.

Den för världen, eller åtminstone för Sverige, svåraste tiden att förstå i Estlands historia är 1930-talet.

Jag har översatt en text ur ”Eesti ajalugu. VI, Vabadussõjast taasiseseisvumiseni.” Tartu: Ilmamaa, 2005, lk-d 86-91. Den handlar om Estlands parlament under den kritiska tiden på 1930-talet.

Man hade en längre tid diskuterat en ny estnisk konstitution. Redan 1926 la Konstantin Päts fram ett förslag. Han ville att en tydligare tjänst som statschef skulle införas, antalet parlamentsledamöter skulle reduceras och man skulle välja individer i valen, inte partier. Men det var endast Päts parti som var positivt till förslaget. Socialisterna var starkt emot eftersom de hade arbetat fram den dåvarande konstitutionen. De övriga partierna tvekade. Med i den ekonomiska världskrisen under 1920 och 30-talen uppstod problem även i det estniska parlamentet. Folket började hoppas på en stark ledare som skulle få slut på bråken mellan partierna och klara landet ur krisen.

1931 blev Vapsarna snart de populäraste partiet i Estland, det efterfrågade starkt en ny konstitution. En speciell kommitté sammanträdde 1932 för att arbeta på förändringar.  De ville ha en ny statschef, ett mindre parlament med endast 80 ledamöter. Statschefen skulle forma en regering som skulle svara inför parlamentet. Med dessa förändringar skulle Estland ha närmat sig en mer presidentlik regim, men parlamentet skulle fortfarande ha spelat en stor roll.

I grunden var detta en kompromiss mellan de olika partierna även om socialisterna fortfarande var mest emot det, eftersom de ansåg att det inte räckte för att föra Estland ut ur kriserna.  Förslaget föll i ett referendum 13 – 15 Augusti 1932. Orsaken var socialisternas opposition och Vaps-rörelsen.

1933 sattes ett nytt konstitutionsförslag ihop av det femte parlamentet. Det skiljde sig inte mycket från det tidigare förslaget, dock var parlamentets roll något mindre.

Detta förslag motarbetades av socialisterna och vapsarna. 67 % av foket röstade mot förslaget 10 – 12 juni 1933. Då visade folket sitt missnöje med regeringens arbete. Tõnissons  regering hade just devalverat kroon och sålt krigsfartygen ”Lennuk” och ”Vambola” till Peru, vilket var extremt impopulärt. (Kanske var det ändå det här som räddade Estland. min anm.)

Vapsarnas popularitet växte och deras förslag till konstitution vann överväldigande i ett referendum  14 – 16 oktober 1933. Enligt den nya konstitutionen hade Estland numera ett statsöverhuvud som  utsågs av regeringen. Parlamentet var ordentligt reducerat till endast 50 ledamöter.

12 mars 1934 fem dagar innan allmänna val skulle hållas iscensatte Konstatin Päts en kupp utan blodspillan. Vapsarnas parti förbjöds. 500 medlemmar arresterades, av vilka 70 stycken fortfarande satt i fängelse i juni.

Den 15 mars i ett tal till parlamentet förklarade Päts att det estniska folket var förblindat och misslett  av propaganda och hade inte förmågan att reda ut ansvaret för den högsta makten. Därför hade regeringen tagit på sig den makten för en tid. I början antogs det av de andra partierna eftersom även de var rädda för Vapsarnas närmande av makten.