.

Nu ska jag avsluta essän om litteraturens betydelse i Ryssland, skriven av Anderej Zorin.

Det var alltså bara i böckernas värld man kunde få uttrycka sina åsikter i Rysslands censurerade värld under tsartiden. Litteraturen fick därför en stor betydelse, och uttolkningar blev viktiga. Under 1700-talet anammades den västeuropeiska kulturinstitutionen: litteratur i den ryska världen. Litteraturen fick större betydelse där än i väst. Vi läste med förvåning och stort intresse Dostojevskij och andra, och förundrades av mystiken. De gav oss vår bild av Ryssland.

Själva fick de klart för sig att en förvandling av landet var nödvändigt, och att det skulle komma något gott ur den.

Att den ryska människan är speciell lyckades Dostojevskij verkligen föra fram i sin sista essä: Pusjkintal som han höll när Pusjkinmonumentet avtäcktes i Moskva 1880. Dostojevskij sa att ...Han såg Pusjkins och därmed hela Rysslands unika karaktär i den enastående förmågan att förstå andra nationer bättre än dessa nationer förstår sig själva.
Denna analys hade också en tydlig politisk dimension - den nation som kan förstå alla andra nationer är en naturlig ledare för världssamfundet. Hyllandet av Pusjkins universella geni blir en tunt maskerad legitimering av Rysslands imperialistiska mål.
Sedan citerade Dostojevskij författaren Fjodor Tiutjev: "Låt gå för att vår jord är fattig, men till denna fattiga jord nedsteg välsignade och i en träls gestalt Kristus. Varför skulle inte hans sista ord finnas inom oss? - ...De sista skulle än en gång bli de första.

Ur denna visshet föddes den kommunistiska revolutionen i Ryssland.

---

Nu ska jag ge er en gåta.
Vem har slagit fast dessa punkter. På vilka ställen har vi sett dem användas? (Svar får ni i morgon.)

1. Krig kan inte undvikas - det kan endast skjutas upp till din fiendes fördel.

2. Det är säkrare att vara fruktad än älskad.

3. Var alltid beväpnad.

4. En klok ledare ska inte hålla sitt ord om det kan skada honom själv.

5. Den som hjälper någon annan till makten förgör sig själv.

6. Man bör antingen vinna människorna för sn sak eller utrota dem.

7. Skadar man någon ska det vara så grundligt att man inte behöver frukta hämnd.

8. Det bästa sättet att värdera en fiende på, är att se på männen omkring honom.

9. En ledare bör vara en räv för att känna snaran och ett lejon för att skrämma vargarna.