Mars 10, 2010 I Kalevipoeg finns denna vers som avslutning
Esterna är ett segt folk. De har alltid kunna tänka på deras fäder och de före dem, hur alla klarat sig igenom alla svårigheter genom århundradena.
I Kalevipoeg finns denna vers som avslutning (övers Alex Milits)
:
Men en gång den tiden timar,
då ur båda ändar blossen
flammar upp i ljusan låga;
bränner loss den store hjältens
knutna hand ur kalla klippan –
då skall Kalev komma åter,
sina söner lycka bringa
och förvandla Estlands öde.
Illustration i Kalevipoeg
av konstnären Kristian Raud.
Aga ükskord algab aeg
kui kõik piirud kahel otsal
lausa lähvad lõkendama;
lausa tuleeki lõikab
käe kaljukammitsasta –
küll siis Kalev jõuab koju
oma lastel´ õnne tooma,
Eesti põlve uueks looma.
Kalevipoeg nedtecknades efter gamla berättelser som gått från mun till mun av Friedrich Reinhold Kreuzwald (1803-1882), som var läkare men också arbetade för alla ester. Han ville dokumentera den estniska kulturen för att balttyskarna skulle veta något om sina "landsmän" och stärka nationalitetskänslan och samhörighetskänslan för esterna. Han är en viktig person. berättelsen om Kalevipoeg, Kalevs son, finns säkert i alla estniska familjer. Ants pappa tog med sig sitt exemplar när familjen flydde 1944, och Ants fick det när han och Ira reste till Sverige. Nu är boken tillbaka i Estland. Vi har gjort promenader i omgivningarna här, och Hanno har visat oss var man kan se att Kalevipoeg har vilat med sin häst. Det ni! Ibland vet man inte var sagan slutar och verkligheten börjar, men det är bara spännande. Vem har sagt att det ska finnas en bestämd gräns?
Jag minns den underbara känslan när skolan äntligen var slut, och jag fick börja läsa sådant som jag var intresserad av. Jag valde konsthistoria, och en av mina professorer hette Armin Tuulse. Han var en av de estniska flyktingarna, och hade studerat konsthistoria i Tartu där hans professor hette Sten Karling. Sten Karling var min andra professor. Jag hade två mycket bra lärare. Men det jag skulle komma fram till, var alltså den fantastiska känslan när jag skulle få lära mig en massa nya intressanta saker och utvecklas så mycket. Så måste många, många ester ha känt när plötsligt möjligheten att få utbilda sig uppenbarades. (Jag vet, det är inte unikt i världen.) Tänk er när man inte behöver fjäska för greven utan med egna meriter kan få den utbildning man vill ha, och har råd med naturligtvis. De flesta valde at bli lärare, men det fanns läkare, jurister, journalister som var ester redan tidigt. För att inte tala om de som fick utveckla sitt konstnärliga sinne. Helt underbart.