Jan.10, 2011 Inga ester får äga mark i Ryssland
I dag fick vi veta att inga ester får äga mark i Ryssland enligt ett beslut av Rysslands premiärminister. Den ryske ambassadören i Tallinn är kallad för att förklara sig. (Vad händer om esterna skulle fatta samma beslut om ryssar och mark? Nej, det gör de inte.)
Hanno jämför Edgar Savisaar med Trotskij. Lika dogmatisk. Kan manipulera människor med sitt sätt att tala. Förresten har hans unga kvinnliga medarbetare, som jag just glömt namnet på, men som allmänt kallas Savisaars accessoar, i tidningen krävt att president Ilves ska be Savisaar om ursäkt för hans uttalanden i årsintervjun. Presidenten har inte svarat, men en känd historiker kräver att accessoaren offentligt ska be presidenten om ursäkt för att hon inget förstår.
---
Dmitrij Trenin är säkerhetspolitisk analytiker vid Carnegiestiftelsens institut i Moskva
och är väl insatt i den centrala frågan om den politiska makten i dagens Ryssland.
Nästa kapitel ur boken "Om Ryssland" jag ska skriva om har alltså Dmitrij Trenin skrivit. Han tar upp den frågan som egentligen har nämnts i alla kapitel nämligen vad Väst gjort och vad som var rätt, och vad som var fel. Han inleder med att kommentera bokens titel "Om Ryssland", påminner om det sovjetiska kommunistpartiets resolutioner rörande individer, institutioner eller till och med hela länder, som ibland innebar skillnaden mellan liv och död för den berörda parten.
Sedan undrar han varför så många engagerar sig i frågan om ett enskilt land. Det är knappast möjligt för någon att förändra landet. De måste göra det själva. Kanske borde EU istället fundera över sin långsiktiga strategi gentemot Ryssland.
Väst har engagerat sig två gånger efter Sovjets kollaps. Första gången, 1991, ville man integrera Ryssland i Väst. Meningen var att Ryssland skulle utvecklas till ett land med Europas ekonomiska, politiska och sociala principer. Det höll i två år. 1998 efter Rysslands kollaps var det ingen tvekan om att man misslyckats. Nästa försök 2001, ville man integrera Ryssland med Väst i ett partnerskap. 2007 höll Putin ett tal vid Wehrkundekonferensen där väst fick fullständigt klart för sig, att det försöketv också var misslyckat.
Att Europa ska ge sig in i en strid för att demokratisera Ryssland menar Trenin är helt fel. Istället kan man dra följande slutsatser:
1. Rysslands utveckling rör sig förvisso bort från kommunismen och i riktning mot kapitalismen, men dess "slutliga" form och gestalt är inte lika tydliga.
2. Likheten med tsarens sista tid: Kapitalismen är verklig men grovt tillyxad. Det auktoritära styret är lika verkligt, och kvävande. Byråkratin är allsmäktig. Duman är en representativ församling, inget parlament. Medierna är halvfria. ... Om Ryssland återigen (som under tsaren) misslyckas med att moderniseras, nu för en postindustriell värld kommer landet att gå en dyster framtid till mötes.
3. Ryssland har upphört att vara ett imperium ... och har nu på inrikesplanet omdefinierat sig som en multietnisk nationalstat, och internationellt som en stormakt. Detta har manifesterats dels i en påtaglig uppgång för nationalismen, inklusive dess oundvikliga överdrifter: chauvinism, rasism och främlingsfientlighet, dels i utövandet av en hårdhänt stormaktspolitik, särskilt mot de närmaste grannarna.
4. Rysslands affärer handlar om Ryssland, och inte längre om imperiet. Och ingen annan ska lägga sig i Rysslands affärer. ... Det finns inga ärkefiender, och inte heller några kära vänner, alla betraktas som partners ... ingen särskild värme.
5. Medan Ryssland har lyfts av ett kraftigt inflöde av oljepengar... har ett visst övermod återkommit ... Detta övermod, nu kombination med byråkratins okänslighet och hemlighetsmakeri, har gjort Ryssland till en besvärlig gestalt på den internationella scenen.
... Den väsentliga obalansen i relationen (mellan R och Väst) pressar emellertid Ryssland till assymetriska strategier, vilket per definition innebär att trotsa spelreglerna.
Nej nej, det var bara början...
