.

Jag bläddrade lite smått i Mart Laars lilla häfte "Estlands historia ur ett fågelperspektiv" och ser att esterna två gånger i historien har använt samma metod för att överleva som folk.

1. Första gången var 1558 när de vände sig till den svenske prins Johan (Johan III) för att överlämna landet till honom, "för att krig ska undvikas". Under svensk överhöghet skulle esterna vara garanterade personlig frihet. Esterna kämpade mot tsaren Ivan den Förskräcklige och de tyska godsherrarna. (Ni kan läsa mer om Ivan i min blogg fr.o.m. den 20 feb 2010 och några dagar framåt.) 1581 blev Estland svenskt.
2. Andra gången esterna räddade sig på liknande sätt var när de 2004 inträdde i Europeiska Unionen. Det var en åtgärd för att inte mot sin absoluta vilja bli återintegrerade i den Ryska Federationen.

En annan sak som jag läser på ett nytt sätt, det gäller kristnandet av Estland. Det var ju ett starkt motstånd från esterna när främmande folk kom för att kristna dem och erövra dem. Det handlade ju inte bara om att kristna dem. Efter flera års strider och många människooffer var Estland kristnat år 1227. Landet delades upp mellan Svärdsriddarorden, Danmark och mindre biskopsstift.
Kristnandet av Estland har värderats på olika sätt. Å ena sidan har denna period betraktats som början på ett "700-årigt slaveri" men å andra sidan har man dragit slutsatsen att Estland tack vare kristendomen kom att utgöra e del av den europeiska kulturen. Och det var bara som en del av Europa som Estland lyckades stå emot det ökande trycket från öster och bevara sin nationella särart i motsats till de finsk-ugriska stammar som hamnade under det ryska oket.

Två gånger har esterna också visat sångens betydelse. Att sjunga tillsammans.

1. 1869 arrangerade Johann Voldemar Jannsen den första sångfestivalen i Tartu med deltagande av körer från hela Estland, där enligt en samtida åskådares berättelse alla ester samlades och sjöng ihop sig till en nation.

 

 

Minnesmonument över den första sångfestivalen i Tartu.

2. Vi kommer ihåg den sjungande revolutionen 1988, eller hur?

 

 

Sångfestivalplatsen i Tallinn 1988.

Vidare:

Esterna kämpade mot både Ryssland och Tyskland under frihetskriget 1918-1920. Esterna befriades från både Tyskland och Ryssland under och efter andra världskriget. (För esterna slutade det kriget 1991. Eller egentligen 1994 när den sovjetiska militären lämnade landet.)

Och så är det problemen att det anses att esterna inte var värdiga att vara ett fritt folk eftersom de inte ”klarade av” att regera.

Den erfarenhet man i Estland hade av att styra ett land var försumbar och man blev nu tvungen att upprätta en hel del myndigheter som dittills inte funnits.

Ändå genomfördes viktiga reformer, som jordreformen som fördelade jorden så att även esterna blev bönder.

Och när det gäller den auktoritära tiden säger Laar:

Den ekonomiska krisen under 1934 och de ökande politiska spänningarna bidrog till att Estland fick en auktoritär regering i likhet med många andra europeiska länder.

Dock var den kortvarig. Redan 1938 antogs en ny konstitution och en president och en ny regering valdes. Självklart måste jag fråga: Var detta verkligen ett tillräckligt allvarligt brott för att landet skulle dömas till nästan 50 års slavarbete och förlust av frihet? Sverige ansåg det.