.

Den 27 november 1989 i Moskva fastslogs vägen för introduktionen av en lokal valuta i ESSR. Beslutet föregicks av hetsiga diskussioner. Det var den viktigaste frågan den dagen.
I tidningen Rahva Hääl (Folkets Röst) skrev Otsason:
Trots ivern från många delegater att lägga till en klasul att förbjuda Unionens republiker att utveckla en egen valuta blev det inget förbud.

Även främmande länder studerade vad som pågick i Kreml. John Burbidge King, marknadsdirektör på Thomas de la Rue, den största tryckaren av sedlar i världensa: "Den estniska självförsörjningsstrategin är ett riktmärke för vårt företags sedeltrycksavdelning för att studera Rein Otsasons förslag till introduktion av estniska kroon.

Detta var en bro mellan Moskva och London.

Rein Otsason arbetade därefter intensivt för ett ovanligt problem. Han måste lösa frågan om att trycka sedlar till ett land som inte existerade och utan existerande fonder.

Ett av Rein Otsasons mest utmärkande drag var att han tyckte om att engagera sig i komplexa problem tills han kunde finna en elegant lösning. Ett av dessa var att hitta en möjlighet att trycka pengar i USA och England åt Estland medan landet fortfarande var en del av Sovjetunionen.

Efter de viktiga mötena i Moskva på hösten 1989 började Indrek Toome med en grupp på finansledningen i Tallinn att arbeta på att forma Estlands Bank! Han erbjöd Rein Otsason tjänsten som bankens chef och har aldrig ångrat det beslutet. Otsason formade banken efter principer som står sig än i dag.

Toome säger: Jag anser att Rein Otsason var en mycket omtyckt person, vetenskapsman och politiker. Hans bildning, hans noggrannhet, korrekthet och en stor förmåga att arbeta gav honom en stor auktoritet bland kollegor och vänner. ... Han kompromissade aldrig om han var övertygad om något.

De första tjänstemännen i Estlands statsbank var Rein Otsason, Edith Ojasalu, Igar Barun och Elmar Matt.

Otsasons första uppgift som bankchef var att resa till Stockholm i februari 1990. Han förhandlade med Riksbanken och Svenska Handelsbanken. Det var trevliga sammankomster, attityden mot mig var extremt trevlig, men också nordiskt diplomatisk. Men för varje transaktion med Estniska Banken måste de ha garantier från Centralbanken i USSR, sade somliga. Och ibland måste man ta till ett skämt. Jag berättade för dem att den första papperssedeln i Europa användes i Estland. De hade en annan uppfattning: den användes i Sverige. Då påminde jag dem om att Estland var under svenskt styre vid den tiden.
Svenskarna såg dels en regering i Tallinn och en i Moskva och både krävde att vara slutgiltiga beslutsfattare i estniska frågor. På något underligt vis samexisterade Republiken Estland och ESSR.


Jag har inte något eget minne av detta. Jag förstod aldrig att man kommit så långt med arbetet för en republik som man gjort. Jag minns framför allt att de svenskar vi presenterade Ave för på hösten 1988 sa: "Varför har ni så bråttom?" Och att det nästan varje dag hon var i Sverige och de veckor Anne var på besök ett år senare va inslag i Aktuellt från Tallinn. Det var så otroligt att jag nog missade viktigt innehåll för känslan av att jag levde i en dröm.

Nu går jag händelserna lite grand i förväg.

Detta är gravstenen över rubelns död i Estland.