.

I boken om Rein Otsason kommer författaren ner till 1600-talet. Peet (Pent) Mats född 1675 är en förfader till modern. På pappans sida är det Otsa Jaan 1752 - 1825 som är den första generationen i bokens material. Det fortsätter till Reins son Veljo Otsason född 1977. I Tallinn finns allt gammalt arkivmaterial för släktforskning, och Ants kan förresten följa sina förfäder till 1500-talet.

Boken handlar om en mycket intelligent man. Väga tark mees heter det på estniska. Han har tagit till vara på det bästa från sina båda föräldrar. Han uppfostrades främst av sin mamma i Tartu, men även mormor hjälpte till en hel del. Hennes rötter finns i Hiiumaa, Ösel, där hon växte upp på den gamla landsbygden. Och naturligtvis hade pappan ett stort inflytade  på fädernegården i Tartumaa där Rein och bröderna var under sommaren och aktivt hjälpte fadern i lantbruket. Båda föräldrarna var intellektuella och pojkarna präglades av tro, vanor och manér från dessa kulturer. Det var synnerligen lyckligt för dem.

Fadern, August, arbetade som gårdsfogde i Ryssland som ung; därefter studerade han filosofi i Tartu samtidigt som han startade en firma som handlade med timmer och trävaror. 1937 tog han över fädernegården. 1944 flydde han till Sverige. Äktenskapet med Reins mor, Marta, var över, men han frågade om de ändå skulle följa med, men Marta vågade inte för pojkarnas skull. August kom till Sverige och startade ett jordbruk 45 km från Stockholm. Han gifte om sig och de väntade ett barn 1962 men några månader före sonens födelse dog August, och hustrun och sonen flyttade senare vidare till Kanada. Sonen Jüri är nu vicepresident i Gas Pipeline Development i Kanada.

Innan fadern flydde hade kriget kommit till Estland. Det fick till följd att bröderna tvingades flytta till internat och var därför inte hemma hos mamma, därför visste de inte att hon fängslats av tyskarna. Varför får vi inte veta. Hon släpps fri och pojkarna flyttar hem. De har ont om pengar och middagen består ofta av råggröt.

1944 när fadern lämnat dem gifter mamman om sig och får en dotter, pojkarnas halvsyster.

Rein upptäcker läsandet när han som fjortonåring vaktar får i Järve och hittar tidningar från slutet av 1800- och början av 1900talet. Han läser så att han till och med glömmer fåren.

Efter grundskolan, där han är en superb elev och dessutom en lika skicklig schackspelare börjar han läsa på Polytekniska Institutet i Tallinn.  Tiderna var svåra, av hans, i flera fall, äldre kurskamrater hade flera deltagit aktivt i frihetskriget, och nu levde de i Sovjetunionen. Han sa senare om den tiden:
Mitt liv som student sammanföll med en extremt svår tid för Estland. Alla väntade på ett stort vitt fartyg som skulle förändra allt tillbaka till det liv som vi hade före kriget. Eftersom vi var mycket unga förstod vi inte vad livet i Sovjetunionen innebar, vad som var rätt, vad som var fel. Men jag försökte komma underfund om vad som var meningen med samhället. När jag förstod att filosofi inte var en del av det samhället valde jag ekonomi istället.

Förstår ni nu att det handlar om en speciell människa som hade en hjärna utöver det vanliga. Som såg möjligheter när andra inte såg dem, och som blev en föregångare och en synnerligen viktig man när Estland blev fritt igen. Jag fortsätter i morgon.