Okt. 1, 2010 Någon måste ta på sig ansvaret.
En slutkommentar till de ryska läsarna som skrivit till mig:
Nej, jag hatar inte ryssar. Jag menar att kommunismen förödde Estland och andra stater. Jag är oerhört kritisk till alla -ismer som har svaret på allt och att alla måste underordna sig. Jag är starkt emot diktatur. Dessutom vill jag igen betona den stora rikedomen det är att tillhöra flera kulturer. Det är spännande att försöka förstå hur man tänker och känner i ett annat land också förutom sitt eget.
Det är märkligt att vad hela den bildade världen vet, det vet inte ryssarna!? Har man hört talas om något ockuperat folk på jorden, som har förlorat sin frihet och sin standard under ockupationen, och ändå varit Herrar över ockupanterna? Varför accepterar man i så fall ockupationen?!
Lyssna på David Vseviov som har en intressant programserie i Vikerraadio.
Läs Arkadij Vaksbergs böcker.
Eller någon av de böcker jag skrivit om. T ex Albert Kalmes Sovjets blodsdåd i Baltikum
Nina Lugosvkaja: Jag vill leva
Sofi Oksanen: Utrensning
Läs vad jag och estniska tidningar skrivit om Sergei Metlev, en ung ryss boende i Estland.
Läs gärna också Anna Lena Lauréns bok: De är inte kloka, de där ryssarna. (Då blir det lite roligare. Hon tycker om att bo i Ryssland.)
Ett annat tips är att bo i Estland.
Det jag egentligen vill skriva om är hur det var häromdagen:
"Det här måste du läsa" sa Ants när vi satt vid frukostbordet och som vanligt läste tidningar under de första morgontimmarna. "Läs det här noga. Detta är precis vad vi varit med om så många gånger."
I kulturbilagan i DN fanns en mejlväxling mellan Lars Gustafsson och Göran Greider om den svenska valrörelsen.
Göran Greider
Till att börja menar Greider att det är borgerligheten som numera sitter på den politiska, den ekonomiska och den mediala makten. Detta faktum gör arbetarrörelsen löjligt ängslig och borgerligheten extremt självgod.
Lite smårolig kommentar eftersom det var arbetarrörelsen som hade just den makten under en stor del av 1900-talet. Och tvärtemotvad Maria Wetterstrand uttalat: Medierna har vi redan.
Greider skriver: Saknar du ändå inte de sprickor som en gång löpte genom övre borgerligheten? Är den inte kusligt sprickfri nu? Självgod? Där den sitter på den mediala, politiska och den ekonomiska makten.
Lars Gustafsson
Lars Gustafsson diskuterar Janos Elbert och vill visa på att ... män som Lukacs och Brecht mitt i allt det fina snacket skapade ideologisk guldkant på ett oändligt brutalt experiment med varje tänkbar kränkning av Upplysningstidens ideal på programmet med deporteringar, avlyssningsbyråer, folkmord. Jag menar det som brukar kallas den reellt existerande kommunismen. Snacka fint är så lätt. Leva ett anständigt liv och undvika att stödja förtrycket i världen är så mycket svårare.
Det är enligt min uppfattning fullständigt absurt, ja osannolikt intill nivån historiskt kuriosum, att en politisk tradition som är förknippad med förtryck, mord och ekonomiskt elände, alltså den internationella kommunismen, pretenderar att ta plats i en svensk regering år 2010. Den bästa sammanfattningen är väl Enzenbergers; "Socialism fungerar inte. Punkt."
Men Greider svarar: ...Varför är drömmen om det klasslösa/egendomslösa samhället en outrotlig tankefigur? Därför att den inte bara är en dröm - utan också människans första realitet (urkommunism).
(Vad är då utveckling? Varför har människor i alla tider förökt förändra sin vardag?)
Gustafsson kontrar med att:... vill jag mycket bestämt avråda vem som helst, inklusive Dig, från att rösta på ett regeringsalternativ som troskyldigt innesluter ett kommunistparti. Det är tanklöst och bakåtsträvande. ... och ett hot mot den parlamentarisksa demokratin. ... vill jag också mycket bestämt avråda från att rösta på partier med nazistiska eller antisemitiska ståndpunkter.
