allt uti strömmen bada

Tänk vd glädje man fick se.

 

 

Apropå ryssarnas grymhet och barbari:

De drogo drängarna hudarna av

Och kvinnor i stycken de sleto

Att vaggan ock blev den nyföddes grav.

De skonade ej fast de gräto

Ej kvinna eller barn

Ej kyrka eller kvarn.

 

 

Och svenskarnas godhet:

Hela världen ska se

Att jag alls ingen lust har till blod

Ty stigen upp ni alla som ligga här och be

Ert fotfall ska lända er till godo.

 

I visorna talar man om att möta hotet som en man:

Opp Swear och Göter, opp Finnar och Vender

I Tyskar och Ingrer, I Est- och Livländer,

Lovsjung Storherren som segern gav

Och störta vår fiende i grävna dess grav.

 

Låt trummor och pukor, basuner, trumpeter

Här höras och annat spel, vad helst det heter.

Låt stycken, Cartaner högt dundra i sky.

Säckpipor och gigor i varje en by.

 

 

 

Vad åt de, soldaterna?

De vanligaste rätterna var korngröt, mjölvälling och ärtsoppa.

 

Och vad åt då kungen och hans närmaste män?

Frukost: får- eller lammstek och en kyckling eller kalkon. Med vinsoppa.

Middag: sju rätter med ox-, får-, lamm-, kalkon- och hönskött, vilt och färsk fisk. Samt ost, sill, rökt lax, ostron, ål, kräftor, selleri, citroner, oliver, nötter, tårtor, kakor, frukt och annat. Öl, vin och sprit i ansenliga mängder.

Att Karl XII levde spartanskt stämmer inte riktigt.

Trackback
RSS 2.0