.

Populär historia nr 1 / 2011

Plötsligt kommer en ”gammal” tidning fram och vi börjar bläddra. Vi stannar på sidan 10 där vi kan läsa:

Krigets offer får inte vila i frid.

Det berättas om massgravar i Ryssland och Polen som tyskarna nu vill gräva upp för att ge de fallna en ny och värdig begravning. Problemet är att de i många fall redan är uppgrävda och liken är plundrade.

Med hjälp av metalldetektorer och slagfältskartor spårar kriminella upp tyska och sovjetiska soldatlik och berövar dem på artiklar som identitetsbrickor, krigsutmärkelser och soldathjälmar. Dessa säljs senare vidare till professionella handlare av militaria. Försäljningen sker därefter inte sällan på olika auktionssajter på internet. Enligt den tyska krigsgravorganisationen är plundrarna ofta fattiga människor vars förtjänst är obetydlig jämfört med återförsäljarnas. Framförallt är det tyska gravar som drabbas. Nazi­memorabilia är populärt bland samlare och betingar ett högt värde på souvenirmarknaden. En medalj som järnkorset kan inbringa flera tusen kronor. … Problemet med plundringarna finns enbart i det forna östblocket – inte i de områden där britter och amerikaner stred.

I själva verket är skandalen större än så. En kyrkogård hade inte heller något värde i Sovjetunionen. Människor var egentligen helt ointressanta vare sig de levde eller var döda. ”Inga människor – inga problem” sa ju Stalin.

Jag minns när kusin Anne berättade om damen som arbetade på en kyrkogård i Tallinn. Hon la allt skräp och allt ris som hon rensade från de andra gravarna över de gravar där det låg engelsmän begravda. På så sätt fick ingen veta om att det fanns utländska gravar där. Skulle det komma till kommunisternas kännedom hade de förstörts totalt. Efter 1991 blev hon belönad med medalj i London för det fantastiska hon gjort.

Några andra anteckningar i ämnet från min blogg:

Under sovjetockupationen försökte man från myndighetshåll i Estland förinta så mycket som möjligt av den balttyska kulturen och arvet. Gods och herresäten förstördes, tyska kyrkogårdar jämnades med marken, monument revs. En 700-årig kultur gick i graven. (Feb. 11, 2010)

Också apropå Bronssoldaten och de ryska soldatgravarna som flyttades: 1951 beslutades att Kopli kyrkogård skulle förvandlas till en ”vilopark”. Detta var Oleviste församlings kyrkogård, där många stora ester begravts sedan medeltiden. Den blev nu en rysk förlustelsepark med ölstuga. Stora fyllefester hölls i parken och man uppförde sig allmänt illa över gravarna. Det var ungefär motsatsen till gravfrid. (4 jan 2010)

Vid ett tillfälle skulle man jämna en kyrkogård med marken. Det var en huvudsakligen tysk kyrkogård. Några ester gick dit för att stoppa förödelsen.

”Är ni tyskvänliga?” sa vakterna, och så sköt de direkt utan att någon fick en chans att svara. På platsen. (9 nov 2009)

Jag har visst glömt att skriva om den begravningsplats som blev asfaltsväg.

Det här är intressant också eftersom de blev så upprörda i Moskva när Bronssoldaten flyttades tillsammans med några ryska soldatlik till en krigskyrkogård. Men de har ju sin egen historieskrivning…

…..

Några ord om en amerikansk president som blivit omvärderad: Ronald Reagan. Den man som oftast kallas B-skådespelaren här i våra media, eller krigshetsare. Det är Anders Edwardsson som skriver i samma nummer av Populär historia.

Han kallade Sovjetunionen för ”ondskans imperium”

Reagans mål var heller inte att starta krig, utan att genom kapprustningen försvaga den sovjetiska ekonomin tillräckligt för att tvinga Sovjet till samtal om fullständig kärnvapennedrustning….

De flesta anser numera att hans utrikespolitik direkt bidrog till både kalla krigets slut och kommunismens fall 1989 – 1991. Ronald Reagan räknas som en av USA:s viktigaste presidenter.

Ronald Reagan räknas som hjälte i Estland; liksom påven Johannes Paulus II och Lech Walesa. De var viktiga för Estlands befrielse.

…..

I tidningen tar de också ära och heder av Torgny Segerstedt, som anses så viktig för vår syn på nazismen. Jag anser att en neutral historiker skulle värdera vad som egentligen hände under andra världskriget. Det är inte bra för vår historieskrivning att vi värderar Hitlers nazism och (Lenins och) Stalins kommunism så olika. En galning är en galning vare sig han är klädd i brun eller grå alt. grön uniform.