.

Jag ställde en fråga till Raimo:


I boken Nordens Medelhav av Kristian Gerner och Klas-Göran Karlsson sid 57 står det: Det har knappast med vilja till historisk objektivitet att göra utan ... , när Estlands president instiftar ordenstecknet Korset av Heliga Marias land (Maria var Ordens beskyddarinna)...

Det vill säga, man hänvisar till Orden som orsak till namnet Maarjamaa. Det låter fel i mina öron. Inte var det därför landet kallades så?

--------------------------------
SVAR:
Benämningen Terra Mariae, Terra Mariana användes för första gången 1201 av biskop Albert. Det var Albert som ledde det av påven i Rom initierade korståget mot hedningarna längs Östersjöns östra kust. Påven godkände namnet 1216. Maria blev också skyddshelgon för Tyska orden och de områden som orden erövrade/kristnade, dvs. Gammallivland.

Vad de spetsfundiga och historiskt belästa herrarna Gerner och Karlsson inte vet, är att Maarjamaa sedan 1800-talet är en poetiserande estnisk (resp. lettisk) benämning för Estland (resp. Lettland) och att det är detta faktum som ligger till grund för att förtjänsttecknet Maarjamaa Rist instiftades 1995 för att hedra Estlands självständighet (”Eesti riigi iseseisvuse auks”; lagtexten §8). Förtjänsttecknet ges till Estlands statsöverhuvud och som högre förtjänsttecken till utlänningar som utfört särskilt förtjänstfullt arbete för republiken Estland (”kellel on erilisi teeneid Eesti Vabariigi ees”).

Just nu sitter vi framför brasan. Vi har ätit middag och kvällsmörkret sänker sig över landskapet därute. Jag har gjort ett par prov i min estniska kurs, och känner mig tillfreds med att jag har börjat om med den. Äntligen!

Det är ju anmärkningsvärt att esterna kallar den svenska tiden för ”den goda svenska tiden”. Vår gäst Peter berättade om att i de tyska godnattvisorna hotar man med svenskarna; ett minne av krigen. Om du inte somnar nu kommer svenskarna och tar dig, ungefär. Vad var bra med svenskarna då?

Det viktigaste var ju att den enkle esten hade samma rättigheter som herrarna och kunde gå till domstol för sin sak. Dessutom avskaffade svenskarna livegenskapen. Och en sak till: Man startade allmogeskolor. All ester och andra ”otyskar” skulle lära sig läsa. Det måste ha betytt oerhört mycket för den vanliga människan. Gymnasier och Universitetet i Tartu startades också. Dikter skrevs på estniska. Jag såg i min lärobok en text av en svensk. Han skrev först en lång text på svenska och sedan översatte han den till estniska. Han försökte lära sig språket. Och det ska jag säga er i förtroende, det är inte lätt! Därför är det så roligt att se att en svensk försökte det.

Och apropå utveckling: jag tänkte på kolchoser och sovchoser under sovjettiden. Var de en utveckling? Jag kan direkt säga: Inte i Estland i alla fall. Jag känner till två bra kolchoser, fiskekolchosen Kirov utanför Tallinn och lantbrukskolchosen i Väike Maarja. Jag besökte Kirovkolchosen 1978, och det var en fantastisk skillnad på människorna där och de som bodde och arbetade i staden. Kolchosen i Väike Maarja fick en mycket bra chef, som gjorde mycket för att allt skulle fungera väl. Men. Jag tror inte på att man tvångsflyttar människor, att man tvingas arbeta med något man intre valt själv. Jag tror inte att människor utvecklas och dessutom kom direktiv från Moskva, från andra, som i många fall inte hade några specialkunskaper. Kunskap var inte meriterande för att få bra jobb.

Nu står dessa trista betonglokaler tomma och vittnar om en tid som aldrig får komma tillbaka!