.

Nu ska jag försöka avsluta historien om Rein Otsason.
Sist vi lämnade honom hade han blivit chef för den nya Estlands Bank 1990. Alltså över ett år innan Estland blev fritt igen. Han hade inlett ett samarbete med Riksbanken och Svenska Handelsbanken. I SHB var samtalsparterna Bo Kragh. Samarbetet dem emellan hade inletts 1988 med Tartu Komertspank, och fortsatte sedan med den estniska statsbanken och Rein Otsason. Samtidigt började samarbetet med den finska KOP-banken. Naturligtvis känner esterna djup tacksamhet för att de svenska och finska bankerna hjälpte dem trots de stora riskerna de därmed tog.
1990 träffade Otsason Ilka Salonen från KOP bank. Det resulterade i en överenskommelse mellan dessa banker och inleddes med finansiella konsultationer. Något senare hade tjänstemän från Estniska Banken en utbildning i KOP bank.
En annan kontakt i KOP bank var Juuso Saloski, som sagt:
Som jag ser det föddes Estlands Bank och den estniska kroon först i Rein Otsasons tankar. Han var den som gjorde det så gott som omöjliga möjligt när Estlands Bank och den egna valutan förverkligades. ... Atmosfären i Estland och esternas känslor kan närmast jämföras med vad finnarna upplevde under Vinterkriget. ... Rein Otsason hade en vid bekantskapskrets och inga nationella fördomar. Han kommunicerade med ryssar, litauer, letter, svenskar och finnar, med alla. Var jag än är hoppas jag alltid möta en sådan intelligent och helgjuten människa som Rein Otsason.

Författaren till boken om Rein Otsason, Juhan Aare, frågade Otsason "Varifrån fick du din orubbliga styrka när så många estniska och utländska auktoriteter kritiserade ditt arbete för kroon?
Rein svarade snabbt: Folk stannade mig ofta på gatan och bad mig att inte ge upp under några omständigheter. Olika människor, unga och gamla, män och kvinnor, sa att vi behöver inte några köpchecker, rubler med Koidulas porträtt eller några andra övergångsvalutor. Detta gav mig en tydlig signal att de allra flesta ville ha och väntade på kroon.

Den största prestationen var nog ändå att han och hans grupp fick igång maskineriet vid Thomas de la Rue, ett företag i USA och England, att trycka estniska kroon, menar Juhan Aare.

Moskva hade nog ändå inte trott att Estland skulle klara av att få fram en egen valuta, men allteftersom förhandlingarna gick framåt reagerade de. Otsason fick ett meddelande från ett utländskt tryckeri att de inte vågade trycka valutan eftersom de då skulle förlora alla affärer med Moskva.

I början av 1991 insåg man på Thomas de la Rue att stora politiska förändringar var på gång som kunde ha betydelse för Estland. 1991 var det många möten som underställdes Moskvas ögon, där man noga bevakade vad som hände för att utröna vilken betydelse detta kunde ha för resten av USSR.

Överenskommelsen att trycka sedlar undertecknades 10 april 1991. Den första leveransen kom till Tallinn12 maj 1992. Ingen packnota fanns inlagd istället fanns där en back med brunt öl från Newcastle med komplimanger från deras brittiska partner för denna historiska händelse.

Moskva hade meddelat att Estland fick göra vad de ville utom att skaffa en egen valuta. Man föreslog tom. att Estland skulle bli en oberoende stat inom USSR. Då inträffade morden i Vilnius och Riga och alla blev varse att i USSR kunde de grymmaste händelser accepteras av USSR, så kunde de straffa även en oberoende republik. I  det ögonblicket krävdes mod, expertkunskaper och orubblig styrka för att överleva de många farorna. Rein Otsason ägde dem alla.

Svensken Bo Kragh har också skrivit i boken. Han berättar om att de var först i västvärlden att våga samrbeta med Otsason och Estland. Att de under tiden hade Estlands utländska reserver i förvar. Han menar också att detta samarbete var av absolut vitalt intresse för SHB.

Estland blev fritt i augusti 1991. Då avgick Otsason från sin tjänst i Estniska Banken. Ingen vet väl säkert varför, men han startade en egen bank istället. Krediidi Pank. Där kunde han ägna sig åt något annat han såg som viktigt. Han startade en fond för familjer med många barn. Livet för dem var svårt i Estland på den här tiden. Det tog ändå flera år innan levnadsförhållanden förändrades ordentligt i landet.  År 2000 var det 170 familjer som hade sju eller fler barn under 18 år. Först var det familjen Anne-Ly och Aivo Suits med fjorton barn under 18 år som fick 50 000 kroon.



Delar av familjen Suits.

Rein Otsason var en hjälte. Han genomförde det han såg var nödvändigt i en svår tid. Det ingen kunde tro var möjligt i den diktaturen han levde i. Han är värd all beundran. Han dog för tidigt, år 2004, men hann ändå se förändringarna, de fantastiska förändringarna i esternas liv.