Maj 16, 2011. Ny estnisk ambassadör i Sverige.
Visst var det jättespännande på melodifestivalen. Estland fick ganska många poäng och slapp vara sist i alla fall. Kanske ska de be om hjälp av Sverige nästa år? (Det var bara ett skämt.)
I går var vi på teater för att se ett barnbarn dansa breakdance. Ljudet var så högt vid flera tillfällen att man kunde känna den genom hela kroppen. Vi fick hålla för öronen. När vi kom hem var vi så trötta av den fruktansvärt höga volymen att det var bara att gå och sova. Vilket vi gjorde och sov i 11 timmar. Nu iundrar jag bara: hur många av barnen kommer ha tinnitus efter detta? De var ju där i fem dagar! Jag vet att vår lille Victor var jättetrött.
Kulturradion Biblioteket Hade spelat in på estniska ambassaden i Stockholm i dag. Maarja Talgre samtalade med den nye ambassadören författaren Jaak Jõerüüt och hans hustru författaren Vivi Luik. Det finns här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1273
I går var vi på teater för att se ett barnbarn dansa breakdance. Ljudet var så högt vid flera tillfällen att man kunde känna den genom hela kroppen. Vi fick hålla för öronen. När vi kom hem var vi så trötta av den fruktansvärt höga volymen att det var bara att gå och sova. Vilket vi gjorde och sov i 11 timmar. Nu iundrar jag bara: hur många av barnen kommer ha tinnitus efter detta? De var ju där i fem dagar! Jag vet att vår lille Victor var jättetrött.
Kulturradion Biblioteket Hade spelat in på estniska ambassaden i Stockholm i dag. Maarja Talgre samtalade med den nye ambassadören författaren Jaak Jõerüüt och hans hustru författaren Vivi Luik. Det finns här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1273
Ambassadörsparet.
Det är väl värt att lyssna på eftersom det var tre personer med egna upplevelser av den fruktansvärda tiden. De kan berätta så rakt. De talade om Stalin förstås, och om hur man måste bränna alla familjefotografier eftersom de kunde visa något misstänkt; en släkting som flytt, en man som blivit skogsbroder eller något som KGB inte tyckte om helt enkelt.
Marja Talgre träffade dem första gången i Tallinn 1984. Hon är själv född och uppväxt i Sverige. Hon berättar om den stängda och skrämmande staden. Den som jag själv hade upplevt sex år tidigare. Jag vet precis vad hon menar. Kom man från Sverige kunde man inte känna något annat. På stan kunde man aldrig se en leende människa, höra någon prata eller skratta eller öbver huvud taget se människor vara vänliga mot varandra. Jag har tidigare berättat om bokhandelsbiträdet, som sa: "Ni kan inte vara här ifrån. Ni är alldeles för vänliga." till oss när vi hade frågat om en karta i hennes affär. Vi hade bara uppträtt som vi var vana at göra i Sverige. Eller Anne som sa när hon såg hur man behandlades av cafébiträdet i Sverige: "Det här skulle alla i Estland se!"
Och nu är allt detta historia.
De ger en så bra bild av hela situationen. Hör den!
Trackback
