.

Jag skulle berätta i går om en härlig utflykt vi hade gjort, men då försvann internet fört oss. Det mörknade ute. Blåsvarta moln kom över oss. Regnet började och efter en stund forsade det ner. Och så kom blåsten. Vi kände igen det från förra året, men det blev ändå inte så starkt som då. Det var aldrig någon orkan. Träden står kvar och kyrktornet är fortfarande nere. Det tar en bra tid innan församlingen kan betala vad det kostar med reparation och återställande.

Nu vill jag vänta med att berätta om utflykten tills jag fått bilderna. Jag har sett dem i kameran, och de är riktigt bra! Nu väntar vi alltså på att bilderna ska laddas ner och skickas till min dator.

…..

Hela dagen i dag har det sänts direkt i TV om katastrofen i Oslo. Det är helt fruktansvärt det som hände där. En mans verk. En galen mans verk. Högerextrem. Ja, men extremister finns av alla sorter. Men i Norge som är ett så fridfullt land.

Även i Estland skakas man om av dådet. De vet exakt vad det hela handlar om. Först upplevde de sådana händelser under ockupationsåret 1940-41. Arkebuseringar, dödande och deporteringar. Inte bara en enda dag, utan hela det året.

Oro.

Osäkerhet.

Vad ska hända nu?

Vem ska dö nu?

Och sedan började det om 1944, och ända till 1953 när Stalin dog och det lättade lite. Kanske kan vi nu bättre förstå esternas (och andras) liv under ockupationsåren? Alla estniska lutherska kyrkor ringde i kyrkklockorna i dag, och ärkebiskopen höll en gudstjänst i Domkyrkan för offren i Oslo.

Postimees skriver också om mördaren Breiviks manifest där han talar om vilka människor han skulle vilja träffa: "Vladimir Putin eller påven. Putin verkar vara en ärlig och beslutsam ledare som förtjänar respekt. Även om jag inte är säker på om han skulle vara vår bästa vän eller vår värsta fiende. "

Vad skulle vi kunna göra för att upptäcka en sådan dåre i tid? Mycket lite. En ensam man som inte pratar med andra är svår att upptäcka. Men jag tror ändå att vi kan göra något. Jag anser att det är oerhört viktigt att vi ser varje barn som en individ. Att vi pratar med våra barn. Ofta och mycket. Och även nä de säger att de inte vill prata. Det vill de i alla fall. Likadant i skolan. Varje barn måste bli sett. Varje barn ska bedömas efter sina egna prestationer och de ska prestera allihop. Jag tror inte på grupparbeten om läraren inte har koll på vad varje enskild deltagare gör. Ants kusin Vello berättade för oss att 30 % (jag tror det var så, annars var det fler) av alla barn i Sverige saknar föräldrar. Nej, de är inte borta allihop, men de talar inte med sina barn. Det är allvarligt. Mycket allvarligt. Och så har vi datorerna. Enda möjligheten att veta vad våra större barn läser på datorn är att prata med dem. Höra hur de tänker just nu. Hela tiden.

…..

Kom till Narva 12 – 14 augusti och upplev ”Slaget vid Narva”! En festival vid Hermannborgen.

Slaget vid Narva, rekonstruktion

Deltagare väntas från Ryssland, Lettland, Sverige, Finland, Norge och Spanien. "Spanjorerna kommer att gå i krig mot den svenska sidan - trots att de inte deltog i nordiska kriget. I år får de delta i striden, de försökte förra året, men då var festivalen tillägnad svenskarna till 300 årsminnet av segern i det stora nordiska kriget vid Narva", sa en av organisatörerna av festivalen Dies Alexander.

Striderna utspelas på fredagen.

Festivalen handlar inte om det historiska slaget. Det är ett militärläger där byborna kan visa gammaldags teknik. De ska t.ex visa papperstillverkning, som det gick till på Karl XII:s tid, och de och ska lära ut de danser som dansades på den tiden. Det mest vågade är att några ska skjuta musköter.

Mässan äger rum på lördag i norra gården.