.

Hur ska jag sammanfatta tre dagars jättefest med massor av sång och musik. Mycket nyskrivet, och allt var inte estniskt. Jag hörde t.ex. en indiansk folksång.

Vi såg hela sammanfattningen av ungdomsfestivalerna. De 18 tidigare. Det hela började 1962. Då var de absolut inte estniskt. Det var ungdomar från hela Unionen som uppträde med sina sånger. Det får plats över 30 000 sångare på scenen, och vid ett tillfälle  stod alla och sjöng en lovsång till Lenin. Moskva hade naturligtvis bestämt vad som fick och inte fick göras. I dag gör de som de själva vill, esterna. Och gör det bra.

Jag ska också tillägga, att est blir man när man kan språket hyfsat och är införstådd med den estniska kulturen och bor i Estland. Det är inte en uteslutande kultur, snarare en välkomnande. Så upplever jag det i mötet med ester. En kram kvinnor emellan när man ses är helt enligt mönstret.

I dag sjungs sången ”Mu isamaa on minu arm” (Min fadersland är mig kärt) bara en gång. Men fortfarande med stor känsla. Ända fram till 1987 sjöngs den många gånger på festivalerna. Långt in på natten. Varför skulle man sluta sjunga om fäderneslandet när det fanns en sång som Moskva inte förbjudit? Jag har berättat om när vi var på besök i Tallinn 1978 och gjorde ett besök på Sångfestivalplatsen. Vi fick se en inspelning från den senaste sångfestivalen där de sjöng just ”Mu isamaa…” Det var då tårarna bara rann utefter mina kinder. Jag drabbades verkligen av känslan i sången, kraften och längtan. När som helst kan de känslorna komma tillbaka, det var så starkt. Lika starkt som när Nilla tog min hand när vi var på middag hos Ants mammas kusin samma år. Hon hade varit i Sibirien och kom därifrån i sista stund för att överleva därför att hennes syster var en stor dansös på Bolsjojteatern, och hotade med att aldrig uppträda mer om inte hennes syster kom hem. Nilla hade också varit i Sverige med en kör på 1930-talet och lärt sig Sveriges nationalsång som de sjöng i Uppsala. Hon tog alltså min hand och sjöng just den sången för mig. Hon hade inte glömt den trots alla vedervärdigheter hon varit med om. Det var också oerhört starkt.

Dagens fest började med en parad, som vanligt. Den var fem kilometer lång, det är mycket varmt. Så först gick de drygt 34 000 människorna  en halvmil, och sedan ställde de sig på podiet och sjöng.

Först gick de alltså parad genom Tallinn.

Sedan kom de fram till en jättepublik.

Bland dem fanns naturligtvis presidenten med familj, och de flesta regeringsmedlemmarna också.