.

Nu har jag själv börjat läsa de släppta UD-rapporterna angående Baltikums frigörelse. Jag undrar om Bildt släppte dem för att vi skulle se hur väl Baltikum utvecklats och kanske hoppas att det ska gå lika bra i Mellanöstern. Upproren där påminner en hel del om dem i Sovjetunionen. Man vill inte längre leva ett andrahandsliv.

Jag tycker att det är intressant att se vad de svenska diplomaterna tyckte var viktigt under den här tiden. Att se vad som var värt att diskutera.  Trevlig läsning!

 

Rapport från konsulatet i Leningrad, registrerad i Stockholm 891206.

1.       Efter snabba framsteg under två år har processen bromsats under hösten 1989. Entusiasmen lägger sig.

2.       Målet för alla balter är självständighet. Somliga betonar dock den ekonomiska friheten, andra den politiska. Litauens president den 12 november: ” I den nuvarande etappen är vårt mål, i beaktande av förhandenvarande ekonomiska och politiska förhållanden, en suverän litauisk stat i en union av fria republiker.”

3.       Alla tre republikerna har förklarat valen sommaren 1940 (när Tanja röstade på ”perse”) som ogiltiga. Den 12 nov. i Estland: ”Estlands Högsta Sovjets presidium förbehåller sig rätten att anhålla om upprättelse för Estland.” Att länderna varit självständiga stater och medlemmar i Nationernas Förbund, ger dem en särskild styrka då de vill omförhandla sin anslutning och få ökad självständighet gentemot Moskva.

En lag om ekonomisk självständighet antogs för Estland, Lettland och Litauen i Sovjetunionens Högsta Sovjet den 27 november 1989

4.       I Estland och Lettland förbereds kommunalval den 10 december 1989. I Litauen den 24 februari 1990. I februari – mars ska nationella val hållas i republikerna.

Problem med valen i Estland:

a.       Ovana vid fria val.

b.      Officiella media avstår från att redovisa kandidaternas positioner

c.       Bristen på partier med program i de kommunala frågorna

d.      Alltför många kandidaters uppfattning förefaller vara okända.

e.      Många kandidater från kommunisterna anser att valet är förlorat för deras del. ”Vad är meningen med en valkampanj när alla ändå vet vad vi gjort de senaste tio åren?”

 

f.        För att få deltaga i valen måste man ha bott i valkretsen i fem år. I de östra områdena i Estland som Narva och Kohtla Järve dit så många ryssar flyttat in, kan man inte få fram kandidater för folkfronten. De konservativa (kommunistiska) ryssarna tänker sig kunna utöva utpressning på regeringen i Tallinn. Kanske en framtida svårlöst konflikt?

 

5.       Kommunistpartierna i de tre staterna  har valt olika strategier inför valet.

a.       Estland: En regering står beredd med Toome och Rüütel, ett parti Väljas, som har visat handlingskraft och drivit självständigheten. Folkfrontens splittring har försvagat alternativen. De gröna intresserar dem som tröttnat på politiken. Den ekologoska krisen präglar vardagen i Baltikum.

b.      Litauen:  Är mer fyllt av stridskraft. ”Vi är övertygade om att endast genom att bli självständigt kan Litauens kommunistparti spela en viktig politisk roll i Litauens politiska liv.”

c.       Lettland. I landet finns lika många ryssar som letter. Därför agerar man med försiktighet och moderation.

 

6.       Ekonomin. Osäkerhet och förvirring. Gamla lagar gäller inte. Nya lagar har inte börjat gälla. Budgetar för 1990 hänger, i många fall, i luften.

Efter beslutet om ekonomisk självständighet i Moskva den 27 november har 60 – 65 % av bestämmanderätten för företagen förts över på republikerna – från tidigare 10 %. Resultat av detta är att nya företag blomstrar och äldre statliga förtvinar. Bristen på kunskap och förståelse för hur marknaden fungerar är slående. (Det som alla intresserade fick klära sig i Estland inför den första friheten. Alla kunskaper hade gått förlorade. Det är intressant att tänka sig att man två gånger under samma århundrade fick lov att bygga upp ett land igen”)

Varubristen växer. Bristen på bensin och olja, tror de flesta, är manipulerad från Moskva.

