Okt. 29, 2010 Viktiga namn under Estlands första frihetstid.
Jag tittade i boken Eesti Fotoalbum 1918 - 1940 med bilder från estniska filmarkivet, samlade med texter av Ivi Tomingas och utgiven 2006.
Först ser vi 10 bilder på estniska statsmän under den här tiden.
1. Jaan Teemant (24.9 1872 - 24.7 1941)
Riigivanem (riksäldste, president) 1925 - 1927 och 1932.
Arresterad av NKVD 1941 och troligtvis arkebuserad.
2. Jüri Jaakson (16.1 1870- 20.4 1942)
Riigivanem 1924-1925. Tidigare chef för Estlands Bank. Tillfångatagen och skjuten av NKVD.
3. Jüri Uluots (1.1. 1890- 9.1 1945)
Premiärminister, ställföreträdande president när Konstantin Päts placerats i sibiriskt sinnessjukhus 1940. Det var Uluots som tf president tillsatte den estniska regeringschefen Otto Thief under septemberdagarna 1944 mellan den tyska och den ryska ockupationen. Han dog strax efter sin ankomst till Sverige 1945 på flykt.
4. Otto Strandman (30.11 1875- 5.2 1941)
1918 arresterades han av de tyska ockupationsstyrkorna.
Riigivanem 1929-1931. Premiärminister 1919. Tidigare minister i bl.a. justitiedep. jordbruksdep. och finansdep. Han sköt sig när NKVD kom för att arrestera honom.
5. Jaan Tõnisson (22.12 1868- ?)
Riigivanem 1927-1928 och 1933. Även bl.a. utrikesminister
Redaktör och grundare för tidningen Postimees (fr. 1893), den största dagstidningen i landet, där han pläderade för större frihet för esterna. Bildade den första politiska partiet efter det att tsaren givit människorna större rättigheter 1905. Han valdes tom in i den ryska duman. 1917 talade han för ett helt fritt Estland. Han var mycket aktiv politiker och hade många viktiga poster. Han var också den som verkligen löste den ekonomiska krisen under 30-talet som jag tidigare skrivit om.
Han arresterades av NKVD 1940, och därefter vet vi ingenting.
6. Johan Pitka (19.2 1872-? 1944.)
Amiral och grundare av Estlands marina försvar. Han ledde Marinen under hela frihetskriget även under det tyska angreppet mot Riga. Han blev besviken på den estniska politiken och emigrerade till Kanada 1924-1926, men återvände för att åter fly från sovjetmakten på hösten 1940. Han återvände den 22 april 1944. Under försöket att organisera försvaret mot Röda armén i september 1944 blev han troligen dödad.
7 Karel Eenpalu (28.5.1888 - 27.1 1942)
1932 Riigivanem, premiärminister, utrikesminister. Hette först Karln Einbund till 1935. Det var Eenpalu som ledde arbetet med att alla skulle byta till estnisktklingande namn. Han var aktiv under frihetskriget. Hade många viktiga poster i Estland.
1940 blev Eenpalu tillsammans med många andra esniska politiker artresterad och deporterad till Sibirien. Han avled 1942 i ett fångläger i Vyatka, Kirov oblast.
8. Konstantin Päts (23.2 1874 - 18.1 1956
Estlands förste president.
Jag har redan skrivit mycket om honom. Det var Päts som använde utomparlamentariska metoder för att rädda Estland från fascismen, som han sa. Det var Päts som skapade den nya regeringsformen 1938 som avskaffade politiska partier. I fortsättningen valdes mannen eller kvinnan, inte partiet. Det blev ett tvåkammarkabinett. Det ena med av folket valda ledamöter det andra grundat på yrkesorganisationer. Samma grundtanke som det engelska parlamentet. Han arresterades 1940 och levde ända till 1956 i sovjetiskt mentalsjukhus i Kalinin/Tver.
Päts kort efter behandlingen i Sovjets fångenskap.
