Sept. 10, 2010 Att inte ge upp vår egen kultur.
Men kan man bara ursäkta sig med att man trodde på allt som sades? Så många intellektuella gick i fällan. Så många trodde på de vackra orden om jämlikhet och solidaritet. Och allt det andra. Proletariatets diktatur. Revolution. Che Guevara. Maos lilla röda. Esterna är fascister. Ingen är bättre än någon annan. Allas lika värde. Och så var allt bara en potemkinkuliss som dolde en ännu värre missär, ruinerade liv, avsaknad av mening i livet, av livsglädje.
Ja, jag anser att den sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna var ett fruktansvärt brott begånget av dem som ockuperade, men också av dem som inget gjorde. Och av dem som inte brydde sig om att kontrollera fakta.
"Kanske sydvietnameserna vet hur det är att leva i Sovjetunionen." sa vi när folk undrade hur någon kunde strida på amerikanarnas sida. Sedan såg vi inte den människan mer.
Och tidningar och raidio. En del har jag redan berättat om. Att Harry Schein påmindes om sin ungdoms nazistiska Österrike när han såg filmen från Sångfestivalplatsen i Tallinn, som gav namnet "Den sjungande revolutionen" åt kampen.
Åsa Linderborg som menade att man inte kan jämföra de baltiska folkens situation med palestiniernas, som någon gjorde. Esterna har ju inte behövt gå från hus och hem. De har sitt land kvar. - Jo. Precis så. Många, många fick gå från hus och hem till ett nytt liv i Sibirien, som slavar. Ville de säkert överleva var de tvungna att lämna sitt land. Visst. Många blev kvar, de hann inte fly: de bodde kvar i landet. Men bodde de i städerna kom det främmande människor och flyttade in i deras lägenheter. Ingen människa hade rätt till större livsrum än nio kvadratmeter. Den välkända dansösen Liia Lehtmaa var så fruktansvärt rädd 1978 att någon skulle få veta att hennes äldste som flyttat hemifrån. Då skulle någon främmande människa flytta in i deras lilla villa.
Jag anser att vi måste sluta vara politiskt korrekta. Sluta att håna den som vill diskutera de svåra sakerna. Att våga prata och undersöka vad som ligger bakom det som händer. Vi har i så många år menat att skolan inte är bra. Det har inte varit politiskt korrekt förrän under de senaste åren. Och nu säger de flesta samma sak, även de röd-gröna. Tänk om vi inte blivit hånade tidigare, tänk om våra tonåringar hade fått ta del av en bättre skola.
Ja, jag anser att den sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna var ett fruktansvärt brott begånget av dem som ockuperade, men också av dem som inget gjorde. Och av dem som inte brydde sig om att kontrollera fakta.
"Kanske sydvietnameserna vet hur det är att leva i Sovjetunionen." sa vi när folk undrade hur någon kunde strida på amerikanarnas sida. Sedan såg vi inte den människan mer.
Och tidningar och raidio. En del har jag redan berättat om. Att Harry Schein påmindes om sin ungdoms nazistiska Österrike när han såg filmen från Sångfestivalplatsen i Tallinn, som gav namnet "Den sjungande revolutionen" åt kampen.
Åsa Linderborg som menade att man inte kan jämföra de baltiska folkens situation med palestiniernas, som någon gjorde. Esterna har ju inte behövt gå från hus och hem. De har sitt land kvar. - Jo. Precis så. Många, många fick gå från hus och hem till ett nytt liv i Sibirien, som slavar. Ville de säkert överleva var de tvungna att lämna sitt land. Visst. Många blev kvar, de hann inte fly: de bodde kvar i landet. Men bodde de i städerna kom det främmande människor och flyttade in i deras lägenheter. Ingen människa hade rätt till större livsrum än nio kvadratmeter. Den välkända dansösen Liia Lehtmaa var så fruktansvärt rädd 1978 att någon skulle få veta att hennes äldste som flyttat hemifrån. Då skulle någon främmande människa flytta in i deras lilla villa.
Jag anser att vi måste sluta vara politiskt korrekta. Sluta att håna den som vill diskutera de svåra sakerna. Att våga prata och undersöka vad som ligger bakom det som händer. Vi har i så många år menat att skolan inte är bra. Det har inte varit politiskt korrekt förrän under de senaste åren. Och nu säger de flesta samma sak, även de röd-gröna. Tänk om vi inte blivit hånade tidigare, tänk om våra tonåringar hade fått ta del av en bättre skola.
Naturligtvis var det av missriktad "godhet" man gjorde som man gjorde. Man ville väll väl. Man hade prenumererat på alla vackra ord. Ändå blev det så fel.
Jag minns när jag tog studenten 1962. Det var första året det var elakt att använda studentmössan. Det var synd om dem som inte kunde ta studenten. Jag fick alltså inte följa den kultur som hade funnits så länge. Jag fick inte vara riktigt glad över att skolan äntligen var slut. Att jag skulle börja ett nytt liv. Jag skulle minsann hela tiden tycka synd om "de andra". Jag har lärt mina barn, att det är hopplöst att vara en som det tycks synd om. Visst kunde man reformera skolan, men varför inte diskutera det. Idéerna som ledde fram till enhetsskolan kom från Östtyskland importerade av Stellan Arvidsson. Varför vinklar man det negativt med att kalla dagens reformer "Elitskola". Då tänker man igen att det inte är "snällt" mot dem som inte kan gå där. ALLA elever behöver stimulans i skolan. Även de teoretiskt begåvade. Låt oss diskutera det.
Invandrarproblemen får vi inte heller diskutera. Då är vi självklart rasister och inte "snälla" mot invandrarna. Jag vill diskutera det mera som en möjlighet. Att inte ge upp vår egen kultur. Jo, vi har det. Vi ska diskutera hur vi på ett naturligt sätt kan närma oss varandra.
Vi kan lära oss lite mer om människorna runt oss. Om länderna runt oss. Jag skickade ett upprört mail i förrgår till Namn och Nyttsidan på DN. De hade igen placerat en lettisk ort i Estland. De hade inte ens kontrollerat på internet. "Det spelar väl ingen roll" tror jag de resonerade.
Ett öppnare samhälle, en öppnare debatt. Släng politisk korrekthet i soptunnan. Våga diskutera på riktigt. Lyssna. Håna inte om någon har en annan åsikt. Det kan finnas en godbit i det också.
Heja Sverige! Heja Estland! Visst ska Baltnorden bli verklighet.
Trackback