Jan. 28, 2011 de ville vara fria.
Jag har fått kontakt med klasskamrater från den tidiga ungdomen. En av pojkarna har gjort ett jättearbete med att hitta alla och kontakta oss och göra listor på var vi finns och när vi fyller år, och så en planering för en träff.
En av flickorna har jag sedan mailat med. Våra liv gick åt olika håll, och det är verkligen intressant hur vi har tänkt och hur vi tänker nu, efter våra olika livserfarenheter. Detta är ett utdrag ur det senaste mailet jag fått:
... jag också har funderat mkt på baltstaterna. Jag tycker det är knepigt att 3 länder som varit så styrda av Sovjet, inte värderar sin självständighet mer, än att de tämligen direkt söker inträde i EU. (jag är aktiv EU-motståndare och ser EU som en tydlig början på Europas förenta stater, ngt jag inte gillar - gärna samarbete, men inte låta de stora bestämma över de små. Sverige har verkligen blivit tyst i världen).
Problemet för de tre staterna var, att de ville förbli fria. Människorna kände med hela sin själ och sina sinnen hur nära Ryssland är. Och de har fått bekräftat genom t.ex. upploppen med Bronssoldaten i april 2007, att Ryssland försöker ta sig in i landet igen. Jag har också just skrivit om hur Tallinns borgmästare fått en stor summa pengar från Ryssland. Georgienkriget var också ett exempel på hur lätt friheten kan försvinna igen. Nu gick det bra, men nästa gång, eller nästa gång...
Jag har varit på färjeturer till Tallinn, och det var väldigt intressant att se en stad som så mkt påminner om Visby. Vet inte vilken stad som är äldst av dem. Minns en klosterruin, där jag tror att en av Gustav Vasas döttrar var abbedissa. Byggdes det inte upp ett universitet (i Dorpat??) under 1600-talet?
Det var Pirita Kloster, ett Birgittakloster. Och Jo, Sveriges andra universitet byggdes i Tartu, Estlands andra stad. Det fungerar fortfarande (med vissa avbrott).
Dottern fick "Utrensningen" i julklapp. Själv hörde jag den på radion, och tycker den är mkt tänkvärd. Vad gör den lilla människan i tider av stor förändring?
Den beskriver nedbrytningen av människan i en tid av stort lidande, total osäkerhet och allmän grymhet. Vi måste komma ihåg att det fanns inget positivt i de förändringarna som landet utsattes för under ockupationen. Bara lidande.
- Vi var och såg "White material" på biografen Zita (går fortfarande), en franskspråkig film som visar det totala kaos, det kan vara i ett land i inbördeskrig, barnsoldater, droger, andra styrkor, den "vita" kvinnan som inte vill lämna sin gård och fara tillbaka till sitt ursprungsland. Den här filmen har alltså också ett kolonialt perspektiv.
Jag minns ester, särskilt en som var mkt påstridig, som brukade komma och förebrå oss för att vi inte arbetade med att befria Estland i stället. Detta var i Vietnamrörelsens tidiga år 66, 67... Vi var ju unga och inga proffs och kände oss rätt besvärade, men efter att ha diskuterat frågorna (det fanns säkert folk som tyckte att vi skulle göra ytterligare andra saker "i stället för", men dem har jag glömt) kom vi fram till svaret. Vi kan inte göra "allt" - arbeta med det du tycker är viktigare själv.
Jag förstår deras reaktioner. Estland ligger ju så nära,och var så stängt. Esterna gick med en hemlig dröm i bakhuvudet hela tiden: att någon skulle komma och befria dem.Men det fanns inget intresse för det. Man ansåg att de var en del av Sovjet. Punkt och slut. President Roosevelt hade lovat, men... Det hade varit bättre om amerikanarna hade befriat Baltikum istället
Likaså har jag problem med samarbetet med den tyska ockupationsmakten, men när strider går fram och tillbaka, så blir det väl som i utrensning.
