.

Vi planerar en utflykt till Tartu. Universitetsstaden. Den har en lång historia, och en del har jag skrivit om tidigare.

Det viktigaste är väl att freden med Ryssland undertecknades den 2 februari 1920 i Tartu. (Egentligen var det den 3 feb. på natten)

Ivan den förskräcklige hade anspråk på Tartu. Han ansåg att han var den rättmätige ägaren till området eftersom Jaroslaw den Vise erövrade staden 1030, men kom i esternas ägo 1224 då Svärdsriddarordern erövrade staden. Ivan levde på 1500-talet, och det speglar frågan: Vem har rätt att ha anspråk på landområden? Hur lång tid efter att man förlorat området kan man ändå kräva det tillbaka? Jag vet inte säkert hur jag ska formulera frågan, när jag egentligen vill veta hur länge osäkerheten om vad Ryssland tänker kan beröra Estland.

Tartu ligger i det område i södra Estland som tidigare tillhörde Livland, Livonia. Där talades ett finsk-ugriskt språk som skiljde sig från estniskan, men jag vet inte hur mycket. Det räknas nu som en sydestnisk dialekt.

Genom staden rinner Emajõgi. En gång var den en Hansastad trots att den ligger en bra bit från havet.

Annars är staden mest känd som universitetsstad. Tartu Universitet grundades av Gustav II Adolf 1632. Språket på universitetet har skiftat. Nu är det i alla fall estniska som är huvudspråket. Från början var universitetet inte avsett för esterna själva, så tyska var det dominerande språket länge, men även ryska har varit undervisningsspråk.

I Tartu hölls den första sångfesten 1869 när tanken på självständighet hade fötts.

Estlands första teaterscen byggdes i Tart 1864, Vanemuineteatern. Lydia Koidula skrev den första estniska skådespelet, Saaremaa onupoeg, Kusinen från Saremaa. Vid premiären var hon också en av skådespelarna.

I parken står en staty av Gustav II Adolf. Den togs bort under sovjettiden, men studenterna gjorde en snöskulptur istället. Jag minns att jag blev så förvånad när jag såg statyn första gången, kungen var så liten. En kungastaty ska vara stor och mäktig, trodde jag.

Här finns förresten också en byggnad, lika lutande som det lutande tornet i Pisa.

…

Estland måste han en ”Lasteombudsman” en barnombudsman, BO, det heter så här.

I dag för 90 år sedan erkändes Estland som fri stat ”de jure” av England och Frankrike m.fl. Så lång tid tog det innan någon stat vågade erkänna landet. Tre år efter utropandet av den fria staten och nästan ett år efter undertecknandet i Tartu. Att de till slut gjorde det, berodde på Estlands egen skickliga diplomati.

I Jõhvi stängs nu den sista bokhandeln. Tidigare har det hänt i Narva. Båda städerna ligger i norra Estland där ryssarna är i majoritet. De köper inga böcker, berättade ägaren. Esterna köper dessutom sina böcker på internet, så de behöver inga bokhandlar.  En ny fin lokal har invigts i dag. Det är det nya centret för brottsundersökningar. Det kan utföra alla tester och undersökningar som de bästa i USA. Men de saknar tillräckligt med kompetent personal. Nya måste utbildas.

Någonstans i Estland kan man just nu se 173 stycken plastkassar från den sovjetiska tiden. Då var det konstnärer som designade dem. Vi fick se några stycken, och de var vackra på ett helt annat sätt än dagens.

I natt ska det vara minus17 grader, i morgon minus 10. Sedan blir det varmare igen.