.

Striden om Bronssoldaten var ju ett verk av Moskva. De ville ha sin kandidat, Edgar Savisaar, till Estlands premiärminister. Det misslyckades. Esterna flyttade skulpturen till stadens krigskyrkogård mot alla ryssars protester. Där började de istället lägga sina blombuketter för att hedra bronssoldaten och visa sin tacksamhet för att, som de menar, Sovjet räddade Estland från fascismen. Enorma blomsterhögar läggs framför soldaten, och även på den plats där han tidigare stod, varje 9 maj. Till Moskvas besvikelse reagerar inte esterna. De låter sig inte provoceras. I själva verket är det lugnt i förhållandet mellan esterna och deras ryssar.

Ants och jag satt och pratade om det här och han sa bl.a.

Ryssland behöver esterna. Under tsartiden levererade de sprit till dem. Man kunde lita på dem under sovjettiden. De arbetade och producerade hela tiden. De behövs i industrin i Ryssland. Rysslands ekonomi baserar sig endast på råoljan. De är en s.k. jordnötsnation, som måste utöka sina industrier och modernisera och utveckla moderna produkter. De bilar, som ryssarna nu framställer köps egentligen bara av den egna  landsortsbefolkningen. Det är den enda bil de har råd med. De vill ha dem som de är just nu, så enkla att ägaren själv kan reparera den. En modern bil skulle vara en katastrof för dem.

Det ryska samhället är det mest selekterade i världen. Sovjet lyckades genomföra en ”järnridå” mellan stad och land. De lyckades faktiskt inte sovjetisera hela Ryssland, Det finns stora områden bl.a. i Karelen där sovjetiseringen inte genomfördes utan människor levde hela tiden och lever nu i små jordbrukssamhällen.

I dagens DN skriver Clas Arvidsson att Ryssland försöker köpa upp bl.a. Estland. Det har de försökt redan före Bronsnatten. Estland skulle knäckas, menade postsovjeterna, de ville hämnas för att de förlorat det lilla, obetydliga (men viktiga) landet Estland. När esterna tänkte göra om Eesti Energia till AB, blev de tvungna att skrinlägga planerna eftersom de förstod att risken att Moskva skulle köpa majoriteten av aktierna var överhängande. Det är livsviktigt för esterna att aldrig bli beroende av rysk energi. ”Det är skönt att en svensk journalist äntligen har förstått,” slutade Ants diskussionen.

Hans ringde. Han kom just från naprapaten, som ville att jag skulle höra den här historien, som antagligen berättas i Bulgarien.

Det var CIA, Scotland Yard och KGB som slog vad. Någon skulle släppa en kanin i skogen och de skulle se vem som snabbast fångade den.

CIA började. De tog dit alla sina fantastiska möjligheter att söka kaninen, men var tvungna att erkänna efter ett dygn, att de misslyckats. Nästa att pröva var Scotland Yard som använde alla möjligheter de hade, ni vet helikoptrar och massa tekniska prylar, men de lyckades inte heller. Då var det bara KGB kvar. De gav sig ut i skogen, och efter en stund ”hittade” de en blödande ekorre som ropade: ”Det är jag som är kaninen. Det är jag som är kaninen.” Och så vann KGB. Sa de själva åtminstone.

Nu måste jag komma på en rolig historia som Hans kan berätta för naprapaten.

Marknaden i Jäneda är slut. I dag kan vi läsa i Virumaa Teataja:

Jäneda trädgårdsmarknad lockade trädgårdsälskare från hela världen. (Och så var inte jag där!)