9. August Rei (22.3 1886 - 29.3 1963)
Riigivanem 1928-1929. Även olika ministerposter oc anmassadör i Moskva . Flydde till Sverige 1940
1906 var han redaktör för den underjordiska tidningen tidningen Sotsiaaldemokraat i Tallinn.
premiärminister med presidentens uppgifter i den estniska regeringen i exil från 9 januari 1945 och fram till sin död.
Under första världskriget tjänstgjorde Rei som artilleriofficer i Sankt Petersburg, han tillhörde de estniska armeenheterna där som i mars 1917, på initiativ av estniska politiker, tilläts samla de estniska soldaterna i egna enheter. Mellan 1917 och 1919 var Rei åter chefredaktör för tidningen Sotsiaaldemokraat och nästan samtidigt (1918-1919) var han arbets- och socialminister, vice statsminister samt biträdande utbildningsminister i den provisoriska regeringen. Därefter (1919-1920 var han ordförande i Asutava Kogu (den estniska konstituerande församlingen). Rei ledde även den delegation som förhandlade om gränsdragningen mellan Estland och Lettland och han var även talman i parlamentet 1925 till 1926. Mellan 1927 och 1928 var han chefredaktör för tidningen
Rahva Sõnema (Folkets röst). Rei var utrikesminister 1932-1933 och biträdande utrikesminister 1936-1937. Fram till 1936 arbetade han också som advokat och han utsågs även till hedersdoktor i juridik vid Tartu Universitet.
Först ser vi 10 bilder på estniska statsmän under den här tiden.
1. Jaan Teemant (24.9 1872 - 24.7 1941)
Riigivanem (riksäldste, president) 1925 - 1927 och 1932.Arresterad av NKVD 1941 och troligtvis arkebuserad.
2. Jüri Jaakson (16.1 1870- 20.4 1942)
Riigivanem 1924-1925. Tidigare chef för Estlands Bank. Tillfångatagen och skjuten av NKVD.3. Jüri Uluots (1.1. 1890- 9.1 1945)
Premiärminister, ställföreträdande president när Konstantin Päts placerats i sibiriskt sinnessjukhus 1940. Det var Uluots som tf president tillsatte den estniska regeringschefen Otto Thief under septemberdagarna 1944 mellan den tyska och den ryska ockupationen. Han dog strax efter sin ankomst till Sverige 1945 på flykt.4. Otto Strandman (30.11 1875- 5.2 1941)
1918 arresterades han av de tyska ockupationsstyrkorna.
Riigivanem 1929-1931. Premiärminister 1919. Tidigare minister i bl.a. justitiedep. jordbruksdep. och finansdep. Han sköt sig när NKVD kom för att arrestera honom.
5. Jaan Tõnisson (22.12 1868- ?)
Riigivanem 1927-1928 och 1933. Även bl.a. utrikesministerRedaktör och grundare för tidningen Postimees (fr. 1893), den största dagstidningen i landet, där han pläderade för större frihet för esterna. Bildade den första politiska partiet efter det att tsaren givit människorna större rättigheter 1905. Han valdes tom in i den ryska duman. 1917 talade han för ett helt fritt Estland. Han var mycket aktiv politiker och hade många viktiga poster. Han var också den som verkligen löste den ekonomiska krisen under 30-talet som jag tidigare skrivit om.
Han arresterades av NKVD 1940, och därefter vet vi ingenting.
6. Johan Pitka (19.2 1872-? 1944.)
Amiral och grundare av Estlands marina försvar. Han ledde Marinen under hela frihetskriget även under det tyska angreppet mot Riga. Han blev besviken på den estniska politiken och emigrerade till Kanada 1924-1926, men återvände för att åter fly från sovjetmakten på hösten 1940. Han återvände den 22 april 1944. Under försöket att organisera försvaret mot Röda armén i september 1944 blev han troligen dödad.7 Karel Eenpalu (28.5.1888 - 27.1 1942)
1932 Riigivanem, premiärminister, utrikesminister. Hette först Karln Einbund till 1935. Det var Eenpalu som ledde arbetet med att alla skulle byta till estnisktklingande namn. Han var aktiv under frihetskriget. Hade många viktiga poster i Estland.1940 blev Eenpalu tillsammans med många andra esniska politiker artresterad och deporterad till Sibirien. Han avled 1942 i ett fångläger i Vyatka, Kirov oblast.
