Nov. 3, 2010 Och så kom året 1940 och raseringen av välfärden började.
Jag ska börja med bilder från den estniska flyktinglägret i Geislingen an der Steige. Det var alltså ett stort läger för estniska flyktingar där Ants pappa var vald polischef för lägret.
Det är någon som fyller år i lägret. Året är 1948. Snart ska det vara tömt på ester, men ännu kan de festa tillsammans. Geislingen var inte förstört av kriget, utan livet pågick "som vanligt". Barnen gick på dagis eller skola och föräldrarna arbetade. Jag tycker de ser ut som alla barn gjorde på den här tiden. Några hade tydligen fått med sig en folkdräkt. Det kan vi se på den sista bilden. Bilderna är skickade till oss från Mai som numera bor i Australien.
---
Nu är huset fullt av "gäster". Det är inga riktiga gäster eftersom det är barn och barnbarn. Det är lika roligt varje gång.
---
Om jag ska prata om det här med ryssar i Estland skulle jag vilja formulera mig så här:
Estland var ett europeiskt land under stark utveckling under den första frihetstiden. Skolor och undervisning fungerade som i Sverige. Sjukhus hade hög standard för sin tid. Industrin var på frammarsch. Människor hade allt mer flyttat in i städerna och lämnat landsbygden. Det byggdes mycket både bostäder och arbetsplatser. En stor förändring hade ägt rum efter frigörelsen från Ryssland.
Och så kom året 1940 och raseringen av välfärden började. Ingen skötte längre om infrastrukturen. Att hus skulle repareras glömdes bort. Esterna själva fick bara finna sig i förändringarna. De fick inte längre bestämma över sitt privatliv. Pengarna de hade sparat förlorade i värde. Skräcken över deportationer och andra straffåtgärder förstörde människors liv. Osäkerheten om vem man kunde lita på skapade stress. Med andra ord: Allt förändrades. Varför? Därför att Lenin och Stalin hade bestämt att hela världen skulle bli kommunistiskt, vare sig folk ville eller inte. Ryssar flyttade in i landet. De kom i tusental. De förde inte "kulturen" med sig som Sovjetmakten sa, utan de tog bort den västerländska kulturen från landet. Eftersom främmande människor flyttade in i folks lägenheter vågade de inte heller hemma i sina egna bostäder känna sig fria att säga vad de ville. Vem som helst kunde vara rapportör. Att det också kunde vara problematiskt att resa på semester har jag redan berättat om. Elisabet fick inte komma tillbaka till sitt hem eller hämta sina saker därifrån efter en veckas resa till Pärnu eftersom en KGB-familj hade flyttat in i lägenheten och bytt lås på den.
Kan man förstå att esterna kanske inte älskade dem som förstörde deras liv?
Det är någon som fyller år i lägret. Året är 1948. Snart ska det vara tömt på ester, men ännu kan de festa tillsammans. Geislingen var inte förstört av kriget, utan livet pågick "som vanligt". Barnen gick på dagis eller skola och föräldrarna arbetade. Jag tycker de ser ut som alla barn gjorde på den här tiden. Några hade tydligen fått med sig en folkdräkt. Det kan vi se på den sista bilden. Bilderna är skickade till oss från Mai som numera bor i Australien.
---
Nu är huset fullt av "gäster". Det är inga riktiga gäster eftersom det är barn och barnbarn. Det är lika roligt varje gång.
---
Om jag ska prata om det här med ryssar i Estland skulle jag vilja formulera mig så här:
Estland var ett europeiskt land under stark utveckling under den första frihetstiden. Skolor och undervisning fungerade som i Sverige. Sjukhus hade hög standard för sin tid. Industrin var på frammarsch. Människor hade allt mer flyttat in i städerna och lämnat landsbygden. Det byggdes mycket både bostäder och arbetsplatser. En stor förändring hade ägt rum efter frigörelsen från Ryssland.
Och så kom året 1940 och raseringen av välfärden började. Ingen skötte längre om infrastrukturen. Att hus skulle repareras glömdes bort. Esterna själva fick bara finna sig i förändringarna. De fick inte längre bestämma över sitt privatliv. Pengarna de hade sparat förlorade i värde. Skräcken över deportationer och andra straffåtgärder förstörde människors liv. Osäkerheten om vem man kunde lita på skapade stress. Med andra ord: Allt förändrades. Varför? Därför att Lenin och Stalin hade bestämt att hela världen skulle bli kommunistiskt, vare sig folk ville eller inte. Ryssar flyttade in i landet. De kom i tusental. De förde inte "kulturen" med sig som Sovjetmakten sa, utan de tog bort den västerländska kulturen från landet. Eftersom främmande människor flyttade in i folks lägenheter vågade de inte heller hemma i sina egna bostäder känna sig fria att säga vad de ville. Vem som helst kunde vara rapportör. Att det också kunde vara problematiskt att resa på semester har jag redan berättat om. Elisabet fick inte komma tillbaka till sitt hem eller hämta sina saker därifrån efter en veckas resa till Pärnu eftersom en KGB-familj hade flyttat in i lägenheten och bytt lås på den.
Kan man förstå att esterna kanske inte älskade dem som förstörde deras liv?
Trackback
