.

I dag gav Kunskapskanalen ett intressant program om konsten i Ryssland från barocken till revolutionen. Det började i St Petersburg och Peter den store. Hans hustru Elisabet I hade rekvirerat en arkitekt som byggde de ståtligaste byggnaderna och la in så mycket guld och dekorationer att det blev just den ryska stil som på många sätt har bevarats till våra dagar.
Det var förresten roligt att se den ortodoxa katedralen vid Kreml. Den visades i ett sådant sammanhang att den såg ut som ett tivoli, och så är jag inte van att se den.


Det var inte den här bilden, dock.


Jag kom då ihåg, att jag hoppat över beskrivningen av Sankt Petersburg från boken Rysk spegel av Kristian Gerner och Klas-Göran Karlsson som jag berättat om tidigare. Deras berättelse gäller staden i det svenska historiemedvetandet, och det är faktiskt intressant att följa våra landsmäns uppfattning av staden.

Sankt Petersburg grundades av Peter den Store 1703 i syfte att komma den europeiska kulturen närmare. Det var svenska och andra krigsfångar som gjorde jobbet och offrade sin liv i det hårda arbetet. Författare, konstnärer och tonsättare har levt i staden och återgett och skapat myter om den. Pusjkin skrev 1837 en dikt: Bronsryttaren (en staty av Peter den Store rest av Katarina den Stora 1782) som han inledde så:
Dig, Peters skapelse, jag älskar:
din stränga, sköna byggnadsstil
och Nevafloden bred och mäktig,
dess stränder blanka av granit
och alla dina räckens smidesmönster...


Bronsryttaren. Den står på en mycket stor sten som bars dit av människor.

Det är intressant att staden haft så stor betydelse eftersom den inte alls är "rysk". Inspirationen från Europa är monumental.

Solsjenitsyn ville att staden skulle byta namn från det sovjetiska Leningrad. Och 1991 blev det så. Men inte till namnet Svjato-Petrograd som han önskade utan till det första namnet staden hade Sankt Petersburg, som har holländskt ursprung.

Vänta bara! Snart får ni höra mer.