Förresten, Ryssland har beställt det enorma krisgsfartyget i sju ex. av Frankrike. Köpesumman är astronomisk, fartygen tar mängder av tanks och soldater. Varför det?
Hanno jämför Edgar Savisaar med Trotskij. Lika dogmatisk. Kan manipulera människor med sitt sätt att tala. Förresten har hans unga kvinnliga medarbetare, som jag just glömt namnet på, men som allmänt kallas Savisaars accessoar, i tidningen krävt att president Ilves ska be Savisaar om ursäkt för hans uttalanden i årsintervjun. Presidenten har inte svarat, men en känd historiker kräver att accessoaren offentligt ska be presidenten om ursäkt för att hon inget förstår.
---
Dmitrij Trenin är säkerhetspolitisk analytiker vid Carnegiestiftelsens institut i Moskva
och är väl insatt i den centrala frågan om den politiska makten i dagens Ryssland.
Nästa kapitel ur boken "Om Ryssland" jag ska skriva om har alltså Dmitrij Trenin skrivit. Han tar upp den frågan som egentligen har nämnts i alla kapitel nämligen vad Väst gjort och vad som var rätt, och vad som var fel. Han inleder med att kommentera bokens titel "Om Ryssland", påminner om det sovjetiska kommunistpartiets resolutioner rörande individer, institutioner eller till och med hela länder, som ibland innebar skillnaden mellan liv och död för den berörda parten.
Sedan undrar han varför så många engagerar sig i frågan om ett enskilt land. Det är knappast möjligt för någon att förändra landet. De måste göra det själva. Kanske borde EU istället fundera över sin långsiktiga strategi gentemot Ryssland.
Väst har engagerat sig två gånger efter Sovjets kollaps. Första gången, 1991, ville man integrera Ryssland i Väst. Meningen var att Ryssland skulle utvecklas till ett land med Europas ekonomiska, politiska och sociala principer. Det höll i två år. 1998 efter Rysslands kollaps var det ingen tvekan om att man misslyckats. Nästa försök 2001, ville man integrera Ryssland med Väst i ett partnerskap. 2007 höll Putin ett tal vid Wehrkundekonferensen där väst fick fullständigt klart för sig, att det försöketv också var misslyckat.
Att Europa ska ge sig in i en strid för att demokratisera Ryssland menar Trenin är helt fel. Istället kan man dra följande slutsatser:
1. Rysslands utveckling rör sig förvisso bort från kommunismen och i riktning mot kapitalismen, men dess "slutliga" form och gestalt är inte lika tydliga.
2. Likheten med tsarens sista tid: Kapitalismen är verklig men grovt tillyxad. Det auktoritära styret är lika verkligt, och kvävande. Byråkratin är allsmäktig. Duman är en representativ församling, inget parlament. Medierna är halvfria. ... Om Ryssland återigen (som under tsaren) misslyckas med att moderniseras, nu för en postindustriell värld kommer landet att gå en dyster framtid till mötes.
3. Ryssland har upphört att vara ett imperium ... och har nu på inrikesplanet omdefinierat sig som en multietnisk nationalstat, och internationellt som en stormakt. Detta har manifesterats dels i en påtaglig uppgång för nationalismen, inklusive dess oundvikliga överdrifter: chauvinism, rasism och främlingsfientlighet, dels i utövandet av en hårdhänt stormaktspolitik, särskilt mot de närmaste grannarna.
4. Rysslands affärer handlar om Ryssland, och inte längre om imperiet. Och ingen annan ska lägga sig i Rysslands affärer. ... Det finns inga ärkefiender, och inte heller några kära vänner, alla betraktas som partners ... ingen särskild värme.
5. Medan Ryssland har lyfts av ett kraftigt inflöde av oljepengar... har ett visst övermod återkommit ... Detta övermod, nu kombination med byråkratins okänslighet och hemlighetsmakeri, har gjort Ryssland till en besvärlig gestalt på den internationella scenen.
... Den väsentliga obalansen i relationen (mellan R och Väst) pressar emellertid Ryssland till assymetriska strategier, vilket per definition innebär att trotsa spelreglerna.
Nej nej, det var bara början...
Förresten, Ryssland har beställt det enorma krisgsfartyget i sju ex. av Frankrike. Köpesumman är astronomisk, fartygen tar mängder av tanks och soldater. Varför det?
Trackback