När Jan Myrdal och jag diskuterade, år 1973, ... hade jag ännu inte alls klart för mig den oerhörda omfattningen av Sovjetkommunismens och de andra kommunismernas brott, deras fundamentalt destruktiva karaktär. ... Kommunismen, från Lenins första hungermord och via Stalins massmord till de döda fältens Kambodja till den helt privatiserade hungerstaten Nordkorea, kommunismen iscensatt i verkligheten, är inte bara ett farligt fiasko. Det är ett av de stora brotten. Kommunismen fungerar inte. Punkt.
Här är det hårda ord Gustafsson skriver när han kommenterar verkligheten, och vad svarar då Greider?
För övrigt är det ju moderaterna som i dag praktiserar Lenins partiteori mest: Kommandon uppifrån, om kläder, om språkbruk. Jag kräks över Vladimir Schlingmann och Josef Reinfeldt.
Har Greider någon respekt kvar? Hur kan han jämföra Sverige i dag med vad som hände i de kommunistiska länderna? Dessutom skrattar, flabbar Ohly numera på order av Jenny Lindahl Persson.
Det var ett mycket bra exempel på vad vi mötte i Sverige under Sovjettiden. Total oförståelse. "Det är likadant i USA!"
Han fortsätter: Ohly gillar jag mer och mer, måste jag säga; din furiösa antikommunism, ... , bidrar till det.
Alltså alla de oerhörda brott som begåtts i kommunismens namn, många miljoner fler mördade än de som nazisterna hann att döda betyder alltså ingenting. Ohlys parti har inte genomgått några större förändringar efter Sovjets och kommunismens fall. Det har sina rötter i massmördarpartiet som de samarbetade med i Komintern. Det är således inget att skämmas för? Däremot är vi rädda för ett parti som har nazistiska rötter. Varför är det skillnad? De är samma skrot och korn allihop!
Detta har vi upplevt så många gånger. De är mot oss och alla andra, som anser att de brott mot mänskligheten som begicks i Sovjetunionen aldrig får glömmas bort.
Vi får inte glömma; vi måste lära oss av misstagen. Och någon måste ta på sig ansvaret. Precis som det demokratiska Tyskland tog på sig ansvaret för Hitlers missdåd.
Nej, jag hatar inte ryssar. Jag menar att kommunismen förödde Estland och andra stater. Jag är oerhört kritisk till alla -ismer som har svaret på allt och att alla måste underordna sig. Jag är starkt emot diktatur. Dessutom vill jag igen betona den stora rikedomen det är att tillhöra flera kulturer. Det är spännande att försöka förstå hur man tänker och känner i ett annat land också förutom sitt eget.
Det är märkligt att vad hela den bildade världen vet, det vet inte ryssarna!? Har man hört talas om något ockuperat folk på jorden, som har förlorat sin frihet och sin standard under ockupationen, och ändå varit Herrar över ockupanterna? Varför accepterar man i så fall ockupationen?!
Lyssna på David Vseviov som har en intressant programserie i Vikerraadio.
Läs Arkadij Vaksbergs böcker.
Eller någon av de böcker jag skrivit om. T ex Albert Kalmes Sovjets blodsdåd i Baltikum
Nina Lugosvkaja: Jag vill leva
Sofi Oksanen: Utrensning
Läs vad jag och estniska tidningar skrivit om Sergei Metlev, en ung ryss boende i Estland.
Läs gärna också Anna Lena Lauréns bok: De är inte kloka, de där ryssarna. (Då blir det lite roligare. Hon tycker om att bo i Ryssland.)
Ett annat tips är att bo i Estland.
Det jag egentligen vill skriva om är hur det var häromdagen:
"Det här måste du läsa" sa Ants när vi satt vid frukostbordet och som vanligt läste tidningar under de första morgontimmarna. "Läs det här noga. Detta är precis vad vi varit med om så många gånger."
I kulturbilagan i DN fanns en mejlväxling mellan Lars Gustafsson och Göran Greider om den svenska valrörelsen.
Göran Greider
Till att börja menar Greider att det är borgerligheten som numera sitter på den politiska, den ekonomiska och den mediala makten. Detta faktum gör arbetarrörelsen löjligt ängslig och borgerligheten extremt självgod.