8. Konstantin Päts (23.2 1874 - 18.1 1956
Estlands förste president.Jag har redan skrivit mycket om honom. Det var Päts som använde utomparlamentariska metoder för att rädda Estland från fascismen, som han sa. Det var Päts som skapade den nya regeringsformen 1938 som avskaffade politiska partier. I fortsättningen valdes mannen eller kvinnan, inte partiet. Det blev ett tvåkammarkabinett. Det ena med av folket valda ledamöter det andra grundat på yrkesorganisationer. Samma grundtanke som det engelska parlamentet. Han arresterades 1940 och levde ända till 1956 i sovjetiskt mentalsjukhus i Kalinin/Tver.
Päts kort efter behandlingen i Sovjets fångenskap.9. August Rei (22.3 1886 - 29.3 1963)
Riigivanem 1928-1929. Även olika ministerposter oc anmassadör i Moskva . Flydde till Sverige 19401906 var han redaktör för den underjordiska tidningen tidningen Sotsiaaldemokraat i Tallinn.
premiärminister med presidentens uppgifter i den estniska regeringen i exil från 9 januari 1945 och fram till sin död.
Under första världskriget tjänstgjorde Rei som artilleriofficer i Sankt Petersburg, han tillhörde de estniska armeenheterna där som i mars 1917, på initiativ av estniska politiker, tilläts samla de estniska soldaterna i egna enheter. Mellan 1917 och 1919 var Rei åter chefredaktör för tidningen Sotsiaaldemokraat och nästan samtidigt (1918-1919) var han arbets- och socialminister, vice statsminister samt biträdande utbildningsminister i den provisoriska regeringen. Därefter (1919-1920 var han ordförande i Asutava Kogu (den estniska konstituerande församlingen). Rei ledde även den delegation som förhandlade om gränsdragningen mellan Estland och Lettland och han var även talman i parlamentet 1925 till 1926. Mellan 1927 och 1928 var han chefredaktör för tidningen
Rahva Sõnema (Folkets röst). Rei var utrikesminister 1932-1933 och biträdande utrikesminister 1936-1937. Fram till 1936 arbetade han också som advokat och han utsågs även till hedersdoktor i juridik vid Tartu Universitet.
Mellan åren 1938 och 1940 var han Estlands ambassadör i Sovjetunionen varifrån han 1940 flydde till Sverige via Riga. Under åren i Sverige var Rei medlem i den estniska regeringen i exil, från 31/12 1944 till 9/1 1945 som utrikesminister och från 9/1 1945 fram till sin död som premiärminister med presidentens uppgifter.
Rei har även skrivit och tolkat socialistiska böcker och givit ut sina memoarer. Han var under hela sitt liv kulturellt intresserad. Under större delen av tiden i Sverige bodde Rei med sin familj i Bromma och han gravsattes på Bromma kyrkogård. Den 27 augusti 2006 ormbegravdes han och hans hustru på Skogskyrkogården i Tallinn.
(Reis biografi direkt från Wikipedia)
10. Johan Laidoner (12.2 1884 - 13.3 1953) 
Överste i tsarryska armén. Sedan General och överbefälhavare för de estniska styrkorna. I frihetskriget var han mycket framgångsrik. Han stred mot både de ryska och de tyska trupperna. Han dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen i juli 1940. I Tallinn finns ett Laidonermuseum, som vi besökte för många år sedan. Jag tror vi måste tillbaka dit. Där finns hela frihetskrigets historia.
och Laidoner efter sina förhör i fångenskap.Detta var den första texten om tiden för Estlands första frihet. Det kommer mer.
Trackback
