.

Nu har man börjat förbereda rivningen av det stora bruna trähuset där människor, bl.a. Hannos pappa, torterades svårt i källaren under sovjettiden. Det har stått orört i alla dessa år. Ingen vill bo där, ingen har velat riva det. Huset har varit pestsmittat. I källaren finns hyllor och annat som var avsett för förvaring av trädgårdsprodukterna som de boende under de fria åren gjorde av allt som växte i de fina köksträdgårdarna. Där finns också texter på väggarna skrivna av dem som torterades och höll fängslade under de svåra åren. I alla byar och städer finns sådana källare. Nu ska detta speciella hus äntligen bort, efter 20 år, och kanske kan människor lägga dessa svåra minnen bakom sig. Vi får se.

Intressekonflikter uppstår då och då. Visst är det underbart med natur och alla vilda djur. Vi njuter av att se dem springa över åkrarna. Rådjur, rävar och harar ser vi då och då, och ropar på varandra så vi verkligen inte ska missa synen. Ekorrarna också förresten. Och så alla fåglarna. Men nu håller två harar på att äta upp blommorna i grannhusets trädgård. Först lägger Malle ner flera timmar varje dag för att skapa något riktigt vackert. Och sen kommer hararna och äter upp det. Nu har hon bestämt att hararna ska väck. De ska inte dö, men bort ska de. Och därefter blir de ett minne blott för oss.

Eestimaa laul.

En ny bok har kommit ut. Eestimaa laul. (Estlands sång), skriven av Enno Selirand och Elme Väljaste. Den berättar historien om vad som hände på Sångfestivalen 1988. Enno Selirand säger att ”det vi skriver om, är historia numera. Talen och sångerna utstrålar energi och gemenskap, och ibland är det nödvändigt att påminna det estniska folket om detta.”

Heinz Valk höll ett tal som innehöll de tröstande orden. ”En dag kommer vi att vinna ändå!” Han är nöjd med sitt framträdande och berättar att när han stod där framför alla dessa människor, då försvann all scenskräck. Ansvarig för sammanställningen var Margus Allikmaa, och han berättar: ”Att stå i mitten av den upphetsade människomassan och se att alla dessa människor tänker likadant och känner samma känslor! Det var häftigt. En mäktig känsla", säger Allikmaa .

Biblioteken har fått böcker för att lämna över till skoleleverna gratis. Vi andra får köpa den, och det måste vi verkligen göra!