I Estland samarbetade man inte med den tyska ockupationsmakten. I början såg man dem som befriare efter det helvetiska året när tusentals människor skickades till Sibirienlägren, som förresten var förebild för Hitlers koncentrationsläger (redan på 20-talet studerade tyskarna Lenins koncentrationsläger), folk mördades på gatorna, byar brändes, våldtäkter och skräck, skräck. Främmande människor flyttade in i ditt hem och krävde ett rum där. Sedan hade man inget privatliv längre. Men snart visade det sig att Tyskland inte heller skulle arbeta för ett fritt Estland. De avsåg att deportera esterna österut när de tagit Ryssland. I Estland fanns inte så många judar kvar eftersom de flesta flytt framför allt med de retirerande ryska trupperna. Estland förklarades som det första landet som var "judenfrei" och det har lagts dem till last.
Detta är den judiska nationalfondens tack till Estland.
Men det var tyskarna som hade ett koncentrationsläger i västra Estland, som ville att Hitler skull se vad duktiga de var, och de 900 judarna som fanns kvar dödades där eller skickades till Tyskland. Visst fanns det ester som samarbetade, men det var bara några få. Idioter finns det överallt. Estland kan mycket väl jämföras med Norge och Danmark i det fallet. 900 judar är många människor, men antalet är ändå en liten bråkdel av de ester som mördades, och dem bryr sig ingen om, om du förstår vad jag menar. Istället ska man komma ihåg att,när esterna själva fick bestämma, då fanns världens första autonomi för judar i Estland. De fick ett stort plakat och tack från den internationella judiska fonden.
Så här skrev jag den 27 juli 2010 angående vad sovjeterna gjorde i Estland:
...Till världssamfundets lista med namn som Lidice, Oradour och Babij Jar kan bara från Estland fogas namn som Kabala och Kautla. I den senare byn plågade de sovjetiska förintelsebataljonernas medlemmar ihjäl varenda människa de mötte. Den yngsta var två månader och den äldsta 78 år. ... Och mycket mer skriver jag där.
En av flickorna har jag sedan mailat med. Våra liv gick åt olika håll, och det är verkligen intressant hur vi har tänkt och hur vi tänker nu, efter våra olika livserfarenheter. Detta är ett utdrag ur det senaste mailet jag fått:
... jag också har funderat mkt på baltstaterna. Jag tycker det är knepigt att 3 länder som varit så styrda av Sovjet, inte värderar sin självständighet mer, än att de tämligen direkt söker inträde i EU. (jag är aktiv EU-motståndare och ser EU som en tydlig början på Europas förenta stater, ngt jag inte gillar - gärna samarbete, men inte låta de stora bestämma över de små. Sverige har verkligen blivit tyst i världen).
Problemet för de tre staterna var, att de ville förbli fria. Människorna kände med hela sin själ och sina sinnen hur nära Ryssland är. Och de har fått bekräftat genom t.ex. upploppen med Bronssoldaten i april 2007, att Ryssland försöker ta sig in i landet igen. Jag har också just skrivit om hur Tallinns borgmästare fått en stor summa pengar från Ryssland. Georgienkriget var också ett exempel på hur lätt friheten kan försvinna igen. Nu gick det bra, men nästa gång, eller nästa gång...
Jag har varit på färjeturer till Tallinn, och det var väldigt intressant att se en stad som så mkt påminner om Visby. Vet inte vilken stad som är äldst av dem. Minns en klosterruin, där jag tror att en av Gustav Vasas döttrar var abbedissa. Byggdes det inte upp ett universitet (i Dorpat??) under 1600-talet?
Det var Pirita Kloster, ett Birgittakloster. Och Jo, Sveriges andra universitet byggdes i Tartu, Estlands andra stad. Det fungerar fortfarande (med vissa avbrott).