7.       Ett nationellt uppvaknande. I Lettland är 52,5 % letter, i Estland 63 % ester i Litauen är drygt 80 % litauer. Nu gäller de att rädda den egna kulturen innan det är för sent!

För Sverige är det inget mer eller mindre än en politisk revolution i Norden som äger rum.

 

Nu övergår man till att diskutera vad Sverige kan göra.

Vad är Sverige för de baltiska folken?

a.       Alliansfritt.

b.      Ett rikt, välordnat nordiskt land, som gett ordet socialism en annan och mänskligare dimension.

c.       Ett land med historiska band till Estland och Lettland. De talar om ”den goda svensktiden”.

 

Vad ska vi räkna med?

a.       Ett betydligt större resande från de baltiska staterna. De längtar efter att resa, men de har inga pengar. Kan vi hjälpa dem med stipendier eller arbetsmöjligheter? En permanent invandring är inte trolig eftersom alla känner sitt ansvar för sitt folk.

b.      Istället för de stora företagen som handlat med Sovjetunionen kommer nu de medelstora eller små företagen handla med Baltikum. Detta kan betyda mycket för våra ostkusthamnar, och därmed förändra lokaliseringspolitiken i Sverige.

c.       Vi måste gallra bland de nya företagen i Baltikum. Särskilda grupper med svensk-baltisktalande personal typ Affärsgrupp Estland måste skapas knutna till det svenska konsulta avdelningskontoren i Tallinn och Riga, samt      ett informationskontor i Vilnius. Man skulle också knyta svensk bankpersonal dit.  Dessa skulle bli ovärderliga källor för kunskapsutbyte om företag, kreditvillkor, bankväsende mm. På detta område finns i dag stora kunskapsluckor som innebär hinder för ökat svensk-baltiskt handelsutbyte.

Miljöfrågan. Eventuella svenska informationskontor borde tillföras biologisk och teknisk expertis för inventeringen av problem och möjliga samarbetsområden. (Här måste jag inflika vad jag skrev den 18 feb 2010: . Jag kommer ihåg när jag var på ett möte med Naturskyddsföreningen som hade besök av en ”grön” est. Han höll ett föredrag om naturen och Estland, visade på en karta, och förklarade hur mycket som behövde åtgärdas för att rensa landet från all nedsmutsning som hänt under sovjettiden. När frågan släpptes fri, var det en svensk som räckte upp handen. Han fick genast frågan och det första problemet som togs upp på Naturskyddsföreningens möte var: Varför diskriminerar esterna ryssarna i landet? Det var pinsamt!” Virve skakar på huvudet.  ”EU gjorde ju en undersökning om det, och slog fast att ingen blev diskriminerad. Och egentligen skulle världen berömma esterna för att det inte var några aktioner från deras sida efter femtio års lidande. Men det var ingen som förstod. någonting. Jättekonstigt tycker jag.” Svenskarna visade sin okänslighet och okunnighet de också.)

d.      Intresset för svenska språket är stort. Svenska Institutet har erbjudit Tartu-universitetet rese och expensbidrag samt läromedel för en svensk rektor till ett belopp om 50 000 kronor. Vid gymnasiet i Hapsal undervisas också i svenska. Även Riga och Vilnius är angelägna om svensklärare. Det måste även understrykas hur dåliga kunskaperna i engelska är. De svensktalande skulle vara oerhört viktiga för det svenska samhället i de fortsatta kontakterna.

e.      Bland övriga förslag som framkommit märks:

—     Stöd till förnyelse av de baltiska fackföreningarna som är helt förstenade, men har betydande materiella resurser som bör tillvaratas och vidareutvecklas.

—     Stöd till strävanden till lokalt självstyre. Stöd till uppbyggnad av de nygamla kommunerna och deras förvaltningar kommer  att behövas.

—     Slutligen: det behövs en mindre fond för fixare, ofta svenskar med baltisk bakgrund som har idéer om projekt som i sig innebär dynamiska krafter. Exempel: insamlandet av böcker till bibliotek, skrivmaskiner till kooperativ, lantbruksmaskiner till nybildade familjejordbruk.

Detta är en förkortad version av rapporten signerad D.S.Ahlander , men inte desto mindre intressant så här drygt tjugo år senare.

 

.