Sept. 2, 2010 En oönskad fattig främling.
Jag ska bara kommentera två TV-kommentatorer i kväll. De har sett Uppdrag Granskning i går kväll, vilket jag inte gjorde. Programmet handlade om de som fått arbete i Sverige pga. Rut och Rot. Eller tack vare. De som har lämnat barnen hemma i sitt hemland för att arbeta i Sverige.
1. Dagens Nyheter, Johan Croneman. ...de hundratusentals barn som föräldrar från företrädesvis det gamla Östeuropa tvingats lämna i sina hemländer för att arbeta i väst. De kommer från söndertrasade ekonomier i Lettland, Estland, Polen, Rumänien och i stort sett har de inget val. Estland och Sverige är de ekonomier som klarat sig bäst i EU under finanskrisen.
Föräldrarna till dessa barn lämnar sina barn - för att till exempel svenska höginkomsttagare skall kunna umgås mer med sina egna. Och därför får de ett jobb och en inkomst. Det är oerhört problematiskt i Lettland, även om det också där kan skönjas en vändning. Sjukhus har t.o.m. fått stängas. Det är en mycket svår arbetsmarknad.
Det var också det viktigaste, mest upplysande och politiskt klargörande jag sett på evigheter i tv.
Svenska Dagbladet och Sanna Rayman:
Uppdrag granskning i går var en pärs. ... Men vilka slutsatser ska vi dra? Det bästa för kvinnorna vore naturligtvis jobb i Lettland. ... Lettland är hårt drabbat av kris och arbetslöshet. Då blir det som sas i programmet, "jobbet här räddningen".
Hon menar också att nu är det mammorna som jobbar utomlands. Man har inte hört den här vinklingen när papporna har arbetat utomlands.
Det är värt att påminna sig att det inte är självklart att det inte en dag kan vara vi som kommer behöva den fria rörligheten. Den finns inte bara för nöjes skull. För en del är det räddningen.
Hon kontrollerar också vilka som anställs för de nya hemservicejobben, och det är huvudsakligen inhemsk arbetskraft.
Så olika har programmet uppfattats. Jag kommer ihåg när Göran Persson oroade sig för att det skulle bli för många från de här länderna som skulle komma hit och ta jobben från oss. Jag vet också att esterna då reagerade negativt. Här kommer de ur en 50 år lång i allra högsta grad oönskad livssituation och går med i en ny union, som de har valt själva att ansluta sig till, och så ses man som en oönskad fattig främling som ska sko sig. Det var istället så, att de flesta ville leva och arbeta i sitt eget land men med bättre arbets- och livsförhållanden. Och naturligtvis är det fortfarande så, men vi lever just nu i efterdyningarna av en svår kris.
1. Dagens Nyheter, Johan Croneman. ...de hundratusentals barn som föräldrar från företrädesvis det gamla Östeuropa tvingats lämna i sina hemländer för att arbeta i väst. De kommer från söndertrasade ekonomier i Lettland, Estland, Polen, Rumänien och i stort sett har de inget val. Estland och Sverige är de ekonomier som klarat sig bäst i EU under finanskrisen.
Föräldrarna till dessa barn lämnar sina barn - för att till exempel svenska höginkomsttagare skall kunna umgås mer med sina egna. Och därför får de ett jobb och en inkomst. Det är oerhört problematiskt i Lettland, även om det också där kan skönjas en vändning. Sjukhus har t.o.m. fått stängas. Det är en mycket svår arbetsmarknad.
Det var också det viktigaste, mest upplysande och politiskt klargörande jag sett på evigheter i tv.
Svenska Dagbladet och Sanna Rayman:
Uppdrag granskning i går var en pärs. ... Men vilka slutsatser ska vi dra? Det bästa för kvinnorna vore naturligtvis jobb i Lettland. ... Lettland är hårt drabbat av kris och arbetslöshet. Då blir det som sas i programmet, "jobbet här räddningen".
Hon menar också att nu är det mammorna som jobbar utomlands. Man har inte hört den här vinklingen när papporna har arbetat utomlands.
Det är värt att påminna sig att det inte är självklart att det inte en dag kan vara vi som kommer behöva den fria rörligheten. Den finns inte bara för nöjes skull. För en del är det räddningen.
Hon kontrollerar också vilka som anställs för de nya hemservicejobben, och det är huvudsakligen inhemsk arbetskraft.
Så olika har programmet uppfattats. Jag kommer ihåg när Göran Persson oroade sig för att det skulle bli för många från de här länderna som skulle komma hit och ta jobben från oss. Jag vet också att esterna då reagerade negativt. Här kommer de ur en 50 år lång i allra högsta grad oönskad livssituation och går med i en ny union, som de har valt själva att ansluta sig till, och så ses man som en oönskad fattig främling som ska sko sig. Det var istället så, att de flesta ville leva och arbeta i sitt eget land men med bättre arbets- och livsförhållanden. Och naturligtvis är det fortfarande så, men vi lever just nu i efterdyningarna av en svår kris.
Trackback