Dottern fick "Utrensningen" i julklapp. Själv hörde jag den på radion, och tycker den är mkt tänkvärd. Vad gör den lilla människan i tider av stor förändring?
Den beskriver nedbrytningen av människan i en tid av stort lidande, total osäkerhet och allmän grymhet. Vi måste komma ihåg att det fanns inget positivt i de förändringarna som landet utsattes för under ockupationen. Bara lidande.
- Vi var och såg "White material" på biografen Zita (går fortfarande), en franskspråkig film som visar det totala kaos, det kan vara i ett land i inbördeskrig, barnsoldater, droger, andra styrkor, den "vita" kvinnan som inte vill lämna sin gård och fara tillbaka till sitt ursprungsland. Den här filmen har alltså också ett kolonialt perspektiv.
Jag minns ester, särskilt en som var mkt påstridig, som brukade komma och förebrå oss för att vi inte arbetade med att befria Estland i stället. Detta var i Vietnamrörelsens tidiga år 66, 67... Vi var ju unga och inga proffs och kände oss rätt besvärade, men efter att ha diskuterat frågorna (det fanns säkert folk som tyckte att vi skulle göra ytterligare andra saker "i stället för", men dem har jag glömt) kom vi fram till svaret. Vi kan inte göra "allt" - arbeta med det du tycker är viktigare själv.
Jag förstår deras reaktioner. Estland ligger ju så nära,och var så stängt. Esterna gick med en hemlig dröm i bakhuvudet hela tiden: att någon skulle komma och befria dem.Men det fanns inget intresse för det. Man ansåg att de var en del av Sovjet. Punkt och slut. President Roosevelt hade lovat, men... Det hade varit bättre om amerikanarna hade befriat Baltikum istället
Likaså har jag problem med samarbetet med den tyska ockupationsmakten, men när strider går fram och tillbaka, så blir det väl som i utrensning.
I Estland samarbetade man inte med den tyska ockupationsmakten. I början såg man dem som befriare efter det helvetiska året när tusentals människor skickades till Sibirienlägren, som förresten var förebild för Hitlers koncentrationsläger (redan på 20-talet studerade tyskarna Lenins koncentrationsläger), folk mördades på gatorna, byar brändes, våldtäkter och skräck, skräck. Främmande människor flyttade in i ditt hem och krävde ett rum där. Sedan hade man inget privatliv längre. Men snart visade det sig att Tyskland inte heller skulle arbeta för ett fritt Estland. De avsåg att deportera esterna österut när de tagit Ryssland. I Estland fanns inte så många judar kvar eftersom de flesta flytt framför allt med de retirerande ryska trupperna. Estland förklarades som det första landet som var "judenfrei" och det har lagts dem till last.
Detta är den judiska nationalfondens tack till Estland.Men det var tyskarna som hade ett koncentrationsläger i västra Estland, som ville att Hitler skull se vad duktiga de var, och de 900 judarna som fanns kvar dödades där eller skickades till Tyskland. Visst fanns det ester som samarbetade, men det var bara några få. Idioter finns det överallt. Estland kan mycket väl jämföras med Norge och Danmark i det fallet. 900 judar är många människor, men antalet är ändå en liten bråkdel av de ester som mördades, och dem bryr sig ingen om, om du förstår vad jag menar. Istället ska man komma ihåg att,när esterna själva fick bestämma, då fanns världens första autonomi för judar i Estland. De fick ett stort plakat och tack från den internationella judiska fonden.
Så här skrev jag den 27 juli 2010 angående vad sovjeterna gjorde i Estland:
...Till världssamfundets lista med namn som Lidice, Oradour och Babij Jar kan bara från Estland fogas namn som Kabala och Kautla. I den senare byn plågade de sovjetiska förintelsebataljonernas medlemmar ihjäl varenda människa de mötte. Den yngsta var två månader och den äldsta 78 år. ... Och mycket mer skriver jag där.
Trackback
