.

Det är otroligt mycket snö fortfarande. På vår veranda har en hare grävt en grop där han bor. Han springer runt huset kan vi se. Det är harspår runt hela huset.

Hanno tittade in. Han var ju med som inbjuden gäst när Jaani kirik i S:t Petersburg invigdes den 22 februari, och hade en del att berätta. Han studerade i Leningrad i sin ungdom, så han känner väl staden från den tiden, och så har han läst mycket eftersom han har ett stort intresse av historia.

Vi såg ju invigningen på TV, men festen fortsatte efter det. Ett coctailbord dukades fram fyllt av läckerheter. ”Det var så mycket, att jag inte orkade testa allt”, sa Hanno, och då måste det verkligen ha varit mycket. Därefter fick alla ester som var bosatta i staden träffa sin president.

Petersburgs guvernör kom inte p.g.a. Edgar-Gate (Edgar Savisaar-skandalen), han skickade sin viceguvernör istället. Edgar Savisaar var inte heller där.

Många ester från Estland som hade studerat i Leningrad hade sina studentmössor på sig. Så även Hanno.

En yngre man betraktade honom och särskilt hans mössa. Efter en stund vågade han sig fram och frågade vad den mössan betydde. Hanno förklarade, och mannen förstod då att den mössan hade han sett hemma. Hans mamma hade nämligen avslutat sina studier på Universitetet i Leningrad samma år som Hanno. Men i Leningrad var det genant med sådana saker som studentmössa, så hon tog bara fram den i smyg.

Det var så mycket som var farligt på den tiden. I Leningrad var det t.ex. farligt att vara est. Esterna var ju fascister enligt Stalin, därför var det livsfarligt att tala det språket så andra hörde. Det var nog ingen est som vågade lära sitt barn sitt modersmål, och därför håller språket på att försvinna i S:t Petersburg.

Dagen efter den stora invigningen hälsade Hanno på hos våra goda vänner familjerna Krusenstern. Två familjer bosatta i centrala S;t Petersburg i bra lägenheter med en standard som vi hade på 1940-talet, men ändå bra. De tog en rundtur genom den fantastiska staden. Peter den store lät ju bygga den för att han ville lära "de asiatiska barbarerna" europeisk kultur. Vägen som förbinder S:t Petersburg med Königsberg via Tartu och Riga skulle vara en navelsträng för alla européer, helst tyskar, som ville flytta in i landet.

Svenskarna hade byggt en luthersk kyrka i området, som de kallade Nyen, redan 1632. Den flyttade Peter den store till en plats där han också lät anlägga en ortodox kyrka. Alla skulle känna sig välkomna.

Katarina II fortsatte ansträngningarna att locka européer, och under hennes tid kom hundratusentals immigranter, främst tyskar och bosatte sig i Volgaområdet, på Krim och i Kaukasien.

Vid tiden för revolutionen fanns  13 lutherska kyrkor, 14 större katolska katedraler och 17 katolska kapell i S:t Petersburg. Det fanns t.ex. en katolsk, en luthersk och en kalvinistisk kyrka i samma kvarter. Allt för att alla skulle hitta sin egen kyrka.

Vid Nevski prospekt finns en katolsk och en luthersk kyrka, som under sovjettiden användes som lager resp. simhall. De är renoverade och fungerar som kyrkor igen. I den lutherska kyrkan sitter allmänheten på de bänkar som tidigare var åskådarbänkar i simhallen.

Det lustiga med alla dessa kunskaper, var att det inte var de i Petersburg boende som kunde berätta om dem. De hade aldrig hört talas om någonting. Nej, det var Hanno som berättade.