Jan. 24, 2011. Angående skräck.
Tack för kommentaren. Det blir skojigare med lite respons.
Kommentera mera!
Denna är apropå Vladislav Savic.
Angående skräck.
Ryssarna utförde våldshandlingar mot svenskar så sent som vid andra världskriget. Kommer ingen ihåg bombplanen som av "misstag" bombade bl.a. Stockholm efter att en rysk spion gripits?
Moskva var upphovet till en attack mot Estniska myndigheters hemsidor i samband med flytten av soldatstatyn för några år sedan. En klart fientlig handling mot en medlem av EU. Dessutom skälet, en flyttad ( inte riven ) staty.
På vilket sätt utgjorde det impotenta Sverige när bomber föll över Stockholm eller den lilla estniska nationen i nutid ett hot mot makten i Moskva? Givetvis inte alls.
Självförsvar från rysk sida?
Givetvis inte.
Däremot maktens arrogans. Sådana grannar ska man inte ha för nära band med./Michael Helmersson
Det finns verkligen olika sätt att se på sanningen/historien. Det här är också min sanning, men Savics sanning är en annan.
Jag tror, att det är viktigt att trots att man samarbetar med Ryssland, alltid håller i minnet att landet är annorlunda än vårt och har en i grunden annan kultur. Jag har skrivit om många tillfällen när det varit kulturskillnader som varit utslagsgivande för landets handlande. När det gäller bronsstatyn ska man veta, att det egentligen inte handlade om flytten av statyn; Ryssland ville ha "rätt" man på premiärministerposten i parlamentsvalet i maj 2007. Det märkliga var, att trots att det var stora upplopp i huvudstaden, bränder, stölder och allmän förstörelse på grund av statyflytten, trots detta var stadens borgmästare alldeles tyst. Han kommenterade inte händelserna. Ja, jag talar om Edgar Savisaar, just den man som fick ett gigantiskt lån av den ryska fonden (min blogg den 30.12 2010). Den man som i Ryssland menade att det var Ryssland som berättade den rätta historien om andra världskriget, men som tillbaka i Estland menar att det är Estland som har den rätta versionen.
Savic intervjuar den f.d. Moskvaambassadören Sven Hirdman, journalisten och Rysslandskännaren Elisabeth Hedborg m.fl. och får fram att vi är alldeles för negativa när det gäller Ryssland. Att gasledningen i Östersjön inte alls är farlig.
Den 22 sept 2009 skrev jag några rader om fartyget Arctic Sea som "kapades" i Östersjön. Hela historien är sjuk, och kanske kommer vi aldrig få veta vad som egentligen hände. Men det förefaller som om det var ett spel om vad som kan hända i Östersjön; varför det behövs bevakning där. Förutom att det handlade om vapensmuggling.
Jag anser, att vi ska samarbeta över gränser, men ha ögonen öppna. Helt enligt min devis att vi människor ska mötas med nyfiken respekt. Och det gäller ALLA människor. Så kan vi se och bedöma när vi kommit till en gräns.
Kommentera mera!
Denna är apropå Vladislav Savic.
Angående skräck.
Ryssarna utförde våldshandlingar mot svenskar så sent som vid andra världskriget. Kommer ingen ihåg bombplanen som av "misstag" bombade bl.a. Stockholm efter att en rysk spion gripits?
Moskva var upphovet till en attack mot Estniska myndigheters hemsidor i samband med flytten av soldatstatyn för några år sedan. En klart fientlig handling mot en medlem av EU. Dessutom skälet, en flyttad ( inte riven ) staty.
På vilket sätt utgjorde det impotenta Sverige när bomber föll över Stockholm eller den lilla estniska nationen i nutid ett hot mot makten i Moskva? Givetvis inte alls.
Självförsvar från rysk sida?
Givetvis inte.
Däremot maktens arrogans. Sådana grannar ska man inte ha för nära band med./Michael Helmersson
Det finns verkligen olika sätt att se på sanningen/historien. Det här är också min sanning, men Savics sanning är en annan.
Jag tror, att det är viktigt att trots att man samarbetar med Ryssland, alltid håller i minnet att landet är annorlunda än vårt och har en i grunden annan kultur. Jag har skrivit om många tillfällen när det varit kulturskillnader som varit utslagsgivande för landets handlande. När det gäller bronsstatyn ska man veta, att det egentligen inte handlade om flytten av statyn; Ryssland ville ha "rätt" man på premiärministerposten i parlamentsvalet i maj 2007. Det märkliga var, att trots att det var stora upplopp i huvudstaden, bränder, stölder och allmän förstörelse på grund av statyflytten, trots detta var stadens borgmästare alldeles tyst. Han kommenterade inte händelserna. Ja, jag talar om Edgar Savisaar, just den man som fick ett gigantiskt lån av den ryska fonden (min blogg den 30.12 2010). Den man som i Ryssland menade att det var Ryssland som berättade den rätta historien om andra världskriget, men som tillbaka i Estland menar att det är Estland som har den rätta versionen.
Savic intervjuar den f.d. Moskvaambassadören Sven Hirdman, journalisten och Rysslandskännaren Elisabeth Hedborg m.fl. och får fram att vi är alldeles för negativa när det gäller Ryssland. Att gasledningen i Östersjön inte alls är farlig.
Den 22 sept 2009 skrev jag några rader om fartyget Arctic Sea som "kapades" i Östersjön. Hela historien är sjuk, och kanske kommer vi aldrig få veta vad som egentligen hände. Men det förefaller som om det var ett spel om vad som kan hända i Östersjön; varför det behövs bevakning där. Förutom att det handlade om vapensmuggling.
Jag anser, att vi ska samarbeta över gränser, men ha ögonen öppna. Helt enligt min devis att vi människor ska mötas med nyfiken respekt. Och det gäller ALLA människor. Så kan vi se och bedöma när vi kommit till en gräns.
Trackback
