.

Tillbaka i Sverige. Inte lika mycket snö som i Estland, i alla fall inte i Stockholm. Inte förrän vi svängde upp på vår väg blev det rejält med snö. Det är tur vi har ett speciellt snällt barnbarn som har skottat. Annars är alla andra barnbarn också jättesnälla!


Det hade kommit en hel del post också. Bl.a. Kustbon, tidningen som ges ut av Svenska Odlingens Vänner, SOV. Det är estlandssvenskarnas förening, som också ger ut böcker. Nu har boken om Hans Põhl kommit.

Hans Pöhl föddes 1876 i en fattig bondfamilj i Klottorp i Nuckö socken i Estland. Han utbildade sig till folkskollärare. Han var gift med Lydia på Ormsö och var far till två döttrar och tre söner. Sonen Olof, också folkskollärare fängslades på Runö under sovjetockupationen och det sista man vet är att han fanns i Moskva, vad som sedan hände har aldrig kommit fram.

Hans Pöhl var med och grundade SOV, där O-et, odling, står för kultur. Det var när nationalismen blommade i Europa, och den gruppen han samarbetade med började fundera kring estlandssvenskarnas kultur och dess framtid. De grundade bibliotek och några folkskolor, en folkhögskola (1920) och ett gymnasium (1931)

Han var en handlingens man. Han talade själv mycket dålig svenska, så han gick och lärde sig språket hos en estlandssvensk, och senare vidareutbildade han sig på flera olika folkhögskolor i Sverige.
1904 kallades Hans Pöhl att bli föreståndare för Sjömanshemmet och klockare i Sankt Mikaelskyrkan i Reval (Tallinn). När han var i Tallinn tog han alla chanser . Eftersom det var så få som talade engelska bestämde han sig för att utbilda sig i språket, vilket gav honom arbete som lärare på en handelsskola. Han var den som för Estlands räkning höll kontakterna med England, som var dåtidens supermakt, under åren 1917 - 18 när landet slogs för sin frihet. I Lantdagen satt Pöhl i förtroenderådet och i flera utskott. Han blev svensk folkminister 1918 och han var i lantdagens hus varje dag. Han hade sakkunnig när man gav minoriteterna de grundlagsskyddade rättigheterna några år senare. Estlansdssvenskarna arbetade inte för egen makt, som tyskar och ryssar, vilket gav Hans Pöhls ord tyngd.

Sammanlagt grundade Hans Pöhl ett tjugotal folkskolor, folkhögskolan och det svenskspråkiga gymnasiet, tidsskriften Kustbon och partiet Svenska Folkförbundet. Han var ordförande i alla estlandssvenska föreningar.

Med andra ord en mycket intressant och betydelsefull man.

Han avled 1930, och slapp vara med om nedmonteringen av friheten.

Tidningen har överlevt krig och ockupation och utges nu i Sverige.