Lite smårolig kommentar eftersom det var arbetarrörelsen som hade just den makten under en stor del av 1900-talet. Och tvärtemotvad Maria Wetterstrand uttalat: Medierna har vi redan.
Greider skriver: Saknar du ändå inte de sprickor som en gång löpte genom övre borgerligheten? Är den inte kusligt sprickfri nu? Självgod? Där den sitter på den mediala, politiska och den ekonomiska makten.
Lars Gustafsson
Lars Gustafsson diskuterar Janos Elbert och vill visa på att ... män som Lukacs och Brecht mitt i allt det fina snacket skapade ideologisk guldkant på ett oändligt brutalt experiment med varje tänkbar kränkning av Upplysningstidens ideal på programmet med deporteringar, avlyssningsbyråer, folkmord. Jag menar det som brukar kallas den reellt existerande kommunismen. Snacka fint är så lätt. Leva ett anständigt liv och undvika att stödja förtrycket i världen är så mycket svårare.
Det är enligt min uppfattning fullständigt absurt, ja osannolikt intill nivån historiskt kuriosum, att en politisk tradition som är förknippad med förtryck, mord och ekonomiskt elände, alltså den internationella kommunismen, pretenderar att ta plats i en svensk regering år 2010. Den bästa sammanfattningen är väl Enzenbergers; "Socialism fungerar inte. Punkt."
Men Greider svarar: ...Varför är drömmen om det klasslösa/egendomslösa samhället en outrotlig tankefigur? Därför att den inte bara är en dröm - utan också människans första realitet (urkommunism).
(Vad är då utveckling? Varför har människor i alla tider förökt förändra sin vardag?)
Gustafsson kontrar med att:... vill jag mycket bestämt avråda vem som helst, inklusive Dig, från att rösta på ett regeringsalternativ som troskyldigt innesluter ett kommunistparti. Det är tanklöst och bakåtsträvande. ... och ett hot mot den parlamentarisksa demokratin. ... vill jag också mycket bestämt avråda från att rösta på partier med nazistiska eller antisemitiska ståndpunkter.
När Jan Myrdal och jag diskuterade, år 1973, ... hade jag ännu inte alls klart för mig den oerhörda omfattningen av Sovjetkommunismens och de andra kommunismernas brott, deras fundamentalt destruktiva karaktär. ... Kommunismen, från Lenins första hungermord och via Stalins massmord till de döda fältens Kambodja till den helt privatiserade hungerstaten Nordkorea, kommunismen iscensatt i verkligheten, är inte bara ett farligt fiasko. Det är ett av de stora brotten. Kommunismen fungerar inte. Punkt.
Här är det hårda ord Gustafsson skriver när han kommenterar verkligheten, och vad svarar då Greider?
För övrigt är det ju moderaterna som i dag praktiserar Lenins partiteori mest: Kommandon uppifrån, om kläder, om språkbruk. Jag kräks över Vladimir Schlingmann och Josef Reinfeldt.
Har Greider någon respekt kvar? Hur kan han jämföra Sverige i dag med vad som hände i de kommunistiska länderna? Dessutom skrattar, flabbar Ohly numera på order av Jenny Lindahl Persson.
Det var ett mycket bra exempel på vad vi mötte i Sverige under Sovjettiden. Total oförståelse. "Det är likadant i USA!"
Han fortsätter: Ohly gillar jag mer och mer, måste jag säga; din furiösa antikommunism, ... , bidrar till det.
Alltså alla de oerhörda brott som begåtts i kommunismens namn, många miljoner fler mördade än de som nazisterna hann att döda betyder alltså ingenting. Ohlys parti har inte genomgått några större förändringar efter Sovjets och kommunismens fall. Det har sina rötter i massmördarpartiet som de samarbetade med i Komintern. Det är således inget att skämmas för? Däremot är vi rädda för ett parti som har nazistiska rötter. Varför är det skillnad? De är samma skrot och korn allihop!
Detta har vi upplevt så många gånger. De är mot oss och alla andra, som anser att de brott mot mänskligheten som begicks i Sovjetunionen aldrig får glömmas bort.
Vi får inte glömma; vi måste lära oss av misstagen. Och någon måste ta på sig ansvaret. Precis som det demokratiska Tyskland tog på sig ansvaret för Hitlers missdåd.
Trackback
