.

Vad ser jag då i böckerna som jag läser? Vad visste svenskarna?

De hade alla möjligheter att veta. Kunskapen fanns, och den var åtkomlig för alla. Men. Det gällde att läsa där sannolikheten för att få en neutral tolkning var som störst.
Att läsa vad svenska kommunister skrev gav inget annat än propaganda. De var som religiösa, och "såg inte skogen för alla träd". De såg vad de ville se. De tog emot den information som Sovjet ville att de skulle få, och de förmedlade den.

Socialdemokraterna var mer kritiska. Jag minns redan från skolan när läraren berättade om att kommunister och socialdemokrater står på samma grund, men kommunisterna har valt revolutionen. Det bekräftas hela tiden.
Jag kan när som helst se framför mig min egen pappa när han satt på en köksstol vid matbordet med händerna om huvudet och berättade om det fantastiska mottagandet som "farbror L" hade fått i Sovjet på sin fackförbundsresa. Vilket fantastiskt land! Vilket reformation! Men kunde det vara sant? Alla dessa jublande människor som tog emot svenskarna. Var det ett normalt sätt att uppträda på?

Alla behöver inte ha samma erfarenhet som jag, när jag som femåring i söndagsskolan förstod att vuxna inte går att lita på eftersom de alltid kan ändra förutsättningarna för att få det resultat de önskar, men lite kritisk måste man väl vara. Det är inte ens ett försvar, att man trodde så intensivt på den stora förändringen, att ett paradis med helt förändrade människor skulle uppstå; att man trodde så intensivt på detta, att man inte hörde eller vill förstå när det som hände var motsatsen.
Man frågade inte esterna som hade levt med Sovjetkommunismen i ett år, eller kirunasvenskarna som kom tillbaka och hade mycket att berätta. Det de sa, det var så ohyggligt fel. Det måste vara lögner. Varför? Våra kommunister var allierade med Sovjet i Komintern. Så listigt! Den "rätta" tolkningen av det som hände gjordes alltid av dem själva i Moskva. Resultatet beskrevs sedan i de utländska tidningarna med en sådan säkerhet och övertygelse, att det måste vara sant.



Jag hittade Karl Kihlboms Kominternleg. på nätet.


Lär vi oss något av det? Kommer vi göra om samma misstag igen? Ja, många gånger. Den ideala människan finns inte och kommer aldrig att finnas. Istället är det så att vi behövs allihop med alla våra fel och skavanker. Alla ögon, öron och hjärnor tillsammans är det som kommer tolka verkligheten. Skillnaden nu mot då är att vi har några fler möjligheter att kontrollera sanningshalten i det som skrivs och sägs. Bara vi ids. Vi har internet och alla medier. Vi kan jämföra. Problemet är bara att inte ens det är säkert. Allt kan manipuleras.
Nej, jag tror att vi alla måste inse att idealsamhället inte finns nu och inte kommer finnas i framtiden heller. Jag tror att vi för alltid måste vara kritiska och reflekterande. Och nyfiket respektera andra människor och deras historia. Tänk om vi lyssnat på balterna som flydde till Sverige 1944. Så mycket lidande vi hade kunnat stoppa! Jag frågade ofta mig själv varför svenskarna visste så mycket bättre hur det var att leva i Sovjetunionen än esterna som hade levt i det landet.