Sept. 16, 2010 Människorna i Rumänien förvandlades under det omänskliga förtrycket
Såg ni i söndagens SvD Under strecket: Så blev vanliga rumäner del av förtrycket, skrivet av Jeana Jarlsbo?
Det handlade om hur människorna i Rumänien förvandlades under det omänskliga förtrycket under den kommunistiska diktaturen. Det är en allmängiltig beskrivning, som skulle kunna gälla många andra länder i det kommunistiska öst också.
1945 hade kommunistpartiet tusen medlemmar, drygt fyrtio år senare var det nästa fyra miljoner medlemmar. Varför? Varför var motståndet mot auktoriteten så svagt i Rumänien?
1. De saknade revolutionstradition i landet.
2. ingenstans var övervakningen så sträng och repressalieåtgärderna så effektiva som i Rumänien. Dock var det många som aktivt eller passivt deltog i det politiska systemet.
3. Förmågan att tänka rätt utsattes för stora påfrestningar då kommunismens skräckvälde grumlade människans moral och fördunklade hennes själ, samtidigt som lydnaden mot makten var rättesnöre i samhället. Man sa: "Svärdet hugger inte av ett böjt huvud."
Hon berättar sedan om det kända experimentet med de som ska ge allt starkare elektriska stötar till försökspersoner för att "kontrollera hur mycket de tål" när det istället gick ut på att se hur mycket smärta någon kan utsätta andra människor för för att lyda makten. Det visade sig att vissa människor kunde skada andra oerhört för att genomföra experimentet. (Försökspersonerna som "skadades" var skådespelare som låtsades bli skadade.)
Resultat: Begreppen "psykisk förstelning" respektive "psykisk klyvning" ger svaret.
Genom att acceptera (t.ex.) det totalitära samhällets försanthållanden, ex. att kapitalismens "orättvisa och grymma samhällsordning" måste elimineras oskadliggör en förtryckare sina skuld- och skamkänslor.
Att kunna leva i två olika gruppers värderingar, dvs. två olika beteenden, ett hemma och ett utanför hemmet betyder att även en förhörsledare kan leva ett halvnormalt liv i hemmet.
Bara genom självbedrägeri klarar men livet där. Man intalar sig att man inte har något val och så funderar man inte mer över det.
Det fanns ändå människor som behöll sin värdighet, som inte blev medlöpare. Hanno valde ett yrke som inte skulle bli blandat med politik, han blev spritingenjör trots att han snarare skulle arbetat som historieprofessor.
Jag tänker på vad Hanno brukar säga: "Det första man lär sig i ett kommunistiskt samhälle det är att ljuga. Tro aldrig på vad man säger." För en svensk är det svårt att inte tro på en god vän och släkting, men vi har lärt oss när man ska vara tveksam.
Artikeln avslutas så:
I våra dagar frodas gamla och nya ideologier runt om i världen. Därför är det angeläget att det tänkande grässtrået aldrig upphör att ifrågasätta och göra motstånd mot auktoriteten.
(grässtrå: människan – denna varelse som med den franske 1600-talsfilosofen Blaise Pascals kloka och vackra formulering liknar ”ett tunt grässtrå, det svagast tänkbara i hela naturen”)
Det handlade om hur människorna i Rumänien förvandlades under det omänskliga förtrycket under den kommunistiska diktaturen. Det är en allmängiltig beskrivning, som skulle kunna gälla många andra länder i det kommunistiska öst också.
1945 hade kommunistpartiet tusen medlemmar, drygt fyrtio år senare var det nästa fyra miljoner medlemmar. Varför? Varför var motståndet mot auktoriteten så svagt i Rumänien?
1. De saknade revolutionstradition i landet.
2. ingenstans var övervakningen så sträng och repressalieåtgärderna så effektiva som i Rumänien. Dock var det många som aktivt eller passivt deltog i det politiska systemet.
3. Förmågan att tänka rätt utsattes för stora påfrestningar då kommunismens skräckvälde grumlade människans moral och fördunklade hennes själ, samtidigt som lydnaden mot makten var rättesnöre i samhället. Man sa: "Svärdet hugger inte av ett böjt huvud."
Hon berättar sedan om det kända experimentet med de som ska ge allt starkare elektriska stötar till försökspersoner för att "kontrollera hur mycket de tål" när det istället gick ut på att se hur mycket smärta någon kan utsätta andra människor för för att lyda makten. Det visade sig att vissa människor kunde skada andra oerhört för att genomföra experimentet. (Försökspersonerna som "skadades" var skådespelare som låtsades bli skadade.)
Resultat: Begreppen "psykisk förstelning" respektive "psykisk klyvning" ger svaret.
Genom att acceptera (t.ex.) det totalitära samhällets försanthållanden, ex. att kapitalismens "orättvisa och grymma samhällsordning" måste elimineras oskadliggör en förtryckare sina skuld- och skamkänslor.
Att kunna leva i två olika gruppers värderingar, dvs. två olika beteenden, ett hemma och ett utanför hemmet betyder att även en förhörsledare kan leva ett halvnormalt liv i hemmet.
Bara genom självbedrägeri klarar men livet där. Man intalar sig att man inte har något val och så funderar man inte mer över det.
Det fanns ändå människor som behöll sin värdighet, som inte blev medlöpare. Hanno valde ett yrke som inte skulle bli blandat med politik, han blev spritingenjör trots att han snarare skulle arbetat som historieprofessor.
Jag tänker på vad Hanno brukar säga: "Det första man lär sig i ett kommunistiskt samhälle det är att ljuga. Tro aldrig på vad man säger." För en svensk är det svårt att inte tro på en god vän och släkting, men vi har lärt oss när man ska vara tveksam.
Artikeln avslutas så:
I våra dagar frodas gamla och nya ideologier runt om i världen. Därför är det angeläget att det tänkande grässtrået aldrig upphör att ifrågasätta och göra motstånd mot auktoriteten.
(grässtrå: människan – denna varelse som med den franske 1600-talsfilosofen Blaise Pascals kloka och vackra formulering liknar ”ett tunt grässtrå, det svagast tänkbara i hela naturen”)
Trackback
