.

Utsikten från vårt fönster:

.....

Nyss såg vi ett amerikanskt program om esterna, flykten och livet i USA. Bara slutet. Vi missade en berättelse från flyktinglägret i Geislingen. Det läger där Ants levde några år och hans pappa var föreståndare för. Vi hann se gamla bilder från staden och den såg ut ungefär som den gjorde när vi var där. De berättade att tyskarna inte var så förtjusta i esterna eftersom de fick dollar från USA, och kunde leva bättre än tyskarna själva.

Geislingenhus.

En kvinna som levt i Geislingen och senare utbildat sig till advokat i USA berättade att hon verkligen försökt förklara för amerikanska myndigheter att esterna aldrig, aldrig ville ha ryssarna i sitt land. Sovjet spred ju lögnen att esterna bett om att få komma med i Unionen. Som jag sagt tidigare: Först var esterna fascister, sedan bad de att få komma in i Sovjet, och så var de fascister igen! (Enligt info från Moskva alltså)

I programmet från Tallinn i går fastande jag främst för Marju Lauristins ord, att nu lever esterna med medmänsklighet. Det känns så rätt. Jag har sökt det ordet länge. Det Estland som Sovjet skapade var helt utan medmänsklighet. Inget gjordes för att människorna skulle få ett bra liv. Nu byggs t.ex. en ny rondell i Rakvere, och jag tycker det är så härligt att se hur man bygger in säkerhet i den. Man åker en bil i taget och undviker krockar. Medmänsklighet. Och snygg blir den.

Sångerskan Gerli Padar, 31 år, sa i en intervju att hon hoppas att esterna ska förbli ester. Hon berättade också att hon rest i flera länder i östra Europa, och Estland är bara att beundra. Det är så härligt.

Jag vet att det kan vara svårt för människor från andra länder där nationsgränserna är så självklara, att förstå Estlands situation. När Aftonbladet citerade mig var det med rubriken: Självständigheten måste bevaras.

Det har tagit 20 år för Estland att bli respekterat. Att bli som alla andra Europeiska länder. Kanske kan jag sluta skriva nu. Men det var just 20 år som Estland fick vara fritt förra gången. Det här året blir magiskt. Det får inte hända igen. Och det har landet arbetat för under alla tjugo åren. Sakta men säkert och med stor klokskap har man sett till att integreras i Europa. Att visa att de är européer.

Jag såg en film om Finska vinterkriget, och hörde en kvinna säga att hennes dröm var att Karelen åter skulle bli finskt. Att hon skulle ta sina barnbarn till sin barndoms hembyggd. Jag förstår henne, men har inte tänkt så mycket på det tidigare. Kommer ni ihåg sången: "Varför skola mänskor strida?" (ungefär så) Varför flyttas gränser? Är det för människors bästa? Nej, inte alltid. Ibland handlar det bara om makt. Att visa sin makt.
Många ester som flydde långt bort 1944 är rädda för att komma tillbaka. Det är för nära Ryssland.

.....

Johan Bäckman

Minns ni finslandssvenske docenten Johan Bäckman? Han som bl.a. påstår att esterna skickades till Sibirien för att skyddas för sina rgna. Det orsakade att han miste sitt jobb. Tack och lov. När esterna högtidlighöll slaget vid Blå bergen, Sinimäed, då försökte han komma in i landet igen. Han blev avvisad, och nu ska han stämma estniska polisen. "Jag skulle demonstrera mot fascismen vid Blå bergen", säger han. Hans rättigheter är kränkta.
Det togs ett tillfälligt beslut om inreseförbud för Bäckman eftersom man menar att han kan äventyra nationens säkerhet eller den allmänna ordningen. Vilket landet har rätt till.