.

Nu har jag fått bilderna från vår utflykt i juli. Nu kan jag berätta om en sommardag i Estland.

En härlig utflyktsdag. Något lite ”svalare” bara. Från bilen  såg vi ett stort mörkt moln i fjärran, som troligtvis låg just över vårt mål, Toolse borgruin. Men konstigt nog missade regnet oss. Det kom några droppar bara.

Den heter Toolse Ordensfästning och byggdes troligen av Tyska Orden 1471 för att skydda hamnen mot pirater. Människorna i Kunda brukar säga att högborgen i Toolse var ett slott med sjörövare. Härskaren var en man vid namn Otto. Han kallades för Otto från Toolse. Det sägs att Otto hade två (eller tre) söner, Ugo och Konrad.

Dessa sjörövare brukade lura passerande skepp att sakta ner genom att anlägga falsk eld nära slottet, sedan tog de allt gods och förde människorna till fängelset. Senare sändes de till borgen i Rakvere, där de såldes som slavar.

Folk sa att mellan borgarna i Toolse och Rakvere fanns en hemlig underjordisk gång. Det sägs också att när Ugo gifte sig red hans bror Konrad fram till altaret och hotade med att döda alla med sitt svärd.

I dag finns inga sjörövare där. Ruinen är tom så när som på turister. Det stod väl cirka sju-åtta bilar på parkeringen i dag, och alla gick vi runt och njöt av den fantastiska utsikten över Finska viken. Det var långgrunt med många stenar som låg som öar flera meter ut i vattnet.

Finska viken.

Ett sjörövarskepp stod på gräset vid borgen.

Jag antar att det ordnas lekar för barn där ibland. Nu gick bara några pappor och deras barn omkring och studerade båten.

Borgen är byggd i platt kalksten som omsluter naturliga granitstenar. Det ser lite lustigt ut.

Man är i borgen på egen risk. Några dagar efter vårt besök läste vi im en man som fick delar av muren över sig. Han klarade sig med livet i behåll, men jag är glad att det inte hände när vi var där.

Vi stannade inte så länge utan fortsatte till nästa ställe:

Kalame museum i Karepa, konstnären Richard Sagrits födelseplats.  Den ligger vid floden Selja 150 meter från Finska viken. Museet vill visa Sagrits arbete, kustkulturen och den lokala historien.

Byggnaderna uppfördes i slutet av 1800- och början av 1900-talen. Från början var det en s.k. rehi-byggnad, ni vet det långa huset där lada och bostadshus ligger i rad i samma byggnad.

När vi kom undrade vi varför det satt en halvnaken kvinna på en kvarnsten där borta. Sedan såg vi att det var en man av trä. Han var verkligen levande.

De har lyckats behålla en gammaldags fin estnisk bondmiljö av Rikard Sagrits födelseplats. Han var en stor estnisk konstnär som levde 1920-1968. Han gick på Palace konstskola i Tartu som de flesta andra estniska konstnärer under frihetstiden. Hans verk ställs ut i en av byggnaderna.

Vi hade tur att träffa Teet Veispak en estnisk utställningscurator, som berättade för oss om Sagrits liv.

Sagrits lärde sig t.ex. inte sovjetisk propagandakonst. Han togs med till Moskva 1941 tillsammans med många andra estniska konstnärer sovjeterna tog med sig när de retirerade. Konstnärern fick gå i sovjetisk konstlära för att måla riktiga realistiska bilder. Sagrits socialrealistiska bilder blev bedrövliga.

1944 återvände sovjeterna till Estland och ett antal år senare fick också konstnärerna återvända. Estniska kommunistpartiet tröttnade på Sagrits och hans usla realism. Han fick sitta där vid havet och måla sina träd. Han protesterade aldrig offentligt mot kommunismen, men de ryska kommunisterna förstod aldrig att det estniska kommunistpartiet lät hionom måla. Endast statliga målare fick vara aktiva i Sovjetunionen. Sagrits var statlig målare i Sovjetestland.

Två av hans många tavlor.