.

I Dagens ”Godmorgon Världen” diskuterade man  Ingvar Kamprads och drottning Silvias försvar för egen respektive faderns nazism för över 60 år sedan. Man talade om svårigheten att erkänna sin egen skuld. Det handlade om att de räknas som djävulens representanter. Ni vet Hitler är alltid = Djävulen.

Så småningom hörde vi äntligen någon tala om kommunismen. Det var Håkan Arvidsson som berättade om hur det var när han tog avstånd från kommunismen.

Jag anser att man kan inte hålla på och anklaga en dotter för vad hennes far gjorde, och sedan inte alls kräva någon avbön från dem som långt senare svor sig till den andre folkfienden i Europas 1900-tal, kommunisterna. Jag vet, att de ofta anser att det var en ungdomssynd och säger detta med ett leende, men det som de ledande kommunisterna då sa, handlade om folkmord och total underkastelse.

Håkan Arvidsson läste Werner Schmidts biografi över C H Hermansson 2005. Jag läste en artikel om detta  i Sydsvenskan nyss och fastnade för:

Schmidts bok lider av en allvarlig svaghet som består i att han ser distanslöst på den kommunistiska rörelsen. Han synar den aldrig i sömmarna och tycks inte förstå att kommunismens misslyckande i västvärlden berodde på att dess programmatiska och teoretiska vinkel var empiriskt felaktig. Den predikade sin utarmningsteori medan arbetarklassen oavbrutet förbättrade sin materiella standard. Den höll fast i idén om det revolutionära våldet, när folkets breda lager i västvärlden allt tydligare tog avstånd från våldet som politiskt verktyg. Och den höll fast vid en steril planekonomi medan marknaden gjorde ett formidabelt segertåg som ännu inte tycks avslutat.

Mina understrykningar.

Varför har det kommunistiska våldet aldrig bedömts lika allvarligt som annat våld? Den 24 sept 2010 nämnde jag Frank Baudes uttalande i svensk TV som aldrig diskuterades eller ens kommenterades i svensk media trots att han öppet erkände att svenska journalister skulle dödas om han kom med i en regering. Trodde verkligen de svenska journalisterna att det aldrig skulle hända något sådant i Sverige. Det var ju exakt det som hände i Estland. Journalisterna var de första man tog hand om, antingen arkebuserades de direkt eller skickades de till hårt arbetsläger.

….

De två presidentkandidaterna.

I morgon ska parlamentet välja president i Estland. Det hat varit en del skrivereier om Ilves, den nuvarande presidenten och Tarand som är Keskerakonds kandidat. I morgon vet vi vem det blir.

I dagens Postimees läser vi att den estniske politikern Jüri Adams jämför den estniske presidenten med de svensk kungen.

”I morgon ska Riigikogu välja en kungafamilj. Estland har en president som har lika mycket makt som kungen av Sverige.”