.

Jag har ju redan berättat att en av våra ryska vänner från Sankt Petersburg hade fått lära sig i skolan att "svenskarna beundrade Peter den store så mycket att de, trots nederlaget, rest en staty över honom i Stockholm (citat från bloggen)

undrar om du själv tror på det du skriver...
hur kan en ryssfientligt inställd människa skaffa sig ryska vänner om de är enligt dig så mindre värda och så språkobegåvade att de inte ens kan lära sig ett främmande språk. (du läser inte vad jag skriver.)

dessutom det här med petersmonumentet, kan du vara snäll och ange källan, vad för skola i StPb det var och vilket år det skedde. nyfiken så jag dör.


Ja, det är ibland roligt att få kommentarer.
När jag träffar människor som det går att diskutera med, som lyssnar på vad andra säger, och därför gör en diskussion möjlig, då blir det meningsfullt. Jag har ryska vänner, människor som har en öppen syn på världen och historien.
Jag kan inte säga vilken skola han gick i, men det var flera som hörde när han pratade med mig. Han är nu ca 45 år, så du får gissa vilket år det kan ha varit. Han talar för övrigt ryska och mycket god engelska och tyska.

Kan du som ryss förstå, att det inte var frivilligt som esterna accepterade att få sina liv förstörda. (Att ryssarna varit med om samma sak själva, det är tyvärr alldeles sant, och det har jag också skrivit om. Den stora terrorn. Massvälten. Men med vilken rätt exporterades dessa hemskkheter till utlandet?) Att mista rätten att själva välja var man vill bo, att mista rätten att välja vilket yrke man vill, att mista rätten att ha kontakt med människor utanför Sovjetunionen. Att plötsligt bli förpassad till ett svinkallt eller på sommaren stekhett Sibirien där chansen att överleva var minimal?

Kan du se allt som hänt i Estland efter Sovjetunionen? Ser du den stora förändringen? Husen repareras, vägarna moderniseras, gatuskyltar och varningsskyltar sätts upp för att rädda människoliv. Människorna vågar skratta, även utomhus. Ser du hur husen fått färg? Ser du att människorna inte längre är grå? Vet du att det inte längre finns någon på varje arbetsplats som är skyldig att rapportera till säkerhetstjänsten vad alla säger eller vilka sånger de sjunger? Att man inte längre betalar under bordet för att få en sjukvård som är värd namnet? Numera är affärerna fyllda med mat och andra varor. Vi behöver inte längre ta med oss mat när vi kommer till Estland för att ge till våra vänner.
Har du tänkt på, att det inte längre finns vakthundar på varje privattomt? Det behövs inte längre.

Nej, jag tror att du inte ser någonting. Jag tror att du inte känner att det är en helt annan atmosfär i landet nu, än det var under den kommunistiska tiden. Jag tror att du har lärt dig att alla ester är fascister och bara värda förakt. Är det så? Eller kan du tänka dig att alla människor är lika värda? Att alla människor har rätt att utvecklas? Även slaverna. Att den som tar sig rätten att bestämma över andra folks liv och död är en brottsling?

Läs
Ivans krig, Liv och död i Röda Armén 1939 - 1945, skriven av Catherine Merridale, Historiska Media 2010

Jelena Senjaskavas militärhistoriska antropologi; Vetenskapsakademin för rysk historia, Moskva

Christopher Bellamy, "Absolute war. Soviet Russia in the Second World War"


För mig är Estland numera Estland, ett litet men underbart land där det händer så mycket positivt. Det de hann göra under sina första fria tjugo år var inte mindre än fantastiskt. Vet du att när de ryska soldaterna hade varit i Baltikum 1940 och retirerade till Ryssland 1941 utgjorde de ett problem för Stalin och Moskva. De hade sett en livsstil som inte överensstämde med vad de ryska ledarna lärde ut. Detsamma gällde alla ryska soldater som kom från Baltikum, Polen, Tyskland och andra östeeuropeiska länder efter andra världskriget.

Jag har läst mycket rysk litteratur. Jag är fascinerad av mystiken vi finner i den ryska traditionen, och jag anser att Disneys värld är ingenting jämfört vad man skulle kunna göra av de ryska sagorna.

Tag vara på den ryska traditionen och gör något av den istället för att missförstå vad jag skriver.
Esterna tar vara på sin kultur, och jag hoppas de inte ska smittas av den amerikanska vulgärkulturen. Här finns också den riktiga sagan, den som eggar fantasin.
Strunta i Disney och läs Steinbeck, Hemingway, Oates, Toni Morrison och andra amerikanska författare.
Nu är den här diskussionen verkligen avslutad. Jag vill skriva om Estland, vad som händer där; vad som hände tidigare, och hur Rysslands agerande undergrävde landet under den kommunistiska ockupationen, om människorna jag mött och möter.