.

Så marscherar Putin mot ett nytt tsarvälde.

En artikel på Helsidan i Dagens Nyheter i dag, skriven av Mats Johansson. Intressant att jämföra med vad Vladislav Savic skrev i sin bok om "Vladimir Putin och rysskräcken", som jag skrev om 21 och 24 jan 2011.

Han presenterar först hur osäkert det är i Ryssland. En man arresterades för att han demonstrerat för rätten att demonstrera i Moskva på nyårsafton 2009. Följande nyårsafton, 2010, arresterades Michail Kasjanov tillsammans med en grupp andra för att de demonstrerat för poltisk frihet. Just det är känsligt inför dumavalet i november och presidentvalet på våren 2012. Vad kommer bli tillåtet? Vilka partier kommer få ställa upp till dumavalet och vilka får presentera presidentkandidater? Apropå just presidentvalet är det just det som ska bli Putins "kröning till tsar". Ni minns sagan jag "berättade" 17 jan 2011, då förstår ni bättre varför han använder just det uttrycket.

Att mycket litet hänt på rättsfronten har vi sett, trots att Medvedev skulle anstränga sig där. Johansson menar att Oleg Orlov, Sacharovpristagare, och den mördade Natalja Estemirova och andra ryska oppositionella  får ta konsekvensen av för att de inte tagit varning av de hot som uttalades i samband med symbolmordet på journalisten Anna Politkovskaja 2006.

Morden och misshandeln av fria journalister fortsätter, trots att Medvedev lovade att skyldiga skulle straffas. Han inrättade ett människorättsråd och tillsatte Emma Pamfilova till ordförande. Hon lämnade posten i somras.

När det gäller militären, menar Johansson att En sak är enligt militära bedömare dock helt säker: det kommer finnas tillräckligt med pengar att köpa vapen från väst, vilket illustrerades senast av franska affärer.

Vaclav Havel och Lech Walesa m.fl. publicerade ett öppet brev 2009 till president Barack Obama, där man uttrycker oro över den amerikanska politiken gentemot Europa. Tjugo år efter kalla kriget förefaller USA tro att stabilitet och välstånd i Europa ska vara för evigt, vilket enligt brevskrivarna är en förhastad slutsats:
"Allt står inte väl till vare sig i vår region eller i det trsansatlsantiska partnerskapet. Central- och östra Europa står vid ett vägskäl och i dag råder en växande känsla av nervositet i regionen ... Många länder blev djupt störda av att se Atlantalliansen stå vid sidan när Ryssland i Georgien 2008 förbröt sig på huvudprinciperna från Helsingforsavtalet, Parisstadgan och den territoriella integriteten hos ett land som är medlem i Natos partnerskap..."
I östra Europa säger man: "Ryssland är tillbaka som en revisionistisk stormakt med en agenda från 1800-talet men taktik och metoder för det tjugoförsta århundradet. På global nivå verkar Ryssland i de flesta frågor för status quo, men regionalt och gentemot våra länder agerar man revisionistiskt. Man ifrågasätter våra egna historiska erfarenheter och utnyttjar en privilegierad ställning för att diktera våra säkerhetsval."
Bland konkreta åtgärder inom Nato för att förverkliga solidaritetsåtagandena nämner brevskrivarna förberedelseplanering inför kommande kriser och att EU talar med en röst gentemot Moskva. Vidare måste USA bidra till att bryta Europas beroende av rysk gas och olja.

Just detta är oerhört viktigt enligt mitt förmenande. Europas beroende av rysk gas och olja är direkt farligt och kan splittra oss. De länder som tidigare varit beroende av den östra grannen, vet vad det betyder av förlust av självbestämmande och människovärde, och är inte beroende nu.

I flera av de böcker jag läst har man talat om att det tar mycket lång tid innan Ryssland har byggt upp sitt försvar. Men då har man inte tagit hänsyn till de enorma rikedomar som landet har i gas och olja, och inte heller deras stolthet. FOI:s studie "Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv" klargör att Rysslands militära förmåga har ökat. Flera vapentyper är nu lika bra som, eller bättre än västs.
När det gäller kärnvapenanvändning har säkerhetsrådets sekreterare Nikolaj Patrusjev klargjort att "If there are weapons of massdestruction, then one needs to be ready to use them." ... ett USA försvagat av ekonomisk kris, krigströtthet och stark politisk polarisering under Obama har till synes utan kostnad för Ryssland bjudit på kärnvapenreduktion och diplomatisk värme.

Bo Ljung, Tomas Malmlöf och Karlis Neretnieks skriver i "Baltisk säkerhet. Handlingsfrihet och försvarbarhet"(FOI) på ansvaret som ligger på dessa länders grannar och euroatlantiska institutioner att deras (de baltiska staternas) säkerhetspolitiska frihet inte ska minska. Natos ev. oförmåga att eskalera i en krigssituation innebär att större krav ställs på Sverige och Finland. (Och då gäller det att Urban Ahlin inte är utrikes- eller försvarsminister. Han skulle ju sätta sig och fundera på vad han skulle göra först när det händer.) När det gäller de baltiska staterna finns ett "pågående ryskt ifrågasättande av deras statsrättsliga legitimitet."

"If you can´t beat them, buy them." Var det ett år sedan Estland skulle lägga Eesti energia på börsen? Som tur var gjorde de inte det. Företaget skulle med all sannolikhet bli uppköpt av ryssar, och esterna beroende av rysk energi. De äger redan en hel del i Estland, bl.a. Krediidipank - Kreditbanken, som grundades av den estniske ekonomen Rein Otsason (se 16 - 26 nov. 2010)

I FOI.s skrift skriver de också: Målet är att skapa en buffertzon riktad mot USA och de euroatlantiska instituionerna, vilket har en direkt bäring även på Sverige, ... En ökad rysk närvaro kan även påverka Sveriges möjligheter att samarbeta med de baltiska länderna inom EU-ramen.

Och så slutklämmen:
Mot den bakgrunden ter sig Estlands inträde i EMU vid nyår realpolitiskt framsynt. Euron har förvisso allvarliga problem men är säkerhetspolitiskt att föredra framför rubeln.