.

Arkadij Vaksbergs bok "Giftlaboratoriet. Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord". Norstedt 2008, är skrämmande.
På Neros tid och Maria Stuarts och även i vårt land har man nått makten genom politiska mord,  men det var så länge sedan, men den här boken handlar om vår tid. Det var farligt att komma för nära makten; det var farligt att få en Stalinorden; det var farligt att delta i beställda mord. Allt kunde vara farligt. Och Vaksberg menar att det fortfarande är farligt att kritisera makten. Chrustjev var den förste makthavaren som inte blev mördad när han avsattes. Dock blev Michail Chodorkovskij inte mördad, när han visade intresse att konkurrera om presidentposten i Ryssland. Vår estniske släkting sa redan från första början, att Chodorkovskij aldrig kommer bli fri.

Ett citat från boken:
Denna lista (över politiska mord) är endast toppen av ett isberg; i den ryska landsorten, från gränsområdena i väst till Stilla havet i öst kan offren räknas i hundratal. Och scenariot är överallt detsamma. Det är demokraterna och de undersökande journalisterna som faller, aldrig antidemokraterna och tallriksslickarna.

Han säger också, att de inte spelar så stor roll. Innan ett mord har klarats upp har det hänt nya mord och de gamla är glömda.

Ockupationen av Dubrovkateatern i Moskva i oktober 2001 har Anna Politkovskaja hävdat, var ett verk av en tjetjen som samarbetade med FSB. Den gas som gisslan dödades av var en produkt från Giftlaboratoriet, menar hon också.

Att Litvinenko skulle mördas förvånar inte. Han visste för mycket och hade hoppat av till väst. Han har också beskrivit i sin bok att medan han fortfarande levda i Ryssland han fick order om att mörda Boris Berezovskij, och det intressanta är då, att efter Livinenkos död påstod Putin att det var Berezovskij som mördat honom.

Stalin har sagt: "Inga människor - inga problem". Omsorgen om människor kom långt ner på prioriteringslistan; först kommer den högste makthavaren och sedan säkerhetstjänsten och långt, långt därnere finns de små människorna. Och det är detta ointresse för invånarna som präglade ockupationen av Estland. Alla var tvungna att inrätta sig efter vad som påbjöds. Det handlade om att agera så som det egna samvetet tillät för att klara vardagslivet. Att kröka rygg, och göra som det sas, eller vara beredd på att alltid vara ett möjligt offer. Vad är det för liv? Läs Oksanens böcker!

Att Putin är en av världens rikaste män beror inte på att han varit en god president för sitt folk.

Så en helt annan sak. Varför skriver Pipes i sin bok "Den ryska revolutionen" att Ryssland fick Finland av Frankrike 1809. Var det ett hemligt avtal likt Molotov-Ribbentroppakten, som i alla fall jag aldrig hört talas om? Är det någon som vet? Från regeringskansliets hemsida citerar jag: De styrande kretsarna i Sverige 1809-10 hoppades på ett revanschkrig mot Ryssland vid Napoleons sida den dag han äntligen skulle gå till angrepp.
Menade Pipes att Ryssland fick Finland för att Napoleon inte angrep Sverige?


Som svar på kommentaren från "kardiola" kan jag bara säga, att ord står mot ord. Min vän från Petersburg hade fått lära sig att det står en staty av Peter den store i Stockholm. Kanske inte alla lärare sa exakt samma sak i alla klasser i Sovjetunionen trots allt.
Istället kan du berätta hur ni levde i Ryssland när du växte upp. Du hann ju leva i Sovjetunionen. Hur fri var din familj? Har dina erfarenheter senare i livet gjort att du omvärderat något? Eller anser du att ni levde bra liv tidigare?