.

Jag blir så tveksam när jag läser Charlotte Tornbjers kapitel "Att resa till framtiden?" om kvinnan och familjen i Sovjetunionen i boken "Rysk spegel". Det handlar om äktenskapet, utseende, kläder och arbete. För det första vet jag inte om de sett andra kvinnor än just de som särskilt valts ut av partiet. Visst ser de kvinnor i grovarbete, men det diskuteras inte om det.

Svenskarna som for dit för att studera folket på 1920- och 30-talen väntade med spänning att se en ny människa. Det är kanske det märkligaste för mig. Redan på 20-talet trodde man, förväntade man sig, att människor redan var omgjorda, omformade till något nytt. Kvinnorna arbetade med glädje med vad som helst. Äktenskapen var inte familjegrundande längre och barnen hade staten tagit hand om. Det är ett stort land, Ryssland dåvarande Sovjet, hur skulle man ha kunnat förändra människor i grunden på några få år bara genom att ändra några lagar, och skapa ett nytt statssystem?
Något upplevde de ändå. Gunnar och Alva Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan 1934 efter ett besök i landet. Då hade det i Sverige varit en infekterad debatt om aborter och kvinnors arbete.

Ett citat ur Bengt Idestam-Almquists bok "Landet som ska skratta" 1932: Den ryska kvinnan ligger inte längre sysslolös på vampyrsoffor, äter konfekt och förför minderåriga herrar - som i tsartidens romaner - hon är ett glatt och frejdigt muskelknippe, som framgångsrikt arbetar i alla manliga yrken. Hm. Vilka kvinnor? Det är när man läser detta, som man blir tveksam till vad han egentligen sett.

I sammanfattningen säger författaren bl.a. Att den nya genusordning som resenärerna såg manifesterad i det sovjetiska samhället skulle ses som en förebild var det få resenärer som helt och hållet accepterade. Den sovjetiska vägen var ingen självklar väg att gå. Det var i princip enbart kommunister som såg det sovjetiska samhället som ett steg före det svenska i någon form av en utvecklingstrappa.

Naturligtvis var det så, att de som tillhörde Sveriges socialdemokratiska vänsterparti var mycket mer entusiastiska än de andra.

Det är ett innehållsrikt kapitel, men jag slutar här.

Apropå manligt och kvinnligt arbete minns jag när vi 1978 var i Tallinn med våra barn och inte hade någon barnvagn med oss. Jag bar Sofia 3 år på ryggen utan problem. Vi var invanda, hon och jag. Vi tog en promenad i staden och passerade några kvinnor som la asfalt. Ett fruktansvärt hårt och varmt arbete. "Det där är arbete för män" sa Ants. Då pekade Ave på Sofia på min rygg och sa: "Det där är arbete för män."


Följande kapitel är skrivet av Martin Alm och heter "Ryska revolutionen i svenska ögon 1917 - 1920.

När inträffade egentligen den ryska revolutionen? Det var ett stort uppror i Ryssland 1905. Det spreds sig även till Estland. Människor ville ha det bättre helt enkelt. En duma utan makt bildades. Var det revolution? Eller var det i mars 1917 när tsaren abdikerade och liberaler och socialister bildade en provisorisk regering? Eller  i juli samma år när det var uppror i Petrograd, som då var huvudstad? Det var då Kerenskij, socialliberal, tog ledningen över den provisoriska regeringen. Eller var det i oktober när bolsjevikerna och Lenin tog över och bildade en egen regering? Men det var ingen revolution egentligen. Folket var inte med. Det var mer en statskupp.

Emellertid gjorde händelserna i Ryssland ett stort intryck på svenskarna. Det var kanske risk för revolution i Sverige också.
I mars 1917 hoppades man i Sverige på att det skulle bli demokrati i Ryssland. Hjalmar Branting kallade det för "ett världshistoriskt demokratiskt genombrott.
I den socialdemokratiska tidningen Tiden skrev Paul Olberg:
De i Ryssland offentliggjorda deklarationerna om rätt och frihet överträffa motsvarande normer i Väst-Europas kulturländer.